Ledare: "Uppförandekoden inget annat än självklarheter"

Svensk Travsport har tagit fram en skärpning av det som många idrotter i modern anda har börjat kalla för code of conduct – en uppförandekod.

Ambitionen är god. Det är viktigt för alla – grupper och privatindivider – att ha en värderingsgrund. Klara idéer om hur man vill uppföra sig.

För travets del, i jämförelse med andra branscher och sporter, finns det betydande utmaningar med att upprätta sådana här gemensamma förhållningsregler. Dels finns det ju många varierande yrkeskategorier som ryms inom travsporten. Dels har travet inte alls samma direkta styrmöjligheter som till exempel NHL-ishockeyn eller Premier League-fotbollen. Där är de flesta utövarna anställda, och kan stängas av, få löneavdrag etcetera. Travet är brokigare. Mer självständigt. Består av en massa egna privata företagare av diverse slag, som travets centralmakt inte har något formellt inflytande över.

Den svårigheten får man ha respekt för. Att ST ändå försöker ge sig in i moralkod-arbetet är ett vällovligt initiativ, som visar på god vilja och en sund samhällssyn.

Men det som ST hittills har kommit ut med, är en aning blekt och tandlöst. Koden har expanderats från ett A4-ark, till en liten sidbunt. Men mest med en massa fina allmängiltiga formuleringar, utan någon särskild spets. Och den har ingen specifik travinriktning alls.

För att få ut något konkret av ett sådant här inriktningsdokument, krävs att förbundet och travsportens basorganisationer – som varit med i flera remissrundor – vågar bekänna färg och lägga handlingskraft bakom sina formuleringar. Så är inte fallet här. Åtminstone inte ännu.

Uppförandekoden i sin nuvarande form är en mild viskning, ett politiskt korrekt alibidokument som undvikande tassar runt många av travets hetare ämnen – och eventuella kravställningar kring dessa. ST glider undan och svarar ”pass” på nästan alla känsliga punkter. Risken är därmed uppenbar att kodarbetet hamnar i en dammig hylla nånstans, och göms och glöms bland en rad andra gråa pärmar.

Koden i nuläget utgår rakt av från FN:s Global Compact, vilket är tio principer i punktform, kopplade till mänskliga rättigheter. Känslan är att FN där i första hand riktar sig till icke-demokratiska eller underutvecklade stater. I sak utgör FN-skriften en klok och viktig minimigrund om människosyn.

Men i Sverige är de här punkterna inte att betrakta som någon stark moralisk vägledning – utan hos oss är de redan, sedan länge, lagar. I princip alla svenskar vet att det generellt är förbjudet att ge anställda orättvisa eller orimliga arbetsvillkor, att diskriminering, korruption och tvångsarbete inte är tillåtet, att köp av sexuella tjänster och barnpornografi är oacceptabelt, att konkurrenslagar måste följas, att konfidentiell personinformation inte får spridas och att miljön ska värnas.

Att hela ST:s uppförandekod baseras på detta, enbart detta, gör den en smula oangelägen. Om INTE travet 2023 skulle hålla med om dessa grundläggande – och i Sverige lagstadgade – hygienfaktorer, vore det anmärkningsvärt.

Fast vad tycker travsporten om oetiska gränsbeteenden som INTE glasklart innefattas av lagar och FN-resolutioner? Vad är det som SÄRSKILJER travet från andra branscher och idrotter? Har vi någon egen moral?

Är det okej att våra aktiva uttrycker låt säga rasism eller ovärdigt språkbruk i sociala medier? Var går gränsen för ST:s ansvar för droganvändande etcetera? 

Får man fritt uttrycka vad som helst i vinnarcirklar och andra intervjuer? Vilken syn har travet på ekonomisk och organisatorisk oordning bland sina företagare? Politiska budskap? Sexuella relationer mellan arbetsgivare och anställda? Finns det någon specifik skyldighet eller plikt för aktiva vad gäller tillgänglighet mot tv och medier?

För alla dessa intressanta knivigheter duckar ST. Uppförandekoden lämnar inga besked kring annat än självklarheter.

Härutöver tillkommer också konsekvensproblematiken; Vad händer med den som inte följer koden? Riskerar hen någon form av repressalie från travet?

Inte heller här signalerar ST någon större pondus. Påföljder finns nämligen inga – såvida man inte döms civilrättsligt för lagbrott. Då kan travet tänkas haka på.

ST utlovar, aningen vagt, att man under året ska komplettera koden med ”någon form av koppling till licensgivningen”. Vi får hoppas på det.

Om ni, i väntan på detta, vill ha en grundkurs i mänskliga rättigheter är det annars bättre att läsa på hos grundkällan i stället, FN:s hemsida. Och i den svenska lagboken. Det räcker. Travets uppförandekod har för stunden inget annat att tillföra.