Joakim Svensson: "Efter 27 år säger vi tack och hej till Hästskojarna"
Ingenting varar för evigt.
Nu har Hästskojarna gnäggat klart och sparkat ut för allra sista gången.
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Den 5 januari 1996 var det premiär för en ny satsning i Sveriges största travtidning – "Hästskojarna". På omslaget hade redaktionen placerat en stor, röd puff och på näst sista sidan fanns den ”listiga” nyheten i sin helhet.
I rubrik och ingress utlovades hetluft:
”Häng med i Sveriges hetaste travlista. Här presenterar Trav- & Galoppronden det bästa och roligaste från travvärlden just nu.”
Som etta hade den dåvarande redaktionen satt upp Bengt-Åke Angel för att ha ”blandat sig i Prix d’Amérique-leken med Bolets Igor och kullkastat tidigare kalkyler om vilka svenska hästar som kan tänkas få en plats i världens största travlopp”. Halmstadstränaren ”lägger sig inte platt för någon”, skrev Hästskojarna, och spekulerade om han ”vågar visa sig norr om dalälven om han puttar bort hela Norrlands kelgris Zoogin”?
Resten är så att säga (tidnings)historia.
Sedan dess har långköraren publicerats med oförtruten entusiasm. Mycket trycksvärta har gått åt. Mer än en panna har legat i djupa veck om kvällar, helger och nätter för att hitta värdiga kandidater. Och hur många skrivtimmar den upptagit genom åren är svårt att beräkna, men otaliga känns inte som en överdrift efter 27 år utan paus.
Totalt har det i alla fall blivit 1325 listor, 1325. Om jag inte räknat fel har redaktionen lyckats lista över 15 000 hästar, människor och företeelser. Vissa – som Stig H Johansson och Olle Goop – har så klart förekommit mer än många gånger, men med tanke på avtrycken de gjort i travsporten så kanske det inte varit mer än rimligt?
Ris och ros
Hästskojarna har varit ett uppskattat och omdiskuterat inslag av både läsare och aktiva. I travcaféer och i stallgångar har den varit ett vanligt samtalsämne. Ibland har diskussionerna gått heta. Hur kan de sätta Bosse Eklöf i topp? Varför får inte Fridhems Ambra större erkännande? Många läsare har genom åren vänt sig till redaktionen med synpunkter på vad som listats. Nästan lika ofta har det diskuterats vad som inte fått plats på listan.
“Hur tänkte ni nu”, skrev Bengt Adolfsson till mig i november 2017.
Det har han inte varit ensam om.
I en läsarundersökning som Travronden genomförde med hjälp av TNS-Sifo 2016 var Hästskojarna ett av inslagen som många inte ville missa när tidningen kom. På Travronden.se har den aldrig riktigt hittat sin plats och även den publicerats regelbundet under många har den inte fått samma fäste som i papperstidningen. Kanske för att den inte legat i tiden? Eller passat in digitalt? Vissa saker lämpar sig kanske helt enkelt bättre i tryckt form än i sociala medier.
Genom åren har Hästskojarna haft i stort sett samma utseende och placering i tidningen. Även om några mindre revisioner har gjorts och den tecknade hästen fått uppfräschat utseende har konceptet bestått. 2023 är det lite av en institution och något som riktigt travintresserade förknippar med Travronden. De finurliga och ömsom vassa kommentarerna på topp-10 (som ibland varit topp-8) har både skapat irritation och skänkt glädje.
”Hur tänkte ni nu?
Bita i det sura äpplet
Förra veckan ägnade jag ganska många timmar åt att bläddra i gamla tidningar från 1990- och 2000-talet för att läsa ”hästskojare”. Och leta efter klassiska citat. Det är inte svårt att förstå varför en del börjat tidningen bakifrån för att få veta vilka som rankas högst och vilka som … får bita i det sura äpplet.
Spetsfundiga listor är lite av en personlig favorit. Mig veterligen finns det inte många som (över)levt som Hästskojarna. På rak arm kan jag faktiskt inte komma på någon lista av samma kaliber. Om vi inte talar om Svensktoppen, eller så. Vet ni någon? På Travronden har den åtminstone överlevt först den ena, sen den andra och är nu inne på sin tredje chefredaktör (mig). Om man inte visste bättre skulle man kalla det för en rackare till häst med … många liv.
Bland kommentarerna som skrivits finns osedvanliga rekord, knäppa prestationer, talanger som gjort fullkomligt galna debuter, tränare som inte förlorat lopp på år, kuskar som gjort ”det omöjliga”, travbanor som överraskat sin publik, chefer som tappat hakan av glädje och ministrar som stått upp för djurskyddet…ja, i stort sett ”alla” aktiva har förr eller senare landat på listan.
Allt har sin tid
Hästskojarna har också haft en mindre smickrande baksida. På ”Utsparkat” eller ”Utsparkade”, som den också hetat, har en och annan fått sig en (rejäl) släng av sleven. Det har handlat om Estlandsaffären, hästmisshandel, programledare i badmössor, misslyckade spelsatsningar, tekniska haverier samt dömda tränare. Några av kommentarerna som skrivits lämpar sig knappast i tryck längre. Med det inte sagt att kritiken varit oförtjänt eller orättmätigt.
Genom åren är det inte mycket som undgått redaktionens skarpa hästöga.
Vid något tillfälle har vi till och med valt att sparka ut oss själva för missöden med tryckeriet och uteblivna leveranser. Ingen lista med rimlig anständighet bör undgå självrannsakan.
Men allt har sin tid.
”Genom åren är det inte mycket som undgått redaktionens skarpa hästöga.
Hästskojarna sätter punkt
Den syrliga, och bitvis småelaka, tonen (läs jargongen) som ofta förekom på sportredaktioner förr om åren finns inte längre kvar. Den hör till en annan tid. Skamvrån (2017) och Bosse Knopp (2018) är två andra avdelningar som fått kasta in handduken av snarlika anledningar. Man kan säga att de har bytts ut mot annat som ligger mer i tiden. För att ta en jämförelse valde TV4 redan för femton år sedan att stänga ned sin motsvarighet som gick under rubriken ”Kanon och kalkon” och även om konceptet återkommit i olika tappningar har den inte fått samma fotfäste som i slutet på 1990-talet.
Nu är det Hästskojarnas tur att gå i pension. Dit Travronden är på väg finns inte längre plats för ‘skojaren’ från 1996.
Den sista listan publicerades förra veckan och toppades av ”Önas Princes finfina årsdebut” medan ATG – varken för första eller sista gången – fick krypa till korset efter att systemet brakat ihop och lämnat besvikna kunder efter sig.
”Dåligt är ordet”, skrev Hästskojarna och satte punkt.
Med det sätter vi också punkt för en gammal klassiker och konstaterar att allt – även de mest uppskattade och minnesvärda saker – har en början, och ett slut.
Tack och förlåt.
Fotnot: Zoogin kom till start i Prix d’Amérique 1996, men tvingades bara dagarna före start i det klassiska storloppet lämna återbud på grund av skada i sesambenet.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Travronden möjligheten för läsare att kommentera artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. Travronden granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen Travronden.se.
Grundreglerna för kommentarer är:
- Håll dig till ämnet
- Håll god ton
- Visa respekt för berörda personer
I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ditt konto. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. Travronden kan genom eget beslut ta bort kommentarer.
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.