Anders Ström: "Spännande år inom sport och politik väntar"

Det har gått en tid sedan min senaste krönika, och det är kul att vara tillbaka i spalterna inne på det nya året, som jag, som alla andra, hoppas ska präglas av en återgång till det normala.

Efter nästan två år av ofrivilligt få travbesök kändes en tiodagars sejour i Paris över Prix du Cornulier och Prix d’Amérique väldigt stimulerande. Ett pånyttfött intresse för franskt trav betyder att Courant i år har fem franskfödda tvååringar, efter ett decennium där vi satsat sparsamt i den marknaden.

När man befinner sig på plats och nära den högintensiva sporten under vintermeetinget är förekomsten och läsningen av Paris Turf en höjdpunkt varje morgon. En daglig nyhetstidning om hästsport och -spel gör att man känner sig som hemma. I London läser jag förstås Racing Post varje dag. En rolig sak med Paris Turf är att man nästan varje dag har en profilhäst som högsta feature på tidningens framsida. Hästen i första rummet, som det skall vara.

Från mitt perspektiv är det hög aktivitet inom många skilda travpolitiska områden. Detta är så klart kopplat till den nya tid som branschen gått in i, efter omregleringen av spelmarknaden, som i sin tur är en reaktion på spelkunders migration till onlinespel.

Inom Svensk Travsport sker dessutom ledarskiften både på ordförandeposten och den viktiga sportchefsrollen. Förändringsprocesser pågår även i andra länder, inklusive Frankrike och USA. Det blir intressant att se hur dessa utvecklas under året, och jag hoppas kunna återkomma till det.

Momsfrågan är aktuell och väldigt viktig för travsporten, där Skatteverket tagit en offensiv hållning gentemot näringsidkare som sysslar med tävling, uppfödning och handel med travhästar. Det finns knappast en mer nitisk eller envis myndighet i Sverige, och man önskar kanske att intensiteten och engagemanget i andra samhällsinstanser kom i närheten av samma nivå.

Svensk Travsports styrelseledamot Mats Norberg har drivit momsfrågan å sportens vägnar på ett detaljerat och bra sätt, och efter domen från Högsta förvaltningsdomstolen den 10 januari i år, där ersättningen som en hästägare får för godkända premielopp utgör omsättning i momshänseende och därmed är momspliktig, ser läget bättre ut från ett hästägarperspektiv. Sedan är det i mitt tycke synd att det har krävts införandet av en garantipeng (som nyligen dessutom tre- till femdubblats) i stället för att man tävlar om alla prispengarna.

Motivet är att säkerställa att man har en inkomst från tävlingen, och därmed skall bolaget som äger hästen kunna bli fullt momspliktigt. Man undrar hur Skatteverket ser på en paraplyförsäljare? I och med att det kanske inte säljs några paraplyer under högsommaren när det inte regnar – skall den verksamheten inte anses momspliktig på grund av detta? Hur blir det för frilansjournalisten som ligger på bolag, som får ett insänt arbete refuserat? Ryker momsregistreringen för dennes ”skrivarlåda” då? Eller bonden som drabbas av missväxt?

Nej, här handlar det sannolikt om okunnighet eller en ovilja hos myndigheten att förstå hur verksamheten bedrivs. Slutligen är det en politisk fråga om hur Skatteverket ska arbeta med att både kunna sköta sitt uppdrag och samtidigt ge medborgare och näringsidkare raka, lika och förutsägbara regler att hålla sig till. Det är en sak för politikerna att ta tag i, även inom andra näringsområden och inte bara inom travsporten. Det är ändå valår, och då kan man kanske hoppas på att detta kan bli en del av debatten om den ekonomiska politiken.

En annan politisk fråga som jag noterat en ökad aktivitet kring är travsportens finansiering av Hästsportens Nationella Stiftelse (HNS), och hur kritik framkommit angående LRF:s makt över utvecklingen av denna modell. Här välkomnar nog många, speciellt travhästägare, en djupare granskning och transparens.

I Sverige finns drygt 350.000 hästar, varav omkring 75.000 travhästar, med såväl varm- som kallblod. Det blir drygt 21 procent. I avelsrapporten från HNS anges att av fem i topp populäraste raserna i Sverige 2001–2020 står den varmblodiga travhästen för 18 procent av hela hästbeståndet.

När det gäller finansieringen av HNS, som finns till för alla hästar, kommer alla pengarna från travsporten. Över tid rör sig detta om stora belopp, långt över en miljard kronor, som hämtats ur ATG:s och ST:s resultaträkningar. Eftersom intäkterna kommer från spel på hästar, där travhästägarna tagit den finansiella risken att investera, träna upp och tävla med innehållet i loppet, borde de ha all anledning att ifrågasätta varför deras insats ska vara med och finansiera alla hästars fördel av HNS.

Det skulle förmodligen uppfattas som rimligare om travsporten bar en pro-rata andel, det vill säga 20 procent av totalkostnaden, och resten finansieras av det offentliga, till exempel från medel man drar in via spelskatten. Detta skulle omgående frigöra cirka 40 miljoner kronor extra per år som kunde gå till ökade prismedel och bättre villkor för de hårt ansatta travhästägarna.

Mer prispengar att tävla om skulle också göra det lättare för proffskuskarna att ”hanka sig runt” i sitt värv. Alla har följt debatten – som stundtals varit artikulerad, energisk och med stort engagemang från en grupp kuskar, tränare och hästägare. Jag tycker att kuskarna gör rätt som vill se om sitt hus (även om tajmingen kunde ha varit bättre).

Det skulle också vara klädsamt om vissa aktiva, inklusive dessa kuskar, visade ett lika starkt eller gärna ett än starkare engagemang i frågan om ökade prismedel till sina kunder hästägarna när den debatten nu förs. Då skulle deras inkomster kunna öka ännu mer. På köpet skulle det bli fler och bättre hästar, något vi alla som älskar den här sporten önskar.