Anders Ström: "Svensk häst – avgörande för symbios och synergi"

Svensk Travsports förslag att införa begreppet “svensk häst” i stället för “svenskfödd” är ett utmärkt steg i rätt riktning. Det finns en parallell till hur man tar sig an frågan om medborgarskap kontra födelseland när det gäller oss människor.

En svensk häst kan därmed liknas vid en svensk medborgare, oavsett om vederbörande (hästen eller människan) är född i Sverige eller utanför Sverige. Och en av svensk häst född avkomma utomlands kan därmed liknas vid ett utlandsfött barn till en svensk medborgare. Det betyder att föräldern och barnet, bägge svenska medborgare eller bägge svenska hästar, måste få samma och lika rättigheter.

Ett sådant förhållningssätt skulle ytterligare gynna den framgångsvåg som har gett den svenska travsporten en ledande position i världen. Redan i dag fungerar svensk travsport som ett nav i det nordiska samarbetet, i regioner över landgränserna som i Skåne, över Östersjön, i Tornedalen och utmed svensk-norska gränsen. Vi har också byggt upp allt starkare relationer med andra EU-länder, inte minst Frankrike, den andra stormakten i travsporten på kontinenten.

Därför bör principen om lika rättigheter för såväl föräldern som för avkomman, oavsett argument kring EU-rätten, också gälla för svenska hästar i USA och Kanada. Precis som tillgången till populära och högklassiga franska hingstar drivit utvecklingen med att svenska hästar föds upp i Frankrike, finns det hingstar i Nordamerika vars färska sperma bara är tillgängligt lokalt. 

Det vore negativt för svensk travsport om svenska fölston inte skulle ha tillgång till dessa hingstar med samma villkor som för de avkommor vilka de får med svenska hingstar. Svenska uppfödare har dessutom investerat stora pengar i betäckningsrätter i nordamerikanska hingstar.

Den bästa vägen framåt är att fortsätta att stambokföra svenska hästar födda i utlandet utanför EU/EES. Det är rimligt att en extra avgift påförs denna administration om kostnaderna för detta tillvägagångssätt är högre.

Spel på hästar, travsportens främsta inkomstkälla, förutsätter bra lopp, kvalitet, och ett hästantal som räcker till att fylla de viktiga loppen, kvantitet. Med restriktioner för vårt utbyte med omvärlden riskerar vi att undergräva sportens ekonomi.

Det stora intresse som i Sverige finns för franska Grand Prix d'Amérique (som loppet heter sedan 2018) och för Hambletonian Stakes i USA och omvänt, dessa och andra travnationer för svenska lopp, visar på utbytets styrka. Det internationella intresset för travauktionerna i respektive land är en annan värdemätare.

På måndag inleds den årliga ettåringsauktionen i Lexington, Kentucky. Efter corona-uppehållet är det ett rejält sug efter den här typen av tilldragelser som förenar ekonomi och upplevelse, och det kommer att vara ett rekordstort antal svenskar och andra européer på plats. 

Symbiosen och synergin mellan travsportens olika länder är livsviktig för sportens framtid. Vi är en tajt subkultur, men på tok för liten industri för att riskera split mellan länder och intressenter. Alla behövs i travsporten, inte minst över landgränserna. Till och med de tidigare isolationistiska fransmännen börjar begripa detta, och nu hörs alltmer röster för att öppna upp fler lopp, vilket skulle vara till fördel för svenska hästägare och uppfödare. 

På Meadowlands har man anammat strängare spödrivningsregler enligt svensk modell, något som såklart är bra för alla, inte minst hästarna. Kuskarna har omgående anpassat sig, och man ser inte längre elaka mattpiskningar över upploppet som regel. Denna förbättring har till stor del tillkommit tack vare internationellt utbyte och lyhördhet från John Campbell och banans ägare Jeff Gural.

Förbättra och vara förebild är vägen framåt för vår bransch – inte att förbjuda, hålla borta eller stänga ute.