Travrondens redaktion: "Att äga travhäst – ingen investering, utan en upplevelse!"
Den 21 september 2017 tog jag bilen själv för att åka och titta på när vår allra första häst äntligen skulle debutera på tävlingsbanan, i Örebro.
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Två år tidigare hade min gode vän Robert Andersson frågat om jag och han skulle köpa in oss i en ettåring som hette Campbell Seabrook.
Jag som hittills bara hade spelet i tankarna hoppade gärna med på en tredjedel.
När det var dags för debuten var dom andra två delägarna bortresta, så jag var plötsligt den enda ur ägargänget som var på plats.
Utan några större förväntningar… så fick jag verkligen världens chock när vår häst rundar motståndarna I sista sväng – och vinner loppet!
Jag var i total chock, kände en otrolig glädje. Jag var hooked.
xxx
Köpte in mig i fler hästar och två år senare så debuterade en viss Hail Mary på Gävle och jag stod där ännu en gång chockad och glad.
Genom åren har det blivit fler och fler hästar, många nya vänner, en massa resor – och ovärderliga minnen.
Det bästa har ändå varit att kunna dela den känslan med de andra delägarna. Det har inte heller spelat någon större roll hur många procent man haft i hästen.
xxx
Men hur får vi in nya hästägare idag? Och vart har publiken tagit vägen?
Färre hästar föds upp. Färre hästar tävlar och publiken sitter hemma framför tv:n istället för att vara ute på banan. Varför? Och vad blir konsekvenserna på sikt?
Svaret på varför är ganska enkelt.
Det är en bra upplevelse för den som gillar spelet att sitta hemma och få all info man behöver framför tv:n.
Och idag är det, för de flesta, ganska dyrt att gå på trav. Man köper hellre en andel och ser på travet hemifrån.
Resultatet? Färre i publiken – och färre framtida hästägare.
Att få komma in på en travbana idag kostar inte så otroligt mycket, men lägger du till mat och dryck så kanske det är lite dyrt ändå, och kan få vissa att tveka.
Det borde vara gratis att få komma ut på en travbana. Då kan man lägga pengar på det man vill, när man väl är innanför grindarna.
Fler hästägare får vi enklast genom att vi lockar fler människor till travet.
De så kallade sax-dagarna är en väldigt bra tv-produkt – men de resulterar sällan i mer publik på plats…
Vi behöver nya hästägare.
Men hur får vi det om fler och fler tittar på travet hemifrån?
Jag är säker på att det finns en hel massa framtida hästägare som sitter hemma och tittar på travet.
xxx
Vi behöver bli bättre på att sälja upplevelsen att vara hästägare.
Jag tror att lösningen ligger i att äga en liten del av hästen till en början. Helst en starthäst.
På så sätt kan man få vinnarkänslan utan att behöva darra när fakturan dimper ner i brevlådan.
Jag frågade här under våren en kompis om det inte var dags att investera i en häst snart?
Svaret jag fick var att han en gång hade gjort det och att det var den sämsta investeringen han gjort.
Att äga en häst, eller en andel i en häst, ska inte ses som en ekonomisk investering utan en upplevelse.
Det är idag för dyrt att äga en häst.
Andelshästar är inget nytt men…
Kanske är det vi som äger många hästar som behöver dela med oss av våra starthästar?
Dela upp 50 procent, och sälja små andelar så att fler kan få dela upplevelsen utan att kostnaden skrämmer för mycket.
Tanken är att dessa andelsägare förhoppningsvis ska köpa egna hästar i framtiden. Helst med sina vänner.
Delad glädje är väl dubbel glädje?
/Mehdi Yazdanpanah, spelare och storhästägare (bl a Hail Mary)
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.