Skötarenkäten: Vi arbetar på stuterier

”Hon var stendöd men Johan blåste liv i henne”

Vad är det bästa med att jobba i en avelsverksamhet?

– Det är väl allting. Från när man inseminerar stoet tills att man får se henne på grönbetet och får den här fölungen som kommer ut året efter. Sedan se fölet växa upp och komma ut på tävlingsbanan. Den här cykeln från spermie till en tävlingshäst, det låter kanske lite konstigt men så är det.

Har du följt någon häst som fötts lite extra?

– Chiru. Honom drog jag ut när han var föl. Jag tyckte att han var en jättetrevlig liten fölunge, en liten gentleman. Sedan gick han ut på tävlingsbanan och satte världsrekord som treåring under elitloppshelgen. Det är jättekul. En sådan häst kommer man ihåg.

– Sedan har vi Emelie som Peter Eriksson har. Hon föddes under elitloppshelgen. Det är sådana små detaljer man kommer ihåg. Det var en fölning som höll på att gå åt helvete. Jag ringde Johan Hellander på Menhammar tidigt på morgonen. Märren hade varit lugn men det var något. Fölet låg i sätesbjudning som ett barn kan göra. Han vände om det och det kom ut. Hon var egentligen död, helt stendöd. Men Johan blåste liv i henne, det var det häftigaste jag varit med om. Man såg hjärtat och lungorna komma i gång. Hon levde. Och nu tävlar hon och är fyra år. Hon var som en hund som fölunge och följde efter en i hagen.

– Även Activated. Som föl var hon som Pippi Långstrump. Pigg, glad och vaken. Jag kommer ihåg att Fredrik Wallin köpte henne och hon gjorde det också hyggligt på tävlingsbanan. Nu är hon här och ska få föl efter Walner. Det är kul. Jag tycker även om hennes mamma Marelle.

Hur är det att fölvaka?

– Roligt. Jag fick ett föl sista kvällen när jag skulle gå av mitt pass. På dagen hade en fölat och det är inte så jäkla kul när man själv ska jobba natt och man legat hela natten och tittat och väntat, tittat och väntat. Det är helt underbart när knytet kommer.

– Jag försöker hålla mig vaken så länge som möjligt. Sedan försöker jag sova i etapper. Det beror på nära hur nära fölningen är. Känns det som att det är en lugn kväll kanske jag sover i en timmes intervaller och sedan tittar till dem. Är det närmare kanske man slumrar till var 20:e minut och tittar till dem två till tre gånger i timmen. Vi går hem klockan 7 när vi är klara med fölvaket och börjar när de andra går hem. Man fodrar lite, kollar till hästarna i hagen, tittar på tv och i telefonen. Man försöker roa sig, och sedan käkar man lite för mycket godis. Man får be gubben åka iväg och köpa lite smågodis, chips och ostbågar.

”De blir som tonåringar”

Vad är det bästa med att jobba i en avelsverksamhet?

– Oj, det är väl framför allt fölen. Att dels få vara med när de föds, det är ganska häftigt att se, dels att se hästarna komma ut på tävlingsbanan. Jag började här 2020 och de hästarna som föddes då ska ut och kvala nu. Då är det roligt när man varit med från början och se vilka de blir när de startar. Sedan lär man sig väldigt mycket generellt.

Har du följt någon häst som fötts lite extra?

– Andiamo. Han har precis kvalat och då var jag där och tittade. Det var kul, han var en favorit när han var bebis. Han stack ut på något vis. Vi har hans lillebror här i år och han är också väldigt framåt och syns mycket. Hans mamma Oceanic Clearence är också trevlig, jag tycker om henne väldigt mycket. Då fastnar man lite för deras föl också.

Föl är ju supergulliga – men hur busiga är de egentligen?

– Jag skulle säga väldigt busiga. De är väldigt lätta i rumpan också. Det blir lätt en spark. De har reflexer där. När man till exempel ska resa ett föl ska man dra den över ryggen ned mot rumpan för det är deras reflex att “nu ska jag gå upp”. När man leder dem och de inte går framåt kanske man klappar dem på rumpan och då är det lätt att det kan komma en spark tillbaka.

– Sedan rymmer de ur hagarna, bits lite grann och så. De hittar på saker som man kanske inte tänker att de gör. Det är mycket häst i en väldigt liten häst. Vissa är jättenvisa och vill inte alls. Det beror mycket på hur de är. Det är inte så lätt som man tror att det är.

– När de blivit lite äldre, när vi kanske ska ta in en mamma till veterinären för en dräktighetsundersökning, då vill de inte alls följa med. Då är de på egna äventyr och springer tillbaka till hagen. De blir som tonåringar som inte vill vara med mamma.

”Jag väckte alla i huset så att vi kunde få runt henne”

Vad är det bästa med att jobba i en avelsverksamhet?

– Från att man hör det där lilla hjärtflimret på ultraljudet till att fölet kommer ut och mår bra. De växer upp och man följer dem. Sedan är det kul när de kommer ut på banan till slut. Då kan man säga: “Den där har jag tillverkat”.

– Det är många fördelar med jobbet. Man jobbar utomhus, rör på sig och man är bland hästarna hela dagarna. Närheten till hästarna kan man verkligen säga.

Har du följt någon häst som fötts lite extra?

– Det var så himla många hästar hos Stefan Melander. Det är de som börjat komma ut nu som man har varit med sedan de var föl. Några av de jag jobbade med i Falköping har kommit ut på banan nu precis. Conrads Tegnell vann ett lopp häromdagen till exempel. Men honom har jag bara jobbat med när han var unghäst. Men från Sättersbo finns det ett helt gäng.

– En är lite speciell. Han har i och för sig varit mest i USA men är tillbaka i Sverige nu: Let’s Do It. Honom var jag med och förlöste. Sedan skickades han till USA och där har det gått himla bra. Det är lite roligt. Det var lite drama när han föddes men allt gick bra och det blev en väldigt fin häst.

– En av mina hundar var ganska ung då så jag var ute väldigt sent och skulle kissa henne i trädgården. Jag hade inte fölvaket den natten, men så kände jag “det låter något i stallet, jag måste dit och titta”. Jag hade morgonrock och foppatofflor. Då hade mamman Bacio rullat fast intill väggen, börjat föla rakt in i väggen och kunde inte komma loss. Jag fick väcka hela huset och alla fick komma ut så att vi kunde få runt henne och hjälpa henne att få ut honom. Men sedan gick det bra, han var pigg och glad. Den hästen är lite speciell.

Hur ser en årscykel ut på ett stuteri?

– I januari och februari är det ganska lugnt. Alla ston går på lösdrift dygnet runt så det är väldigt lugnt och harmoniskt. Det är då den långa väntan är som jobbigast. I slutet av februari kom det första fölet.

– Sedan börjar fölsäsongen för oss med fölvak och allt därtill. Därefter börjar vi med veterinärer och gynundersökningarna. I år börjar vi väl i början av april med de första. Sedan ska de insemineras, nu blir det lite nytt för oss alla för vi har två avelshingstar som bor här, Attraversiamo och Coin Perdu. Sedan ska även Gorm och två till komma. Då ska det skickas sperma också. Det blir en blandning av fölningar, gynundersökningar och arbete med hingstarna.

– Sista fölet är beräknat sista juni i år, de flesta stuterierna är klara innan midsommar, det brukar vara ett riktmärke med fölningarna. Sedan fortsätter det med inseminering. Därefter ska unghästar förberedas för auktioner under sensommaren. Och sedan blir det en lugn period en stund under hösten innan det är dags att skilja av fölen. Det sker när de är tidigast sex månader. När sedan vintern kommer är de ute på lösdrifterna och blir tjocka.

”Alla årstider har sin charm i det här jobbet”

Vad är det bästa med att jobba i en avelsverksamhet?

– När jag började arbeta på Menhammar var mina barn fem och åtta år och det passade mig bra att jobba med hästar utan att behöva åka iväg på tävlingar på kvällarna. Sedan har jag blivit kvar i yrket. Jag och en kollega fodrar varsitt stall på morgonen innan vi ger mat i lösdriften och efter det är hästarna som står på box redo att gå ut. Vi mockar boxarna men hinner självklart med en fika däremellan. Beroende på hur många föl som kommit fixar vi med att plocka ut och in dem också. På eftermiddagarna fortsätter vi med att fodra innan vi tar in hästarna från hagarna.

– Mellan mars och juli är arbetet som mest intensivt eftersom det är seminsäsong då. Men alla årstider har sin charm i det här jobbet, på hösten ska fölen skiljas från sina mammor och då får de träna på att gå i grimma och bo på box. Vi lägger mycket tid på att hantera dem innan de börjar gå på lösdrift.

Har du följt någon häst som fötts lite extra?

– Jag kommer ihåg de flesta som är uppfödda här på Skråmsta. Jag är nördig och läser mycket och gillar inte de gånger stammarna inte finns med i startlistorna, då behöver jag slå upp det på egen hand och det är ofta de bytt till något “fancy” namn jämför det vad vi kallade dem här. Stammen ska bara finnas där i startlistorna som jag ser det. Vi föder upp 20 föl här på Skråmsta per år ungefär. En av hästarna vi haft är Policy Of Truth. Han var väldigt framåt redan som föl. Han var stor, fin och hingstig som bara den. Han var speciell tidigt, han var så extravagant.

Du har jobbat i flera år med det här. Vilka stammar och korsningar klickar du bäst med?

– Min egen fölmärr Marit Udsen väntar sitt tredje föl just nu. Det ska bli väldigt spännande. Hon väntar föl efter Chocolatier, en hingst jag är väldigt svag för. Det spelar ingen roll vad det blir för kön på avkomman så länge jag får en frisk häst. Jag har längtat efter en ny avkomma efter Chocolatier och han kommer bli kvar i min ägo. Jag vet inte varför jag fastnat så mycket för den hingsten, det kanske är så enkelt för att jag tycker om choklad. Men Chocolatier är en väldigt fin häst att titta på och det blir min andra avkomma efter honom. Den första heter Theo Udsen och har Sunbird Zophie som mamma, Theo är i Danmark och tränar och tävlar.

– De två tidigare avkommorna efter Marit är efter Orlando Vici och Explosive Matter. Jag har kvar båda och de tränas av min dotter i Danmark. Vi är en väldigt “hästig” familj, min dotter håller på, alla mina syskon, pappa var proffstränare och båda systrarnas barn sysslar också på med hästar.

– Jag minns när Marit fick sitt andra föl. Det såg stabilt och bra ut till en början men tåsträckaren gick av på fölet. Hon blev gipsad och ett tag trodde jag att benet var av och jag funderade över hur det skulle gå med henne. Jag fick hjälp av en väldigt duktig veterinär och efter tio dagar med gips blev hon bättre. Det syns ingenting av det i dag.

– Orlando Vici är en annan favorit. Carina hade Napoleon C.D. när jag började här på Skråmsta. Avkommorna efter Orlando är väldigt trevliga och de är duktiga på att hålla sig i trav. Annars minns jag när Super Photo Kosmos stod här på gården. Han var vår prins och var verkligen så snäll.