Joakim Svensson: "Tack för de fina orden – beröm får vi aldrig nog av"

Jag har varit chefredaktör för Travronden i fyra och ett halvt år. När jag först kom till tidningen satt TR Media på ett rivningskontrakt nere vid Bällstaån, några stenkast från Solvalla.

Med tiden har vi flyttat därifrån till moderna och rymliga lokaler närmare Sundbyberg centrum, och stenkasten till nationalarenan har ökat något.

Hela tiden har jag ett postfack där jag så gott som dagligen tar emot brev från läsare, kunder, aktiva och spelare.

Genom åren har det blivit många frankerade försändelser med Travrondens eller mitt namn på. Jag har inte räknat dem, men det handlar om 100-tals och åter 100-tals. Några av er återkommer med jämna mellanrum, andra är nya bekantskaper som antingen varit med oss länge eller som börjat läsa oss med åren.

Jag läser dem alla.

Utan undantag.

Prao i supporten

Som chefredaktör för Travronden ser jag det som min förbannade skyldighet att ta del av vad ni tycker om tidningen, bevakningen eller utdelningen. Särskilt när ni tagit er tid att skriva till oss, eller mig.

Faktum är att få saker är viktigare än vad kunderna tycker. Det har jag alltid tyckt. Av samma anledning har jag också “praoat" i mejlsupporten, svarat i telefon – emellanåt på smått okristliga tider – och träffat läsare på stallbackar och i butiker. Det tar sin lilla tid och det händer så klart att man funderar på om det är värt allt som kommer med det.

Jag tycker det.

Man måste tåla kritik

Ibland händer det att vi får beröm för vad vi gör. Det är så klart fantastiskt, smickrande och något att glädjas åt. Det gör det tusenfalt värt allt arbete som läggs ned varje dag. Såna ord har jag, personligen alltså, alltid haft svårt att ta till mig. Som journalist lär man sig tidigt att saker och ting alltid kan bli lite bättre. Man skulle kunna säga att det ingår i ens personliga strävan, att förbättra någonting.

Kritik är en den andra sidan av myntet och ska man vara ärlig är den kritiska högen klart högre, större och tyngre än den positiva. Men kanske är det en del av vår natur? Att vi hellre säger vad som är fel och kritiserar andra än delar ut beröm och sällar oss till hyllningskörer.

Jag brukar säga att ”om man inte tål kritik kan man inte heller dela ut kritik". Som chef i allmänhet och chefredaktör i synnerhet får man inte ”ha ömma tår” eller sova på ”ärten”. Det går inte i det långa loppet. Istället får man vara glad över att så många tar sig tid, ja, rent av besvärar sig att höra av sig till oss.

– Den dagen telefon tystnar, mejlen är tom och breven slutar komma är dagen då tidningen inte längre finns.

Så sa en god läromästare till mig en gång. Därför ser jag alla er som en ovärderlig och smått outsinlig källa av information och inspiration. Även om jag inte alltid håller med i det som sägs är alla värda att bli lyssnade på. Inte sällan finns det en god poäng i i de outsinliga resonemangen.

Jag vill tro att man lära sig något av det.

Tillbaka till breven.

Någonstans är det ändå något alldeles extra med att ta emot handskrivna brev där man vet att avsändare lagt ned hjärta och själ på att formera sina tankar på ett papper. På gammalt hederligt vis. Kanske är det något som kommer med åldern? Kanske är det för att jag gammal nog att minnas en annan tid? 

Jag vet inte, men inte sällan imponeras jag av hur skickliga vissa är med bläcket och pennan. Något Tippex ser jag sällan.

“Bästa ni gjort”

Den senaste veckan har breven i mångt och mycket handlat om en enda sak. Vill du gissa vad? Nej, det behöver du inte. Det är nostalgi-magasinet som Travronden gav ut förra veckan och som fortfarande går att köpa i butik för 79 kronor.

”Jag har läst Travronden i alla år. Detta var något av det bästa ni gjort. Tack!”.

Det skriver någon, en annan skriver:

”Jag vill bara gratulera till uppfräschningen av Travronden. Tack! Har köpt tidningen sedan 1956 och haft många travare genom åren.”

Ytterligare en kommentar:

”Jag måste ge er en eloge för den fylliga elitloppsspecialen späckad med nostalgi; mycket uppskattad.”

Det finns få saker som får redaktörer att rodna, men beröm är definitivt en av dem. Fina ord i tider av distributionsproblem, annonskris, sparpaket och pappersprisstegringar hör minsann inte till vanligheterna. 

Som journalist vänjer man sig också vid att inte alltid vara älskad (hur bra är det?). Många vet att de valt ett utsatt i yrke och de allra flesta gjorde det inte för att vinna andras gunst och uppskattning, då hade man förmodligen gett upp för länge sedan.

Därför känns det omåttligt roligt och glädjande när ni hör av er med berömmande och värmande ord. 

Hjärtat hoppar glädjeskutt.

Det har knappast gått någon förbi att Travronden har gjort en omfattande omställning och nysatsning. Vårt mål hela tiden har varit att “ge dig mer och bättre för lägre pris”. Som alla förstår är det utmanande i en tid när allting blivit så mycket dyrare, men att döma av reaktionerna och den fina tillväxten de senaste månaderna så verkar vi vara något på spåren. 

Sedan i mars har antalet prenumeranter på Travronden ökat med över 4000(!), hälften har valt att läsa papperstidningen medan hälften har valt att ta del av oss digitalt. Ni är alla hjärtligt välkomna.

Om ni gillar vad vi gör och vill ha ännu mer av oss skulle vi uppskatta om de lade en minut eller två på att skriva vad du tycker på Facebook. Eller varför inte rekommendera någon att prova på vår nya tidning? Eller läsa oss digitalt? Ju fler vi blir, desto lägre kan vi hålla priserna och ju mer kan vi – tillsammans – ge tillbaka till svensk travsport och de unga inom travet.

Tack för att du tar dig tid.