Möt Marc Elias i Travrondens söndagsintervju
Marc Elias, son till ”Conni” Lugauer, var ett tag en av landets största travtalanger. I fjol startade han eget. …men vad hände sen, egentligen?
– Det var tuffare än jag trodde. Eller det tar i alla fall längre tid att etablera sig, än vad jag hade förstått, säger Marc, 30.
Under uppväxten hemma i Tyskland, i trakterna kring München, knegade mor och far på med hästarna. Men travsporten där nere blomstrade aldrig på något sätt. Absolut inte.
– Mina föräldrar jobbade stenhårt hela tiden. Ändå fick de inget över, liksom.
– Jag såg ju det där som barn, och var inte ett dugg intresserad av att göra detsamma själv.
Travet i Tyskland hade allmän motvind. Branschens ekonomi var kärv.
– Mamma och pappa sade också tidigt till mig att ”bry dig inte om det här som vi gör, tänk ut något annat som du vill hålla på med i stället”.
“Då väcktes min glöd”
Men sen, när unge Marc var elva år, flyttade familjen Lugauer till Sverige. Det blev en total förvandling – och startskottet för något helt annat.
– Ja, då blev det plötsligt nytt läge kring hästarna, även för mig. Man såg att framgångar på banan kanske kunde leda någonvart. Så då väcktes min glöd, konstaterar Marc Elias.
Conrad Lugauer blev på ganska kort tid en populär topptränare i Sverige. Campo Bahia var den nya omsusade snackhästen i hela landet. Hästen kom tvåa i Kriteriet, vann Kungapokalen och var storfavorit i Svenskt Travderby.
Marc for runt och inhämtade ny kunskap och inspiration på gårdarna hos etablerade tränare som Petri Puro, Marcus Lindgren och en liten period till och med hos stall Goop. Och började så småningom jobba tillsammans med pappa ”Conni”, i lilla Blentarp, i Skåne.
– Farsan gick, som jag tycker i alla fall, in bland de tio bästa tränarna i landet.
– Allt kändes väldigt roligt.
Marc Elias fick en allt större roll i verksamheten. Han fick köra en hel del lopp, både bakom faderns hästar, men också åt andra.
Toppåren, 2019 och -20, drog Marc in 6,6 respektive 5,8 miljoner kronor från sulkyn. Körde många hundra lopp, och vann över 50 om året. Han tog hem en hel bunt med gulddivisioner och andra storlopp, med Gareth Boko. 2019 blev Marc Elias också tvåa i självaste derbyfinalen, med Ferrari Sisu – knappt slagna av Attraversiamo och Erik Adielsson.
Flyttade till Axevalla
Därefter följde några aningen kärvare säsonger för far och son Lugauer-Elias. Och 2023 förändrades allt ordentligt.
Conrad Lugauer, senior, blev anställd som interntränare av Menhammar, på Ekerö utanför Stockholm – och han överlät sin egen verksamhet till kusinen Markus Waldmüller. Marc Elias flyttade i samma veva norrut, till Västergötland – och istället drog han där själv i gång som A-tränare, på egna ben.
– Vi har ett toppengäng här på Axevalla, med tränare och all personal. Väldigt bra stämning, och skickliga och trevliga människor överallt, säger Marc Elias.
Men starten på den egna verksamheten har inte varit någon dans. Första året, i fjol, vann den frejdige tysksvensken 8 lopp (på 63 starter) som tränare, och 9 (på 106 starter) som kusk. Klart mindre än vad han varit van vid.
De få hästarna gick ändå hyfsat. Men sen blev några av dem slitna. Ett par tappade i vikt. Behövde vila. I år har det hittills, sedan nyår, bara blivit ett 40-tal starter för Elias – och en enda loppseger som kusk, och ingen som tränare.
– De här två senaste åren har varit tuffa. Särskilt 2024, säger han.
– Eller… kanske inte så tuffa. Men som travtränare bedöms man ju på hästarnas prestationer på banan. Och efter alla åren med pappas framgångar, hade jag kanske trott att det skulle gå lite snabbare för mig att komma igång med allting som egen tränare.
Vad är den största svårigheten?
– Att träna häst är inga problem. Jag vet hur man får styrka i dem.
– Men sen är det ju inga maskiner det här… utan när man tränar hårt, så råkar de ibland också ut för skador och sjukdomar, och kan inte starta på ett tag. Om man då inte har så många starthästar i stallet, så kan man försvinna från scenen och banorna, när de inte kan tävla. Vilket är vad som hänt mig just nu.
“Det är så jag vill vara"
Marc Elias eftersträvar en långsiktighet och hållbarhet i sitt tränarskap.
– Vissa tränare får fram hästar som går bra någon säsong, och sen försvinner.
– Andra lyckas få sina hästar att gå jämnt och stabilt, år efter år. Det är en sådan jag vill bli.
Marc Elias har i dag sex hästar på sin träningslista. Bland dem flera ostartade tvååringar, och bara ett par-tre som är löphästar.
– Fast på tisdag får vi in en till, en tvååring från Tyskland.
Utöver det har han också åtta ettåringar från Menhammar, som pappa Lugauer skickat ner på uppträning hos Marc. Det fyller hans dagar, mer än väl.
– Det är jag plus en anställd, som tar hand om 14-15 hästar. Så det är fullt upp – på dagarna.
– Däremot är det ju sällan som någon av dem startar i lopp, för tillfället. Så kvällarna är lugna. Och man saknar förstås att tävla.
Råd från Daniel Wäjersten
Marc Elias har massor av idéer och strategier om hur han ska få hästarna att fungera – och även kunna starta kontinuerligt.
– Det är det som är målet, såklart.
– Jag behöver inte nödvändigtvis vinna grupp I-lopp. Men jag vill starta regelbundet. Och då ha hästar som man inte bara ska sitta i tredje invändigt med, och hoppas på en peng, utan hästar i sådant skick att man kan vara med och köra om segern med dem, på tisdagkvällarna på Axevalla. Och gärna finnas med i V75 ibland också.
– Det är ungefär det som jag siktar på just nu.
Marc Elias
- Ålder: 30.
- Bor: Hyr en stuga på Axevalla-området, i Västergötland. ”Men förra veckan sålde jag mitt hus i Skåne. Så nu tänker jag köpa en lägenhet här någonstans, i Skara eller kanske i Skövde.”
- Familj: Singel. Pappa Conrad Lugauer i Stockholm, mamma i Skåne, övriga släkten i Tyskland.
- Lyssnar på: Vad gäller musik är jag en ”periodare”. Ibland lyssnar jag på tysk folkmusik, kan man säga – jag får mycket inspiration av det som kommer från Bayern. Fast mest av allt gillar jag EDM (eletronic dance music), alltså Avicii, Swedish House Mafia och sådant. Helst av allt skulle jag vilja spela lite själv också, som till exempel piano – men tyvärr, det kan jag inte.
- Tittar på: En del serier. Men mest av allt kollar jag på Twitch, som många yngre än mig kanske gör, livestreamade grejer, ofta från Tyskland. Då håller jag gärna på med något annat samtidigt, som att ha kontakt med kompisar via datorn, eller göra nåt kontorsarbete eller så.
- Läser: Kanske inte böcker, direkt. Men gärna rapporter och studier, oftast sådant som har med hästar att göra. Kanske nya grejer som kommit fram om foder, eller något. Ronden är man ju inne på, ja… nästan varje dag, hela tiden. Sen har jag även en tysk travtidning som jag får en gång i kvartalet, med posten, för att hänga med lite vad som händer där också.
- Favorithäst: Faktiskt inte Campo Bahia, som många kanske tror. Även om det förstås är den bästa häst som jag själv har kört och haft hand om. Min favorit i grunden är ändå Commander Crowe. De där 23 raka segrarna, mot värre och värre motstånd, kommer väl alla ihåg. Men så var det ju detta med Fabrice Souloy och dopingen, som har fått en att tveka lite. Om Hugo Åbergs-prestationen 2012 var okej, utan något fusk från Souloy, så var det det bästa jag har sett. Fast man vet ju inte helt säkert där. Sen var jag väldigt tidigt ute med att förutsäga hur bra Horsy Dream skulle bli. Så den hästen känner jag också något alldeles extra för. Kanske allra mest, till och med.
- Drömresmål: Japan. Tokyo och Kyoto. Jag gillar asiatisk kultur väldigt mycket, men Thailand är det enda land där borta som jag har varit i. Så det skulle vara intressant att få komma till Japan, och besöka både storstaden Tokyo, och den fina tempelstaden Kyoto.
- Intressen: It. Jag är superintresserad av datorer, och ganska händig att hålla på med dem, och göra en massa små sysslor där. Och så älskar jag musik. Till exempel var jag på Tomorrow-festivalen i somras. Det var härligt. Sen har jag inte helt släppt fotbollen heller. Farsan är ännu mer intresserad än mig där. Jag har tröttnat lite, på grund av att många topplag nuförtiden har så långa bollinnehav, så att det händer för lite. Handbollens regler är bättre, där de måste avsluta snabbare. Men jag följer ändå med ganska mycket runt fotbollen. Mest Bayern München, förstås. Och så håller jag koll på de flesta internationella övergångar. Robert Lewandowski är en favorit. Egentligen Cristiano Ronaldo också – men jag tycker att han gjorde bort sig när han gick till Saudiarabien.
Marc Elias beklagar sig inte på något sätt över dagsläget.Han har fullt av hästar att ta hand om, och betonar gång på gång att man måste ha tålamod som ny tränare. Bland annat har han använt en viss Daniel Wäjersten som samtalspartner.
– Daniel har berättat att det inte var så lätt för honom heller i början, som ny tränare.
– Först fick han mest hålla på med inkörning av unghästar åt Svante Båth, ungefär som jag gör nu åt Menhammar.
“Sen kan det bara rulla på”
Wäjersten har gett råd och uppmuntran åt Marc Elias. Det har gett honom ökat hopp och framtidstro.
– Till sist kom Wäjersten i gång med löpkörningen med egna hästar också. Och med några segrar, så kom plötsligt kunderna. Sen kan det rulla på. Nu vet ju alla hur det ser ut för honom!
Hur ser din tidsplan ut?
– Jag har bestämt mig för att ge det här fem år, för att se om jag är bra nog. Två av dem har snart gått nu, konstaterar Marc Elias.
– Enligt mitt sätt att se det så har jag alltså tre år kvar på mig, att få fart på stallet och verksamheten enligt de teorier som jag vill jobba efter.
Och om det inte skulle lyckas?
– Då får jag göra nåt annat.
Med hästar, eller i nån helt annan bransch?
– Det får vi se då. Det kan nog vara vilket som.
– Man behöver alltid ha, ja, kanske inte precis en plan B, men… man kan ju inte köra på med helstängt huvudlag hur länge som helst, och inte alls se vad som händer runtom en!
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.