Joakim Svensson: "Vinternumret är här (med vissa tårar vi aldrig glömmer)"

Det är som en bibel för vissa. I dag landar Vinternumret i din brevlåda.

Jag har läst fler religiösa skrifter än de flesta. Inte för att jag är troende eller egentligen särskilt religiös, utan för att bättre förstå varför världen är som den är och blev som den blev. Många människor firar i dag olika religiösa högtider, men allt färre benämner sig själva som troende. Enligt egen statistik lämnar nästan 100 000 personer Svenska kyrkan varje år, något som får tiden när vi vandrade i lämmeltåg längs knastriga grusgångar upp till kyrkporten för söndagsgudstjänst att kännas avlägsen.

Vad det beror på låter jag vara osvuret. Däremot tror jag att mer än en travfantast fick sig en rejäl tankeväckare söndagen den 26 maj 2019. Det var då en av Sveriges främsta hästar genom tiderna skulle kröna en magisk karriär med att ”bara vinna” sin sista stora titel. På hemmaplan, inför svensk publik och framför sina stolta ledsagare utmålades Readly Express som favorit i Elitloppet.

Allt var frid och fröjd. Försöket vanns från spår sju och lyckliga stjärnor log över Solvalla (trots idogt regn och rusk). Sen kom defileringen till den sista föreställningen och alla såg det ingen ville se. Readly Express var uppenbart halt.

Ögonblicket när alla förstod att strykning var den enda rimliga utvägen är svårt att glömma. Jag skulle påstå att sekunderna som följde är oförglömliga. Först blev det alldeles tyst på E-läktaren, sedan växte sorlet och när ekipaget vände upp mot publiken för att ta avsked och tacka för stödet kändes det som att tiden stod stilla. Plötsligt blev alla andra finalekipagen simpla statister.

Björn Goop grät.

Timo Nurmos studsade.

Publiken grät.

Självaste himlen grät.

Kanske fällde även den store Readly Express en tår, dagen till ära?

Någon ”sista” start blev det aldrig. Trots det känns det som att hästen efter Ready Cash–Caddie Dream slutade på topp. Orkanen av applåder som (nästan) aldrig ville tystna var det sista beviset på Readly Express odödliga hovavtryck i den svenska travsporten. Bland de 216 810 stelfrusna fingrarna på plats var det förmodligen få som inte värmdes av den kärlek och värme som kännetecknat travsporten i så många herrans år. Det var ett avsked värdigt en sann mästare, något som gav eko långt utanför den krympande travbubblan och något som visar vad allting egentligen handlar om.

Såna stunder ska vi vara rädda om, vi vet aldrig när de kommer åter.

För årets riktiga vinnare får nog ursäkta, men i skenet av Avskedet falnar de flesta en smula. Jag menar; Vem vann ens Elitloppet? Jo, det är klart att vi alla v-e-t, men hur länge minns vi det? När historien för 2019 skrivs ihop handlar det knappast om en fransk häst som travade tveksamt och råkar ha samma namn som en känd senapssort, utan om den svenska segermaskinen som bjöds in först av alla till sin sista show.

Med Hästgalan nån månad bort känns det som att priset Årets häst kan gå till någon som faktiskt vunnit alla sina stora segrar ett annat år. Med meriter som seger i Prix d’Amérique, Derbyt, Europaderbyt, Jubileumspokalen, Kriteriet och dessutom härförare till att skicka sportens fixstjärna, Björn Goop, till den röda mattan i Globen känns Readly Express svårsl… oförglömlig.

För dig som lusläser Travronden har Readly Express framfart på travbanorna inte gått obemärkt förbi. Vi har varit på plats vid i stort sett alla stora starter i karriären och i vintras bestämde vi oss för att göra Readlys avsked på annat vis – en dokumentär i både pappers- och tv-format som publicerades i fyra delar fram till Elitloppet. Bemötandet var överväldigande och resultatet går så klart fortfarande att läsa på travronden.se samt se på travronden.se/tv när det passar dig. Faktum är att vi – hur mycket och länge vi än försökte – inte kunde se förbi det episka slutet när vi valde vem som skulle pryda omslaget på årets travbibel.

I tider som präglas av rasande publikvolymer, krympande antal aktiva, sjunkande antal hästar i träning och minskande spel på hästar vill vi ta tillvara på de ögonblick av värmande rampljus som når oss.

Annars då? I årets Vinternummer blickar vi tillbaka på året som gått och vidare ut över hela vårt avlånga travland. Vi ger dig oberättade, klassiska och gripande historier i massor. Sveriges tjockaste magasin, som kommit ut i obruten svit sedan 1930-talet, bjuder i år på 324 sidor och läsning som räcker i veckor. Våra reportrar och korrespondenter har träffat superstjärnor, doldisar, legendarer, stjärnskott, pensionärer, ja till och med en vykortsskickare av rang. Det har blivit dags att följa med till Lutfi Kolgjini, hänga en stund med ”The Oscarssons” (eller är det Oskarssons?) i deras nya hemmamiljö och lyssna på amatörer från norr till söder. Och du, missa för allt i världen inte reportaget med mannen som svarat på den klassiska Bildfrågan sen, ja, vem vet?

Trevlig läsning!

Ps. Än är det inte för sent att beställa Vinternumret till bästa pris. Klicka här fär att ta del av vårt senaste erbjudande!