Ledare: "Firma Arvidsson/Goop behöver vara rimligt självkritiska"

Frankrike är betydligt före oss. De har en hel hoper hästar som är bättre än vårt a-landslag.

Nu var inte Francesco Zet och Borups Victory på plats i Paris. De vässades inte mot en fransk vinter – men med San Moteur gjorde man i alla fall ett försök.

Det gick, i slutänden, inte alls.

Många av oss har under våren varit förundrade över förtidsoddsen inför Prix d’Amérique, där San Moteur har rankats som jämbördig med de franska storfräsarna Go On Boy och den numera dubble mästaren Idao de Tillard. En rolig outsider – visst. Men att San Moteur skulle vara på nivå med de franska monsterna, fanns egentligen inga sakliga belägg för.

Varför traveliten i Sverige just för stunden är så pass långt efter den i Frankrike, är inte alldeles enkelt att ringa in.

En sak är förstås att trender alltid kommer att växla lite fram och tillbaka. Så är det i idrott. En statistisk variation, över tid. Generationer kommer och går.

Helt slumpmässig kan man nog ändå inte påstå att den svensk-franska kvalitetsluckan är.

Man kan leta, och förmodligen hitta, vissa små orsaker inom avel och uppfödning. Kanske också konkreta träningsmetoder. Och givetvis även skillnader i ekonomiska förutsättningar.

Vi bör dessutom fundera över den franska mångfalden av banor – att de har långa banor, korta banor, olika underlag, platta banor, kuperade banor med upp- och nedförs-lut… och mycket annat. Medan vi i Sverige kör platt och doserat och samma gamla grus och tusen meter, nästan rakt igenom.

Fast allra närmast till hands ligger det väl att eventuellt tänka igenom matchningen. I Sverige har det blivit en trend att starta sällan med sina största stjärnor, och att leta väldigt enkla förberedelselopp, små fält, med begränsat motstånd – och mycket medvetet försöka göra om så många lopp som möjligt till bekväma träningsliknande motionspass.

Det är en tveksam strategi. Vill man vara utmanande, kan man till och med kalla den feg, tråkig och/eller negativ – i alla fall vad gäller utveckling och konkurrenskraft, i syfte att höja förmågan att räcka i internationella toppsammanhang, mot världens absolut bästa hästar. Taktiken att smygmatcha sig upp dit, är inget bevisat framgångskoncept. Tvärtom tycks våra stjärntravare på senare år uppenbarligen ha saknat hårdhet, både mentalt och fysiskt, när de skickats ut i ”tung trafik och hårt väder”.

Det har nu efter årets Prix d’Amérique bland travfolk uppstått en diskussion om huruvida Björn Goop gjorde rätt eller inte, med sin stenhårda sågning av sin egen häst, när han i intervjuer i efterhand beskrev San Moteur som “okontrollerbar”, och hävdade att “hästen skämde ut oss idag”.

En del jämför med hur Henrik von Eckermann reagerade efter att ha kastats av sin häst, King Edvard, under OS i just Paris i somras. Något som Eckerman själv efteråt kallade för “en skam”. Men ryttaren gav då sig själv skulden för incidenten, uttryckte oro över om hästen tagit skada av händelsen – och bad offentligen King Edvard om ursäkt för sitt eget misstag.

Var det uppfriskande att Björn Goop talade klarspråk, och öppet vågade kritisera sin häst, den här gången – eller borde han och människorna runtom ha tagit på sig misslyckandet istället? Om detta kan man naturligtvis ha olika uppfattningar, vilket märks, bland annat i sociala medier.

Trav är sport, och inom idrotten kan inga utövare – vare sig hästar eller människor – prestera på topp jämt. Levande individer har ibland dåliga dagar. Såväl hästar som människor. Det behöver inte betyda att någon av dem är usla för det.

San Moteur är en bra travhäst. Möjligen inte lika bra som de allra bästa fransoserna. Men bra. Fast just den här söndagen var han – av någon eller några anledningar – ur balans.

För att kunna förbättra saker, är det alltid en fördel att vara så klarsynt som möjligt. Den skickliga och rutinerade firman Arvidsson/Goop behöver vara rimligt självkritiska efter den här insatsen på Vincennes – både vad gäller hästens, likväl som sitt eget, agerande. Det bör betyda att man säkerligen försöker ta lärdom av det man upplevt. Åker hem och tänker till och kanske delvis tänker om, gällande hur omständigheterna runt hästen lämpligast bör hanteras.

San Moteur kanske trots allt så småningom kan göra förnyade och starkare försök att matcha fransoserna – även om det inte kändes så just här och nu.

Tvivel finns. San Moteur har glänst mycket i enklare sammanhang. Det har sedan alltid låtit som att allt är superbra med hästen, ner i minsta detalj, även inför de stora slagen – men när det väl kommit till sanningens ögonblick på de största scenerna, har han flera gånger fallit igenom.

Vi får se om kretsen runt honom kan hitta nycklarna till att prestera på topp även i de allra största loppen. Att San Moteur i grunden har kvaliteten att kunna duga även mot tyngsta typen av motstånd… den känslan finns ändå där.

Gamle nyttige slitaren Don Fanucci Zet gjorde – än en gång – en okej insats som tapper statist i Prix d’Amérique. Utan någon chans på topplacering.

Totalt sett har traveliten i Sverige en hemläxa att göra, för att vi ska kunna återta en position som fullt ut konkurrensmässiga gentemot Frankrike.

Exakt vad det innebär, lämnar vi åt de allra mest sakkunniga – tränare, kuskar och uppfödare – att fundera över och laborera med.