Insändare: "En större fråga: Hur vi kan göra Svensk Travsport mer funktionell?"

Om inte storbanegarantin fanns, om Svensk Travsport fullt ut fördelade tävlingsdagar efter antal aktiva hästar och människor samt hur välfyllda loppen är skulle Romme vara landets näst största bana.

Solvalla skulle ha de 83 ordinarie tävlingsdagar som banan får nästa år, Romme skulle ha 48 tävlingsdagar, Bergsåker 47 och Halmstad 46. Åby som får 50 ordinarie tävlingsdagar nästa år skulle ha 33 och Jägersro som får 48 skulle ha 39.

Detta tack vare den storbanegaranti som alla inom Svensk Travsport enats om för hela Travsveriges bästa. Den gör alltså att banor som egentligen är så stora till ”storbanor” eftersom de ligger i storstäder och i Bergsåkers fall ska vara ett nav för trav året runt i Norrland.

Lägger man till detta de dryga 1,3 miljarder som finns att fördela till travbanornas drift och till prispengar i år så finner man att Solvalla får nästan 210 miljoner, knappt 16 procent av den samlade potten. Åby får cirka 8 procent, Jägersro 7 och Bergsåker 6 procent. Romme får 4,6 procent och Halmstad 4,1 procent.

Att det ser ut så här beror som sagt på att travsällskapens företrädare enats om att det är en bra modell för hela Travsverige. Då skulle man kanske kunna förvänta sig en viss ödmjukhet från ”storbanorna” i den stundtals ganska hätska pågående diskussionen om ST:s framtida organisation.

När man ser fakta blir det exempelvis löjeväckande när Åby nye ordförande Sven Henriksson säger i Travronden ”småbanorna ska bara ha och ha och ha”. Lika märkligt är det att läsa ST:s ordförande Marjaana Alaviuhkolas beskrivning av det senaste mötet i förtroenderådet som ”otroligt positivt” och om samsyn. Mötet landade visserligen i att ett rådslag ska genomföras i höst, men samtidigt var det väldigt tydligt att Solvalla, Åby och Jägersro inte kommer att lägga in sina tillgångar i mark och fastigheter i en ekonomisk förening.

Klarar man inte av att beskriva verkligheten som den är ska man nog inte sitta i ST:s styrelse.

Vi uppfattar rådslaget som ett nytt försök att göra något åt ST:s organisation som flera styrelseledamöter brukar beskriva som ”dysfunktionell”. Med ST:s organisation menas hur travsporten är organiserad med travsällskap och basorganisationer som är medlemmar i ett gemensamt förbund.

Ett av problemen är att det nog för många är oklart i vad ”dysfunktionen” består. På den punkten kunde styrelsen vara tydligare men som vi uppfattar det är det bland annat trögheten i att fatta beslut som kan föra Svensk Travsport framåt och problemen att föra pengar fram och tillbaka utan att riskera skattebortfall som motiverar en organisationsförändring. Det finns säkert fler anledningar. Men vi anser att problemen med beslutsfähigheten och med transfereringar som uppstått efter omregleringen av spelmarknaden räcker för att göra ett seriöst försök att hitta en bättre ordning. Vi tror att det skulle gynna hela Travsverige.

Det är klart att en organisation där ideella föreningar ersätts av någon form av näringsverksamhet borde göra det lättare att fatta beslut och föra pengar fram och tillbaka. Till det kommer att någon form av gemensam stark balansräkning skulle göra travbanorna mer kreditvärdiga. 

Beskedet från styrelsen på förtroenderådet var att ”allt är möjligt”. Kanske går det att skapa någon form av gemensamt bolag eller ekonomisk förening där ”storbanornas” mark och fastigheter inte ingår?

Vi tycker att det är värt att prova. Vi vill också veta vad de som säger nej har för alternativ. Det är alltid lättare att föra en seriös diskussion om det är raka rör och tydliga besked om vad man vill.

Hittills har vi bara hört att en översyn måste börja med ST. Med det menar man så vitt vi förstår styrelsen och kansliet i Hästsportens Hus.

Visst finns det en hel del i övrigt att önska av såväl styrelseledamöter som tjänstemännen. Men det är trots allt vi inom Svensk Travsport som utsett såväl valberedning som styrelseledamöter. För den som så önskar finns det alla möjligheter att föreslå nya styrelseledamöter. Ledningen har dessutom redan i uppdrag att se över bemanningen på kansliet.

Vi anser att den översynen måste ske parallellt med den större frågan om hur vi kan göra Svensk Travsport mer funktionell.

Anders Jonsson, ordförande Dalarnas Travsällskap
Lars Olofsson, ordförande Norra Norrlands Travsällskap
Mattias Frick, ordförande Norra Hälsinglands Travsällskap
Dag Ekner, ordförande Hallands Travsällskap
Anders Nilsson, ordförande Västerbottens Travsällskap
Fredrik Askhem, ordförande Örebro Travsällskap
Björn Eriksson, ordförande Ådalens Travsällskap
Eric Forslund, ordförande Skellefteortens Travsällskap
Göran Nordin, ordförande Solängets Travsällskap