Joakim Svensson: "Grattis Rickard – vi ska alla vara tacksamma för hans pris"

En ny tid är här och med den följer en yngre generation.
Det ska vi vara glada för – och bidra till att lyfta.

Det var inte länge sen den statliga medieutrederaren, Anette Novak, presenterade ett pessimistiskt delbetänkande för en orolig bransch i fritt fall. Över 100-tals sidor fick journalistiken en fördjupad insikt om hur illa ställt det egentligen är ekonomiskt för tidningar och mediehus.

Sedan dess har mycket hänt.

Travronden kämpar fortfarande mot strömmen, men så sent som förra veckan var lokaltidningsjätten Mittmedia på fallrepet och veckor från att kollapsa när Bonnier, ihop med norska Amedia, klev in som räddare.

Därför blev jag i fredags extra glad när ordförande i anrika SHK, Sveriges Hästsportjournalisters klubb, avslöjade vinnaren av priset “Årets hästsportjournalist”. Det blev Rickard Hansson, Travronden!

En välförtjänt seger för en uppskattad och omtyckt kollega som gör ett remarkabelt arbete i Nyhetsgruppen – som levererar storys till dig under veckans alla dagar. Ni som läser oss i alla kanaler är väl bekanta med den nyfikne journalisten från de södra nejderna som ständigt har ett öra mot travmarken. Han skriver reportage från de allra nordligaste delarna av Sverige, han bevakar travtävlingar över halva Europa, han ställer obekväma frågor till makthavare och han skriver skarpa åsikter i Travrondens ledare… och han problematiserar också kring stora travets stora samhällsutmaningar som till exempel Metoo och nu senast också spelberoende.

Kort sagt; Rickard gör ett journalistiskt hästjobb för dig som väljer att läsa oss.

Jag skulle kunna ägna många tecken åt att beskriva hans betydelse för verksamheten sedan jag värvade honom från Expressen för två år sedan. Jag skulle också kunna ägna minst lika många tecken åt att berätta varför han – och fler med honom – är ovärderliga just nu för travsporten. Lite förenklat tillhör han den yngre generationen som gjort entré i travsportens egen tidning. Han har gjort det med bravur och med honom har Dennis Engelbo (även han prisbelönt numera), Mattias Holmgren, David Grudd, Jonas Möller, Johanna Reimers, Sofia Nyström, Jonathan Grudd…och ännu fler genomfört en enastående generationsväxling på Travronden, en tidning som såg dagens ljus redan före andra världskriget. 

Utan dem hade jag på allvar varit oroad över travsportjournalistiken och det faktum att SHK krymper och att TR Media väl snart utgör halva kåren, men det är jag inte. Inte nu. För de senaste året har dessa visat att det finns glöd, energi och massa hopp för berättande inom en tynande skrå. Jag är också glad att SHK väljer att se att travet behöver en framtid.

För mig, som ändå rätt gammal printmurvel (började på tidningen Sydöstran för snart 30 år sedan), är få saker viktigare än att se och få den yngre generationen att växa och utvecklas. Att ta plats och sikta uppåt. Vi – alla inom travsporten som passerat våra glada år – behöver bli bättre på att hylla och lyfta fram dem som viger sina dagar åt att följa och berätta om vår sport. Det är hög tid att kliva åt sidan och släppa fram dem. För med en yngre generation kommer också nya möjligheter och förhoppningsvis nya tider.

Det känns som att travsporten behöver det, mer än någonsin.