Rickard Hansson: "Tack för alla roliga stunder, Leif "Loket" Olsson"
För svenska folket gjorde han tv-tittandet roligare.
För mig, och många fler, berikade han Åbybesöken varje torsdag.
Det var en fröjd att diskutera med Leif ”Loket” Olsson.
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Tio-femton minuters gångväg från Åbytravet till Mölndal station. Viss väntan på ”vagnen”. Ytterligare 20-25 på räls för att anlända till centralstationen i Göteborg för att sedan ta (sista) tåget hem till Falköping.
Ett problem: Tight schema. Tävlingsdagen fick inte bli det minsta försenad och med minsta strul någonstans längs vägen så skulle hemresan vara i fara. Samtidigt ville jag inte missa något lopp.
Vi befinner oss i slutet av 00-talet och lösningen stavades Leif ”Loket” Olsson. I övre tonåren missade jag inte en dag på Åby och travet var redan en arbetssyssla, varför pressrummet blev tillhållet. I en sliten skinnsoffa, med bra många år på nacken, satt han, varje torsdag:
- Loket.
Till slut blev det en rutin, generös som han var så körde han mig i sin ”gubbavolvo” från travet till stationen, så att jag inte skulle riskera att missa mitt tåg. Vi snackade ned tävlingsdagen och upp hans kommande uppdrag, eller hästar som skulle starta.
”Därför var han så rolig att prata med
Som 17-18-åring i slutet av 00-talet innebar det att hans Bingolotto-succé mestadels upplevts via Youtube – ”Vem fan är du då!?” – eller genom fragmentariska minnen från barndomen. Hans folkliga storhet var dock omöjlig att missa och visst upplevde man det som det fränt att hela Sveriges lok agerade skjuts åt en sketen tonåring som aldrig hade fel.
Kanske var det just därför han var så rolig att prata med. Bortom tv-kamerorna var det en annan typ av tonalitet, en riktigt uppskattad sådan. Ingen av oss delade ut några bragdguld i den bilen – men så fort hans hästar skulle starta var dem oslagbara fenomen. Efteråt? Kuskens fel. Eller någon annans fel.
Han kunde driva med oss, slänga käft på ett mycket omtyckt sätt, och vi försökte få honom att sjunga (det lyckades då och då – även om vi aldrig fick den här live!):
På Åbytravet var han en mycket uppskattad hustomte. När anläggningen renoverades flyttade han upp till Veijo Heiskanens loge där diskussionerna gubbarna emellan fortsatte, dynamiska sådana då samsyn inte var ledstjärnan, och det älskade han – att tugga för tuggandets skull vilket resulterade i många skratt.
***
Den här spelstoryn har jag berättat flera gånger – men den är åter på sin plats. En läcker provstart gjorde att jag och en kamrat, oberoende av varandra, placerade några V3-andelar på 7 Rapid Value i den första avdelningen den 10 september 2009. Hon vann till 75 gånger degen.
Loket placerade å sin sida 50 andelar på Heiskanens betydligt mer betrodda Monroe Ås, från spår sex.
Bara en liten detalj: Han spelade nummer sju. Ett felspel, helt enkelt.
Efter andra V3-avdelningen kvarstod 19 andelar om jag minns rätt. Jag hade två, kamraten två, Loket tre.
– Ska vi inte slå ihop oss? frågade jag.
- Efter ett litet överläggande blev det så. Vinnaren i den sista avdelningen lyckades vi missa på sju spridda andelar (liksom alla andra) – men på den tiden användes ”närmast efter-principen” och när vi tittade upp på skärmen såg vi: En andel på tvåan Il Poggio. Vår andel!
Vi tog hela potten på V3, vid tidpunkten ett spel som omsatte betydligt mer än i dag, och jag åkte hem med nästan 40.000 kronor på fickan.
– Nej, nej, det var inget felspel, sa Loket samtidigt som smilbanden, mustaschen och kroppsspråket avslöjade den vita lögnen mer än lovligt väl.
Hur många känner ni som lämnat in Dagens Dubbel enligt principen ‘alla gånger alla’?
Jag känner en.
“Det är roligt att få till luckan och hämta ut.”
***
När hans delägde Local Conch vann Sweden Cup på överlägset vis år 2011 hade han varit med i elitloppssnacket men fick nöja sig med det ”lilla”. Inte en så tokig tröst kan tyckas, med tanke på utfallet. Även om jag, som gillade hästen mycket, också gärna hade sett honom i det största så…försökte jag sälja in att det blev rätt så lyckat ändå.
– Nej, det var fel. Han hade vunnit Elitloppet också, svarade Loket på sitt karakteristiska vis.
***
En röst har tystnat.
Hans yrkesverksamma gärning kan andra klä i ord betydligt bättre än en 90-talist.
Men skratten, skämten och diskussionerna under alla år på Åby glömmer jag inte.
Tack för alla roliga stunder, Leif!
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.