Ledare: "Ett steg framåt – grattis alla travhästar i Europa"

I princip är det de befintliga svenska spöreglerna som införs; Det är fortfarande tillåtet för kuskar att uppträda med körspö i loppen – men reglerna kring hur det får användas, skärps betydligt. Pisken minskas i längd och storlek, och får användas endast till korrigering, styrning och maning. Däremot blir det förbjudet att slå på hästen, och även bestämmelserna för exakt hur man får röra spöhanden (inte svinga, utan bara diskreta små knyckar med handleden) stramas åt ordentligt.

Frankrike har avvaktat in i det längsta med att ansluta sig till detta. Vilket varit negativt för travsportens anseende i stort. Men bättre sent än aldrig. Från och med nästa tisdag är det alltså slutpiskat i hela Europa.

Svenska Marjaana Alaviuhkola har varit ordförande i europeiska travunionen i sex år (men avgick alldeles nyligen). Man kan med fog hävda att piskändringen är en seger för hennes tålmodiga arbete med ärendet – även om det tog lång tid att få med sig alla. Till sist gick det i alla fall. Först fick hon och övriga UET-organisationen in Italien på nya tankar. Och nu då, slutligen, även Frankrike.

Tongångarna inom landet varierar inför detta. Det franska förbundet går nu ut hårt med den här lanseringen, och talar övertygande om acceptans och image ute i samhället. De flesta aktiva är också med på tåget. Fast några stjärnor ur det äldre gardet, är fortfarande en aning skeptiska och halvt motsträviga. En attityd som känns omodern. En del av de mer konservativa tränarna och kuskarna, anser att det behövs en inkörningsperiod och en övergångstid för att anpassa sig till de nya reglerna – och argumenterar, precis som många gjort även här i Sverige, om spöet som ett viktigt säkerhetsredskap. 

Det har alltid gått trögt och långsamt för travsporten att harmonisera ett internationellt regelverk. Många länder har satt sig på tvären och velat bestämma själva, om än det ena, än det andra. Och just Frankrike, världens kanske största travland, har varit svårast av alla att välta och få med sig, på hästens sida.

”Ingen utifrån ska mästra oss. Det är vi som kan detta bäst”, har varit deras approach. Därför är nästa tisdag en historisk milstolpe. Fransoserna är infångade.Vi får, trots allt, tacka dem för det.

Det betyder inte att alla regler, vad gäller dopingpreparat, utrustningsdetaljer och en hel massa andra små händelser i loppen, nu är synkade i hela Europa. Långt därifrån. Det finns mycket mer att göra. Och det behöver ju heller inte vara så att just Sverige redan har “rätt” modell, i samtliga fall. Även vi kan behöva anpassa oss. Men just piskanvändandet är den kanske allra viktigaste symbolfrågan, där det nu alltså händer något konkret.

“Där svingas det yvigt”

De återstående svarta fåren i travvärlden finns nu utanför Europa – bland annat i Nordamerika, men också i Australien. I flera regioner på de ställena, svingas det fortfarande yvigt med spöna i loppen.

Åtminstone i vissa stater i USA, är det också alltjämt tillåtet med horribel utrustning och oetiska medikament; Det kan exempelvis handla om gammaldags vassa bett, sidostänger med taggar riktade mot hästens kropp, eller olika former av tillskott som sedan länge är dopingklassade här.

Även på de kontinenterna har snacket om den här typen av etiska övervägningar vaknat så smått – men de är inte framme vid att, nationellt, haka på den här europeiska regelskärpningen. Det är också skälet till varför svenska ATG  är återhållsamt med att ta emot bilder och anordna spel till just australiska och amerikanska lopp.

“Pisken en förlegad sak”

Norge har blivit det stora föregångslandet i spöfrågan, och sedan många år förbjudit pisken helt i loppen. Det påstås ibland medföra andra avarter, som ryck i munnen, utökad olycksrisk, med mera. Men i grunden är pisken en förlegad sak, från en gammal syn på liv och djur. Gentemot omgivningen, de oinvigda, utanför travbubblan – och gentemot djuren själva – är ett borttagande av pisken förr eller senare det enda rätta. Symboliken och härskarsignalen som spöet står för, är inte i samklang med nutiden.

Gör pisken då någon nytta? Springer travhästar fortare när man använder spöet på dem? Ja, en del kan göra det. Andra inte. Vissa surnar till, och bromsar in i stället. Fast visst – maning, eller spöforcering, kan ha en liten påverkan på somliga.

I några länder, till exempel USA, och Frankrike, har just detta att inte använda spö över upploppet, därför till och med ansetts oseriöst gentemot spelarna, ur spelsäkerhetsståndpunkt –  som att man inte gör sitt yttersta för att vinna racet.

Men nu lyfter i alla fall vi i Europa oss över det resonemanget. Nästa steg, så småningom, för djurskyddet i hästkapplöpningar? Det kan bli att se över andra tvångs- och skrämselmetoder. Även vedertagna hjälpmedel som rycktussar, norsk gas och så vidare, kan förvisso verka och se ”snällare” ut – men även dessa bygger ju på att man vid något specifikt tillfälle överrumplar och skrämmer hästen, med ljud eller rent visuellt, för att aktivera djurets flyktbeteendet, och få denne att smått panikartat springa fortare en bit.

Är det okej? Kanske det, kanske inte. Bort med pisken är i alla fall ett bra steg nu. Grattis Europas alla travhästar. Nu iakttar vi med spänd förväntan reaktioner från övriga världen – och deras eventuella repliker och åtgärder till följd av detta.