Joakim Svensson: "Travronden fyller 90 år – en episk historia som berört så många"

Jag läste min första Travronden 1988.

Än i dag minns jag inte riktigt hur jag kom över tidningen. Jag var inte så gammal då, men jag tror att det var min morfar som hade ett Elitlopps-exemplar liggande på köksbordet i Mästaremåla. Det skrevs om den mäktige Mack Lobell med mytomspunne John D Campbell ("What a horse! What a driver!"), Stig H Johanssons nya jänkare Napoletano och så Sugarcane Hanover som hade lamslagit Åby bara några veckor tidigare.

Hur det slutade vet ni.

Själv fastnade jag för den fängslande dramatiken i tidningen och hur mycket och väl man kunde beskriva en händelse. Och hur något som var över så snabbt kunde landa på tv, i tidningar, på löpsedlar… ja, överallt.

Det var ett av mina allra första intryck av något annat än lokaltidningarna Blekinge Läns Tidning och Sydöstran som damp ned i brevlådan varje morgon.

Jag älskade tidningar, särskilt tabellerna och statistiken redan i unga år. I sportsektionen lärde jag mig att läsa och till viss del också att skriva. De rapporterade så klart också om Elitloppet det där året, men inte alls som den då maffiga, färgfyllda och ganska högtravande facktidningen Travronden. 

De hade allt. Som ung upplevde jag det som överväldigande.

Jag minns det också som att världen blev lite större och att mitt sportintresse växte. Ju mer jag tog reda på om travet, desto mer verkade det finnas att läsa och förstå. Det var en egen värld. De hade begrepp som jag aldrig någonsin hade sett, främmande ord och ”kodspråk” som krävde kunskap för att knäcka.

Min nyfikenhet var väckt.

Skulle sända till Bollnäs

Lite drygt tio år senare klev jag, en pojkvasker från de blekingska skogarna, in på Travrondens redaktion för första gången. Jag var sisådär 20 år. Claes Freidenvall var chefredaktör. Jan-Åke Carlsson var redaktionschef vill jag minnas. Och många av profilerna som man läst i tidningen var där. De tittade på bandade upptagningar av lopp och knapprade på datorerna. Någon hälsade glatt. Andra spekulerade högt. En redaktör ”skulle ’sända’ till Bollnäs för han hade en klaring på kvällen”.

Det var tidningsdag och mycket på gång. 

Jag blev kvar en sommar, och lite mer faktiskt. Under den tiden hann jag göra en hel del tips, skriva ett gäng nyhetsartiklar och göra reportage om Mic-hästarna. Det var utmanade för en yngling som, fram till dess, aldrig suttit i en sulky.

Först när jag kom in på redaktionen insåg jag vad som krävdes för att jobba där. För många var det s-å mycket mer än ”bara” en sport, det var en livsstil, ett sätt att leva.

Jag blev imponerad.

Så pass att jag valde att komma tillbaka i mitten på 2010-talet. Efter 15 år i olika roller på Bonnier, bland annat som sportchef på Expressen, kändes det rätt i magen. Jag behövde en ny utmaning, Travronden gav mig en. 

Uppdraget från vd Daniel Livensjö och styrelseordförande Stefan Johanson (vila i frid) var att skapa långsiktig överlevnad för travsportens största och äldsta tidning. En delikat uppgift som skulle visa sig lite svårare och något mer utmanande än jag (nog ändå) hade trott den höstruskiga dagen på Centralstationen när jag signerade avtalet.

Det ångrar jag inte i dag.

Men vi kanske ska börja från början. 

Ja, den riktiga början alltså.

Det första numret av Travronden såg dagens ljus den 19 augusti 1932. För dem som var med oss på den tiden (jo, det finns läsare som var det) så var det en fredag. Samma dag presenterades den första serietillverkade bilradion på en välbesökt radiomässa i Berlin. Man kan tänka sig att intresset för den kanske var större än för den nystartade travtidningen. Under året besköt det japanska krigsfartyg Shanghai, Adolf Hitler blev tysk medborgare, Ivan Krueger dog och Bert-Åke Varg föddes. Det var såna tider.

Mitt i allt detta lyckades journalisten Sten Sandberg (1903-1997), med förflutet på Stockholms Dagblad, förverkliga en dröm om att ge ut en ny tidning med inriktning på svensk travsport med utgångspunkt i huvudstaden. Det skulle bli en konkurrerande tidning med en ny röst, skarpa bilder och ett annat tonläge än de som redan fanns. Länge var det osäkert om han skulle lyckas. Det fanns de som motarbetade planerna från dag ett. Och fler än en tvivlade på idén. Ont om pengar var det också. Men till slut hittade den envise Sandberg ett sätt. Via gamla känningar i tryckeribranschen fick han ut sin tidning.

Det blev den första utgåvan av Travronden. 

En historisk tidning som kostade 50 öre och utgav sig för att vara ”organ för svenskt och utländskt trav”. På omslaget fanns en upploppsbild med rubriken ”Bilcik och Fancy”. Den visade ett rekordlopp och berättade att ”Sannlunn”, psedonymen som Sandberg skrev under, skulle provköra hästen kommande tisdag. 

Det var något annat. 

Chefredaktören, tillika ansvarig utgivare, hade ett osedvanligt sätt som gick hem. Hans driv och nytänkande ansågs vara banbrytande. När man ser den anspråkslösa tidningen med den myllrande texten, de svartvita bilderna och de vingliga typsnitten är det kanske inte lika uppenbart, men skenet bedrar.

I redaktionens inledning stod att läsa: 

”Det har funnits travtidningar förut – det finns alltjämt. Men vi våga dock tro, att Travronden har sin absolut givna plats att fylla. Såsom den allsidiga, aktuella, sakliga och levnadsglada svenska travtidningen.”

Och:

”Vi sätta full fart från början, men vi tro oss dock om att stå distansen hem. Speed – den uppblossande styrkan – är bra för en travtidning, uthålligheten – den jämna styrkan – är bättre. Med båda dessa egenskaper förenade, våga vi hoppas att Travronden blir alla travvänners speciella tidning."

Det kan tyckas kaxigt, men andemeningen symboliserade i mångt och mycket Sten Sandberg och Travronden. Han var rakryggad och sades ha ett exceptionellt sätt att ta människor på. Vilket han tog med sig till spalterna.

Utan det hade tidningens historia sett annorlunda ut. Eller kanske aldrig ens existerat.

Till en början hade Travronden en blygsam upplaga, men tidningen blev snart en uppskattad historia. Den fann sin publik och träffade läsare på ett nytt sätt. Trots det var de första åren knapra och Sten Sandberg sägs vid mer än ett tillfälle haft planer på att lägga ned. 

Ändå bet han sig kvar. Eller lät sig övertalas. Det råder delade meningar om det.

Något många var glada för då, och är än i dag.

Men motståndet var varken oväsentligt eller ovidkommande. Under den inledande tiden i produktion var Travronden portad på Solvalla. Konkurrenter hade ensamrätt och gjorde det svårt för en ”fattig-aktör”. Det är inte svårt att förstå, den som äger möjligheter till något (ut)nyttjar den ofta.

Redaktionen var liten under de första dryga åren. Till stora delar bestod den av just Sten Sandberg och hans fru som skrev om Solvalla, Jägersro och emellanåt Charlottenlund. Galopp blev det också, därav namnet Trav- och galoppronden. Under de svåra krigsåren bjöd den på något annat än krig och elände, men den fortsatte oavbrutet att komma ut.

Över tid fylldes stallet på med skribenter av legendarisk karaktär. Många vassa pennor lockades dit och tidningens anseende och inflytande växte. Tony Ryttar har grävt i historierullarna och hittat några av de mest intressanta profilerna.

Det finns flera.

Många flera.

Travrondens mest omhuldade namn är nog ändå Bo ”Red Mile” Fransson. Efter en sejour på konkurrenten Sulky&Sadel landade han på tidningen som han under flera decennier kom att definiera. Med sin sylvassa penna och sin exceptionella karaktär skrev han Travrondens ledare med stringens. Hans inflytande på hur travsporten utvecklade sig under storhetstiden var betydande. Än i dag minns många utdrag av hans främsta verk ord-för-ord.

Han var en förebild och ett föredöme. En stilbildare av rang.

Som expert på Radiosport hade Red Mile stadigt med åhörare. Hans karakteristiska sätt hade genomslagskraft. När han höjde rösten så lyssnades det, både inom och utanför travsporten.

“Stilistiskt hade Bo Fransson få övermän inom sitt yrke och hans personliga sätt att uttrycka sig gjorde honom banbrytande på flera olika sätt. Bo Fransson hade djupa kunskaper inom hästsportens alla grenar – det var inte bara travsporten som var föremål för hans gärningar, men det var travet han brann allra mest för. Hans penna var vass, men alltid med travsportens bästa som utgångspunkt. Nu finns han inte längre bland oss."

Skrev Travronden när han gick bort 2014.

Genom åren har Travronden producerat 6185 tidningar. I svit. 

Varken papperskriser, krigstider eller väderkaos har stoppat utgivningen av travtidningen. En bravad i sig. Över 400 000 sidor om det som händer och sker på landets travbanor och hos landets travtränare har det hunnit bli sedan premiärnumret. I allt från veckotidningar i 1000-tal till särskilda avelsnummer, kallblodstidningar, sommarnummer och nostalgi-bilagor.

Men den största bilagan av alla är ändå Vinternumret som gavs ut första gången kring 1950-talet och revolutionerade berättandet om travsporten på ett sätt som saknar motstycke. 

Man brukar tala om det rosa Sportbladet och det banbrytande med att skifta färg på landets då största sporttidning. Vinternumret är av samma kaliber, i travkretsar alltså.

Magasinet ges numera ut i början av december varje år och bjuder på reportage, intervjuer, dokument, bilder och händelser från travåret som gått. Pappret är glättigt, läsningen är monumental. Inte sällan uppemot 400 sidor. Ingen annanstans finns det mer att läsa om den svenska travsportens mylla. 

Vem som hamnar på omslaget brukar vara ett samtalsämne. Några av travsportens allra största ikoner har fått äran att pryda förstasidan någon gång. Inte minst eftersom redaktionens prioritering allt som oftast är hästarna. Deras karriärer må kännas långa, men tiden på toppen varar sällan mer än några år och konkurrensen är brutal. För det är hästarna som är de riktiga hjältarna i Travrondens värld. Utan dem finns ingen Travronden, och ingen travsport, det är ett som är säkert.

Det har gått ganska bra för Travronden. 

Efter startåret ökade intresset för trav i Sverige. Travbanor har fyllt med nyfiket folk. På mer än en svartvitt bild syns de knökfulla publikplatserna, där tidningens reportrar ständigt varit närvarande. Många vallfärdade över landet för att se de stora stjärnorna som Ego Boy, Dart Hanover, Mack Lobell och Copiad. Det gästades i Hylands Hörna och skrevs spaltmeter i kvällstidningarna. Med eleganterna Stig H Johansson och Bernt Lindstedt väcktes också intresset hos en bredare sportpublik, inte minst på landsbygden, där det poppade upp banor från norr till söder. 

Ingenstans har du kunnat följa travsporten, eller spelet på hästar för den delen, mer eller bättre än i Travronden. Det var ett fackorgan som ingav respekt tidigt och en tidning som ständigt hade örat mot myllan. 

I dag vet ”alla” vad Travronden är.

Sedan sekelskiftet har det digitala arbetet spelat en allt större roll. För 26 år sedan, alltså redan 1997, klev Travronden ut på nätet. Det var samma år som Aftonbladet gjorde entré.

På den tiden handlade det mycket om nyhetens behag, och gratis nyheter. Vansinne, tyckte det flesta. Många förutsåg att det skulle gå åt pipan. På Expressen, där jag var då, fanns ett starkt inre motstånd mot att förflytta resurser och arbetet till nätet.

– En fluga som kanske blåser förbi, ska dåvarande IT-minister Ines Uusmann ha sagt om internet och dess möjligheter.

Få saker har visat sig klara tiden sämre.

Till en början var tekniken bristfällig. Allt var primitivt. Det tog evigheter att få ut Victory Tillys elitloppsseger på internet. Och endast de mest invigda hittade dit. Inom travet fanns en stark skepsis, vilket också speglade sig i tidningens prioriteringar.

Men de tekniska pionjärerna gav inte upp. Trots motstånd. Travet var inget undantag.

– På Travronden gör vi papperstidning, hette det länge.

Fler än en framstående redaktör ansåg att ”papper var viktigare” och att ”nätet stal läsare”. Så sent som 2015 publicerade Travronden sju nyheter per dag och inget tidningens tipsmaterial lades ut digitalt. Inte undra på. Den inbitna travpubliken var motvillig och svårflirtad. De älskade sin tidning och stod hellre med sitt banprogram än försökte läsa på liten skärm.

Mitt i motståndsrörelsen föddes idén om Spelvärde – en sajt med fördjupande spelanalyser. Sagt och gjort, en systersajt knoppades ur Travronden och det då tämligen nybildade moderbolaget TR Media. Gustaf Björck utsågs till tipschef för nya produkter och tog över det omtyckta reduceringsverktyget Jokersystemet och fakta-guldgruvan Travfakta. 

Sedan dess har tjänster som Travögat, Storavinster och Överodds tillkommit. Flera av dem går bra.

Men flaggskeppet har hela tiden varit Travronden. 

Med åren har produkterna vuxit sig allt starkare och räckvidden ökat. Tidningen skruvade upp den digitala offensiven omkring 2017 och har i dag flest följare på Facebook och Instagram samt näst flest följare på Twitter. Nyligen nosade sajten på 120 000 unika besökare under en enskild vecka. Totalt sett är Travronden ledande i sin nisch. 

Nätet har kommit att bli den primära nyhetskällan, det är där man läser vad som händer och hänt först. Om Calgary Games står över Jubileumspokalen är det inget som ”hålls till någon tidning”. Om Robert Bergh väljer att flytta "hem" verksamheten till Sundsvall är det något du först får veta via sajten. I tidningen sammanfattas, fördjupas och analyseras det på ett sätt som lämpar sig för mer långsam läsning. Men det är på nätet, eller via tidningens sociala kanaler, det händer.

Travronden.se är i dag en framgångssaga fyllt med nymodigheter:

• Som TV. I begynnelsen fanns Ronden Show. Sedan dess har Travronden gjort en enorm tv-resa, under bland annat Petri Johanssons ledning. Tv-sändningen på inrusningen till Elitloppet 2018 har sett av över en halv miljon människor. Tidningen har vunnit internationellt pris för bästa tv-dokumentär både för ”Elitloppet – en gång om året” och ”Readly Express”. I dag finns en så kallad VR-studio med ”green screen” där Sveriges största program producerats.

• Eller livechattar. När Elitloppet avgörs har Travronden bjudit på mer än en chatt och inte sällan har tidningens reportrar liverapporterat från stallbackar och stora händelser.

• Och nya sajter. Efter en trög start med spelinformation digitalt har Travronden fått upp farten. Numera finns systersajten Travronden Spel som lockar uppemot 20 000 unika besökare, trots att den enbart är avsedd för betalande prenumeranter. En framgångssaga.

Travtidningen har transformerats till ett digitalt mediehus med rikstäckning. Prenumeranterna finns numera över hela världen, från Australien i söder till Kanada på norra halvklotet. Papperstidningen är fortfarande vital och stark, men enligt ansedda mätinstitutet Orvesto Konsument har Travronden haft lika stor, eller större, räckvidd digitalt sedan 2019. Och nu ökar avståndet till print. Antalet helt digitala prenumeranter har gått från några 100 för fem-sex år sedan till närmare 10 000 travintresserade. Det är en banbrytande och avgörande omställning som accelererat på senare år.

I höstas utsågs också Travronden till ”Årets tidskrift i Sverige”. Bland de förlagsjättar och miljardbolag ansågs en travtidning har varit ledande genom pandemin. En skräll utan dess like. 

Den namnkunniga och erfarna juryn pekade på allt från Menhammar Online Sales till den digitala resan och sin publiknära inställning. I sin motivering skrev Hanna Stjärne, vd på Svt, följande:

”Med nya affärsgrepp, nytt fördjupat innehåll och satsningar på nya medieformer och interaktivitet visade de vägen när läget var som svårast. På ett imponerande sätt förstod de snabbt läsarnas och tittarnas behov under pandemin och agerade med kraft. När andra ställde in, ställde de om. Ur krisen kom en vinnare – Travronden.”

Diplomet, och beviset på att det faktiskt har hänt, hänger nu på en väg på Travrondens nya redaktion några hästsko-kast från Solvallas entré och Hästsportens Hus.

I dag har Travronden, och dess systersajter, tillsammans en räckvidd på imponerande 660 000 personer i veckan. Av de mest travintresserade når TR Media närmare 9 av 10(!). Ingen konkurrent är i närheten av det. Svindlande siffror som Sten Sandberg knappast hade kunnat tro det när han skramlade ören och lät sig övertalas att inte ge upp.

Den 19 augusti 2022 var det 90 år sedan hans tidning såg dagens ljus. 6 185 utgåvor senare säger vi tack för att du gjorde det möjligt, Sten. Och grattis.

Nu ser vi fram emot 90 nya år med Travronden.