Joakim Svensson: "Vilken tankevurpa av regeringen – men skam den som ger sig"

Den svenska annonsmarknaden har i stort sett kollapsat och många medier har drabbats hårt av kraftigt vikande reklaminvesteringar till följd av utbrottet av covid-19. Detta innebär att mediesektorn, som redan innan pandemin var illa åtgången, hamnat i ny gungning. 100-tals frilansjournalister har tappat sina uppdrag, mediehus har sargats ekonomiskt och många redaktioner väljer att permittera sina anställda för att hålla nere sina mest akuta kostnader. Särskilt drabbade verkar mindre förlagen som står utan större buffert och sidouppdrag vara. Såväl Tidningsutgivarna (TU) som Journalistförbundet (SJF) har också larmat om en ekonomiskt ohållbar situation och uppmanade tidigt regeringen att vidta krisåtgärder.

Med anledning av det utlyste regeringen och stödpartierna ett extra stödpaket om 150 miljoner kronor till tryckta nyhetstidningar plus ytterligare 50 miljoner i stöd för ”vita fläckar”, alltså bevakning av geografiska områden med svag eller obefintliga journalistisk bevakning. 

Paketets storlek räckte inte särskilt långt, men var ändå en signal om att den demokratiska stöttepelaren, journalistiken alltså, anses ha betydelse. 

– Det är viktigt att de kommersiella medierna klarar sig genom krisen, sa kulturminister Amanda Lind på en presskonferens.

Totalt valde 221 tryckta nyhetstidningar att ansöka om det så kallade mediestödet (varför heter det inte demokratistöd?). Bland dem fanns tidningsjättar som Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan, men också lilleputtar som Ölandsbladet, Melleruds Nyheter och Mora Tidning.

Av de som lämnat in en fullständig ansökan beviljades till slut 217 nyhetstidningar mediestöd av Myndigheten för press, radio och tv (MPRT). 91 av tidningarna fick maxbeloppet, vilket motsvarade 75 procent av deras annonsbortfall.

En enda tidning – som lämnat in en fullständig ansökan – fick avslag: Travronden. 

Beslutet baserades på att vi ansågs alltför ”nischade” i jämförelse med exempel Hjo Tidning, Kyrkans tidning och Åkersberga Kanalen, bara för att nämna några av de mindre tidningar som ansågs mer berättigade till stöd än oss. På grund av sin geografiska placering och sin allmänna nyhetsbevakning. 

Kort och gott; Den svenska regeringen anser att geografiska områden är viktiga att bevaka ur ett samhällsperspektiv, men att ämnen – såsom hästsport eller medicin för den delen – inte är det. Något annat går inte att utläsa ur varken beslut eller besked.

Beskedet upprörde mig, men förvånar oss inte. När vi satte samman vår ansökan med hjälp av Kantar Sifo för några veckor sedan var vi mer än väl medvetna om att våra utsikter att lyckas övertyga Myndigheten för press, radio och tv (MPRT), som anförtrotts uppdraget av Kulturdepartementet, var små, för att inte säga obefintliga.

Att skrivningen om ”allmänt nyhetsmedium” skulle tolkas snävt var tämligen väntat. Inte minst för en tidskrift som Travronden. Historiskt sett har dessvärre tidskrifter buntats ihop och ansetts som ”ful ankungar”. Få av oss har accepterats som samhällsviktiga eller demokratibärande organ. Trots att många är prisbelönta och ger ut imponerande journalistik i absolut världsklass. Därför står vi i dag utanför den inre mediesfären och tvingas inte sällan se på när de större mediehusen slukar våra reportrar och större avslöjanden. 

Samtidigt är det inget konstigt med det. Vilka är vi att gnälla? Så fungerar mediemekaniken i Sverige, och världen, i dag. De stora när och tär på de små tidningshusen – som tvingas söka och hitta nya lösningar eller omvandla sig själva.

På Travronden har vi gjort det många gånger de senaste åren och nominerats till Årets digitala tidskrift vid inte mindre två tillfällen sedan 2017 och också vunnit priset en gång. På tidningen myllrar det av Årets hästsportjournalister och så gott som årligen på slutet har vi vunnit Tidningars V75-tipsliga och kammat hem priser vid branschens alla världskongresser. 

Vi är stolta över det vi gör.

Samtidigt är vi en liten, och för många utomstående obetydlig, tidskrift. Travronden ges ut att TR Media AB. I vår portfölj finns inga andra tryckta tidningar och bakom kulisserna står inga starka riskkapitalister eller gigantiska medlemsorganisationer. Vi står på egna ben, finansierade av våra kunder sedan 1932 och årligen producerande ett överskott (plusresultat!) till våra ägare, Svensk Travsport (ST). När krisen slog till valde vi att värna om våra anställda och frilansare. Ingen förlorade jobbet. Vi använde de medel vi har och gör vad vi kan för att möta den översvämmande konsekvenser som pandemin har fått.

Även detta är något som vi är stolta över.

Parallellt med att vi gått mot strömmen och vuxit (enligt senaste Orvesto Konsument når vi 109 000 personer varje vecka) har vi tyvärr tvingats se den ena travredaktören efter den andra försvinna. Inga sportredaktioner i Sverige kan längre med gott samvete säga att de bevakar travsporten och hästnäringen på ett seriöst sätt. Glansdagarna när Hylands Hörna gästades av Frances Bulwark är bortblåsta sedan länge och nyligen tvingades en av våra största konkurrenter, Sulkysport, att lägga ned sin tryckta tidning. I dag finns i stort sett en endast Travronden som bedriver en allsidig, seriös och bred nyhetsbevakning av en sfär som följs av 100 000-tals personer varje vecka. 

Travronden lyder sedan länge under Dagspressavtalet och är enligt vår mening i allra högsta grad en form av nyhetstidning. Fast vi bevakar ett ämne på djupet. Våra 160 utgåvor varje år – och över totalt 12 500 utgivna sidor – borde mer än väl kvalificera oss för att få stöd när våra intäkter rasar samman som i år. Utan avslöja för mycket handlar det om miljoner, flera miljoner kronor, som är putsväck från vårt resultat och något som slår mot våra journalister, våra kunder … och en väsentlig hörnsten av bygdesamhället om lever och när sig på travsporten – som omsätter omkring 72 miljarder kronor, skapar 38 000 jobb och levererar 6 miljarder i skatteintäkter varje år.

Vad gör oss – som bevakar ett ämne i hela Sverige – mindre relevanta eller viktiga än till exempel Markbladet, Mälarö Tidning eller Lysekils-Posten? På vilka grunder är anses inte bygdesamhället och travsporten vara viktiga ur ett demokratiskt perspektiv? 

Det finns inga rimliga förklaringar, i mina ögon. Nej, det vi ser ett uttryck av här är ett förlegat synsätt som levt med oss sedan länge. Det bygger på en besvärande okunskap och ignorans av Kulturdepartementet och regeringen. Det kan knappast veta vad vi gör eller vad vårt arbete betyder för så många. Tillsammans är vi många som ger fördjupande perspektiv, förlänger debatten, granskar makten och håller samhället upplyst och uppmärksamt. Eller vet de det…?

Dagens Samhället, Fokus, Dagens Medicin och många fler tidskrifter bedriver en ambitiös journalistisk bevakning som – i alla fall i mina ögon är att anse som minst lika angelägen – som små lokala tidningar. Utan dem, utan oss, skulle det uppstå ”vita ämnesfläckar” för alla med ett större intressesfärer. Jag skulle gå så långt att jag skulle vilja kalla det skamfläckar.

Sverige Tidskrifters vd, Kerstin Neld, sa det bra till Dagens Media nyligen där menade hon att det bekymmersamma läget för många medier borde innebära att tolkningen borde göras bredare, inte snävare.

– Tidskrifter fyller en allt viktigare roll som nyhetsbevakare inom vissa nischer när de stora nyhetsredaktionerna skär ner. Tidigare hade de stora redaktionerna specialistreportrar inom exempelvis konsumentfrågor eller skolpolitik. Den kunskapen finns nu hos vår bransch.

För just så är det. Tidskrifternas betydelse har länge varit åsidosatt och bortglömd. Hästnäringen och många andra ämnes tas inte på allvar. När det talas om tidningar och nyhetsmedier blundar man för vår betydelse. För mig, som kommer från Expressen och Dagens Nyheter, är det inget annat än allvarlig brist på kunskap om hur Mediesverige ser ut 2020. 

Travronden kommer så klart att söka  "demokratistöd" igen, om inte annat för alla tidskrifters och travintresserade skull. Både de och vi förtjänar mer och bättre. Jag hoppas att kullturdepartementet, Amanda Lind och den svenska regeringen inser sin fatala tankevurpa innan det är för sent för många tidskrifter.

Skam den som ger sig.