Lars G Dahlgren: "Ville ATG inte hitta rakeback?"

”Den som söker, han finner”. Det talesättet kommer från Lukasvangeliets 11:e kapitel, vers 10*. Synd att inte ATG levt efter det.

I Lukasevangeliets elfte kapitel undervisar Jesus lärjungarna om bönen. Det är där det ofta använda talesättet kommit på pränt. 

Även om den där undervisningen för 2.000 år sedan nog gick ut på hur lärjungarna skulle lära sig att finna andliga värden i livet så är det ju inte så konstigt om talesättet kommit att få en jordnära och praktisk betydelse. Orka leta efter något, och du ska bli belönad med att hitta det. Typ.

Travrondens reporter Dennis Engelbo gjorde förra veckan ett scoop. Han upptäckte att det gick att spela på svenska lopp på en tysk hästspelssajt (ägd på Malta) med återbetalning av fem procent av insatsen. Spelen gick rakt in i ATG:s pooler. Det som spelinitierade människor, inte bara misstänkt, utan rakt av påstått pågår, men som ATG envist sagt att det ”inte finns några bevis för”, var plötsligt blottlagt i öppen dager. 

Men ATG hade inte sett det. Man hade inte ens sökt efter sådant, trots alla envisa påståenden om internationella ATG-partners regelbrytande. Den som inte söker, finner inte, för att nu travestera bibelcitatet. Eller, den som INTE VILL finna något, finner det heller inte. Precis så illa är det i detta fall. ATG:s omsorg om sina egna (svenska) kunder har varit bedrövligt svag. Det viktigaste har varit att få upp totoomsättningen med hjälp av internationella partners. 

Så här uppseendeväckande uttalade sig ATG:s chef för internationellt spel, Lars Nemeth, i tisdagsutgåvan av Travronden:

”Det hela handlar om vad vi ska lägga resurser på. Vi har inte prioriterat kontroller av våra partners sidor. Vi förutsätter givetvis att våra partners faktiskt följer avtal. Får vi reda på att någon inte gör det vidtar vi åtgärder, men jag vet inte om det är ATG:s uppgift att agera detektiver i de här frågorna.”

Det där citatet borde fått morgonkaffet att hamna i vrångstrupen på finansdepartementet, Lotteriinspektionen, för att inte tala om ute på alla travbanor. 

”Kulturkrock” kallar chefen för det här spelbolaget, Pierre Hofer, det när Dennis Engelbo intervjuade honom i tisdagstidningen. Om man i Hästsportens hus haft insikt i denna kulturkrock, förstått vad den internationella spelmarknaden är och vad ”lågskatteparadis” kan trigga igång för möjligheter och beteenden så hade man garanterat haft insikt i att ”detektivarbete” är en given daglig arbetsmetod för att hålla skocken internationella får innanför reglementets staket.

Det avslöjar också att ATG fortfarande har operativa brister i hur affärsområde ”internationellt” sköts och fungerar. Det två år efter att Lotteriinspektionen, efter den gigantiska platsspelsskandalen i Östersund, kommit med en skarp salva nödvändiga och behövliga åtgärder för ATG att ta tag i.

Lars Nemeths kaffe-i-vrångstrupen-uttalande leder fram till två givna utgångspunkter för, till att börja med, ATG:s egna revisorer, och får man hoppas en extern utredare, att börja nysta i.

Antingen har Lars Nemeth i sin avdelnings arbetsbeskrivning att han ”ska agera detektiv” gällande övervakning att de internationella partnerbolagen följer reglerna. Alternativt kan, eller snarare ska, säkerhetsavdelningen under Magnus Lunner ha en sådan instruktion. Finns sådan har i så fall någon av dem inte skött sitt jobb. 

Eller så har varken Nemeth eller Lunner något uppdrag att bevaka svenska ATG-spelares intressen gentemot partners rakeback-kunder. Då finns felet högre upp i ATG:s organisation och ledning eftersom man då missat att besluta om, och gruppera resurser för, något som borde varit självklart. Frågan är var ansvaret då landar. Vd-nivån (Hasse Skarplöth)? Eller till och med styrelsenivån?

Eftersom de statliga ledamöternas huvuduppgift i ATG:s styrelse allt mer synes ha blivit att bevaka finansdepartementets skatteintäkter kanske finansminister Magdalena Andersson inte är helt nöjd med att det nu framkommit att ATG har brister i bevakningen av att regelverket som maximerar skatteintäkterna följs.

För de sportsligt tillsatta ledamöterna (från ST och SG) i ATG:s styrelse finns något ännu viktigare att bevaka: ägarens! Ägarens intresse av att det spelbolag man äger har en helt igenom seriös företagsamhet, inte minst gällande vården av de absolut viktigaste kunderna; de svenska spelarna. Detta synes vara, kan man väl säga, ett potentiellt förbättringsområde.

*) ”Söken och i skola finnen” (Lukas 11:9). Och ”den som söker han finner” (Lukas 11:10).

----------

I fredags ägnade jag eftermiddagen åt att lyssna på ett gäng riksdagspolitiker när tidningen Dagens Industri bjöd in till konferensen ”det nya spel-Sverige”. Ett mycket bra initiativ, och att man fångat upp hela den parlamentariska referensgruppen, en representant för varje riksdagsparti, till Håkan Hallstedts pågående utredning av ett framtida licenssystem för spelmarknaden var förstås inte bara ett trumfkort utan egentligen hela trumf-färgen.

Hittills har debatten runt den framtida spelmarknaden haft stor, för att inte säga på gränsen till kapsejsande, slagsida, mot att handla om de sociala skyddsvärdena. Hela fokuset har legat på de som anses vara ”problemspelare”, spelberoende människor som ställer till ett ekonomiskt och socialt elände för sig själva och sin omgivning.

Detta är förstås viktigt att motverka, på samma sätt som man försöker motverka alkoholism och drogberoende, men det får för den skull inte överskugga det som är viktigast: Hur de sektorer och näringar i det svenska samhället som idag är beroende av intäkter från spelmarknaden ska ha sin framtida existens säkrad även i det kommande licenssystemet. 

Där verkar det nu glädjande nog ha svängt en del, det där debattfokuset, och nu pratar man även om det som man benämner den ”ideella sektorn”. Huruvida hästsporten ingår där eller inte beror kanske på vilken politiker och vilket parti man frågar. Det var i alla fall endast en av referensgrupps-politikerna som tydligt uttalade att hästsporten ingår i den ideella sektorn, nämligen den unge liberalen Robert Hannah, vilken överlag framstod som en (av spel intresserad!) vass kniv i denna parlamentariska låda.

Ingen ville – eller kunde – komma med några utfästelser eller löften om vad man tror blir det slutliga innehållet i licensmarknadsutredningen, men rörande enighet rådde om att den ”ideella sektorn” på ena eller andra sättet ska garanteras fortsatt livsutrymme via spelintäkter även i den nya lagstiftningen. Just för hästsportens del finns ett högst konkret tänkbart scenario:

Säg att franska PMU (som överlag uppträder offensivt internationellt) skaffar en svensk licens på hästspel i det nya systemet och tar kanske 20 procent av ATG:s nuvarande omsättning med sitt fina spel quinté. Kommer i så fall PMU att i licenssystemet behöva vika en del av dessa på svensk mark förvärvade totointäkter till svensk hästsport? Eller kan man ta med sig hela det svenska överskottet hem till Frankrike och dela ut pengarna bland franska hästägare?

Sådana ”detaljfrågor” är det nog bra om hästsportens företrädare lyfter när de träffar utredare Hallstedt och riksdagspolitikerna i referensgruppen.

Att det heller  inte kommer att bli någon konfliktyta gällande ”ideella sektorns lotteriintäkter” från spekulanterna på de kommande licensernas sida fastslog advokaten Ola Wiklund, vilken företräder ”oberoende” spelbolag utanför dagens monopolsystem. Att han då exkluderade hästsportens totointäkter från begreppet den ideella sektorn var lika solklart. Han hade en spikrak pragmatisk syn på frågan och formulerade sig ungefär så här:

”Det handlar om storleksordningen 1,6 miljarder kronor, och det finns ingen konflikt om det. Att det kommer ett lagförslag som innebär nollbeskattning av lotterintäkter i den ideella sektorn ser vi som självklart eftersom det socialdemokratiska partiet finansieras av lotteriintäkter”.

Var hästsporten kommer in i resonemanget gällande beskattningen av ”ideell verksamhet” återstår att se. Hästsportens företrädare och lobbyister kan definitivt inte sitta tillbakalutade och rulla tummarna. Nej, här gäller det att vara aktiv värre gentemot de politiska partierna och jobba och lobba stenhårt. 

Utformningen av det nya licenssystemet 2019 (eller om det blir 2020; det slirades lite på om nuvarande tidsplan för utredning-remiss-lagförslag-beslut i riksdagen under 2018 med igångsättning 2019 är realistisk, det kan bli först 2020 regleringen går igång) blir ju direkt avgörande för hela hästsportsektorns, med 20-30.000 årsarbeten och stora jordbruks/kulturvärden i potten.

Så det står helt klart betydligt mer på spel gällande den ”ideella sektorn” än Ola Wiklund ville göra gällande.

-----------

Slutligen:

Jag fick ett brev från en tjänsteman på en travbana som det finns all anledning att göra offentligt:

”Med anledning av dina två senaste bloggar kan jag meddela att vi var några banor som tidigt ifjol begärde att veckorapporterna om hur spelet går även fortsättningsvis ska gå ut till banorna.

ATG med stöd av ST:s styrelse avslog den begäran.

Vi banor har tidigare fått sådana rapporter varje vecka sedan tidernas begynnelse. Men detta drogs in ifjol så vi är lika mycket i mörker som alla andra.

Jag och några andra ifrågasatte också på vilka grunder ATG kan ändra i fördelningssystemen utan vidare kommunikation eller utredning men fick bara till svar att ”måste för att pokalåret ska gå att uppfylla” typ.

När och hur det blev så att pokalåret är det som allting ska styras av har jag inte riktigt fått grepp på. Någonstans gick pokalåret från en idé till en målsättning till ett beslut som allting annat ska förhålla sig till.

Vem och vilka som tog det beslutet ligger också dolt i djupt mörker. Som det mesta nuförtiden.”

-----------