Lars G Dahlgren: "Rekordomsättning gav minskad vinst"

 

Nu ska man akta sig för att rycka loss saker ur sitt sammanhang, och det är väl förmodligen rätt elakt att bara peka på kvartalsresultaten 2014, 2015 opch 2016. Dessa ingår ju i ett större sammanhang, både framåt och bakåt i tiden, med en massa saker som påverkat omsättningen och resultatet historiskt och som kommer att påverka den framöver.

 

Å andra sidan är det precis lika bedrägligt att rycka loss  uttrycket ”högsta spelomsättningen i bolagets historia” ur sitt sammanhang som ATG gjort när man ”marknadsför” sin kvartalsrapport. Ja, jag vill använda det uttrycket. Marknadsfört sin kvartalsrapport. Inte presenterat den. 

 

En totoomsättningssiffra är i sig själv inte värd någonting. Det enda som betyder något är resultatet, utfallet för den som ska kassera in nettot, av omsättningssiffran.  Där är det så att 2014 redovisade ATG 102 miljoner kronor i resultat för första kvartalet. Ifjol handlade det om 71,7 miljoner. Och i år 58,3 miljoner.

 

Så mycket - eller snarare lite - var alltså den där ”högsta omsättningen i bolagets historia” värd för trav- och galoppsporten när det kom till kritan. Men nu är ju gubevars ATG inget börsnoterat kvartalsekonomibolag som behöver bekymra sig om aktiekurser, utan ett spelbolag som långsiktigt ska sörja för hästsportens försörjning. Lika lite som jag här hakar upp mig på den minskade vinsten under första kvartalet jämfört med ifjol, lika lite borde ATG liksom för att markera sin egen förträfflighet basunera ut vad som egentligen är en ointressant siffra. Det där med rekordomsättningen alltså.

 

Det är förståeligt om de som sedan ATG-tidernas begynnelse följt med, och tycker sig ha begripit, hur det här med spelomsättning och hästsportsekonomi hänger ihop, inte gör det längre. De omsättningssiffror som redovisas för spelformer och tävlingsdagar ger inte längre någon tillförlitlig bild av hur bra eller dåligt ATG går.

 

Spelpotternas volym har i år minskat med 1,4 procent jämfört med första kvartalet 2015. Ändå ökade ATG:s svenska omsättning med 170 miljoner kronor, 5,7 procent, och därmed också totonettot med i rena tal 53 miljoner kronor.

 

Detta har främst att göra med två saker. Den ena är den internationella delen av omsättningen, alltså spelet från ATG:s utländska partners till de svenska spelpoolerna, och den svenska omsättningen till spelpooler utomlands. Den andra saken är introduktionen av ATG:s turspel, hittills exemplifierat av boost på V75 och virtuella hästar.

 

Det här med ATG:s utländska partnerskap är sällsamt och föga hedrande för ATG:s som det verkar tidigare aningslösa och dåligt navigerade färder på detta kluriga hav. Partnerskapsdelen av omsättningen har första kvartalet 2016 gått ner med 220 miljoner kronor jämfört med samma tidsperiod ifjol. Det är en minskning med monstruösa 30 procent. Men ATG:s intäkter från detta spel har enligt de siffror ekonomichefen Lotta Nilsson-Viitala (bilden nedan) presenterat ändå ökat med två miljoner, från 34 till 36 miljoner kronor!

 

 

Det finns bara en slutsats man kan dra av det: ATG:s tidigare ledning får borra in sig duktigt i skämskudden över hur dessa internationella avtal konstruerades, träffades och skrevs. Det är uppenbart att man då bjöd in kunder i sin affär som inte var partners utan plundrare. Dessa partnerbolags (bästa) kunder kunde spela in i ATG:s pooler med så kallad rakeback, innebärande att de spelade med rabatterat radpris på ATG:s streckspel.

 

Det här har främst bloggen gamblersvardag.se skrivit spaltkilometer om i flera år. Även om ATG lyckats ducka bra från att ”ta diskussionen” kan nu ATG:s kvartalsrapport omöjligt tolkas på annat sätt än att Jan Helander (som står bakom bloggen) har haft rätt hela tiden. Det har pågått en robbning av svenska ATG-pooler genom att de här partnerbolagen varit verksamma under regelverk som inte haft den världshögsta svenska totoskatten på (effektivt) elva procent av omsättningen utan avsevärt lägre skatt.

 

Det tog ett tag, och provades diverse märkliga regeländringar/beslut gällande dessa partnerbolags…ska vi kalla det levnadsutrymme i ATG-kroppen…innan ATG:s verkställande direktör Hasse Skarplöth (bilden nedan) uppenbarligen hittade rätt med den affärsmodell för dessa partnerskap som nu implementeras när de här avtalen enligt den gamla konstruktionen löper ut. 220 miljoner kronor mindre i omsättning, men ändå i princip samma netto, det visar att den nya affärsmodellen för dessa partnerskap nog blivit väl avvägd.

 

 

De här tappade 220 miljoner kronorna fanns alltså med i de omsättningssiffror som man kan jämföra med från 2015 och som bidrar till minuset i spelpoolsvolymen på 1,4 procent.

 

Samtidigt har den svenska omsättningen till lopp utomlands ökat. Hur mycket vet vi inte, men ATG redovisar ökning med tolv miljoner kronor, från 123 till 135 miljoner kronor, i en siffra som ATG bäddar in  som ”övriga intäkter”. Det är uppenbart att det handlar om att etablerandet av det nu i princip regelmässiga ATG-spelet till Vincennes är nyckeln här. Detta svenska spel till Vincennes ger såklart (fina!) intäkter för ATG, men det syns ju inte i de svenska omsättningssiffrorna.

 

Den återstående faktorn är lite mer komplicerad och borde föranleda travpolitisk debatt. Det handlar om hur överskottet från det nya ”turspelet”, alltså boost och virtuell racing, hanteras. Det går banornas direkta regionspelsersättning förbi och hamnar istället i ATG:s kassakista. Det gör ju egentligen inget om de här turspelen genererar nya pengar från nya ATG-kunder, men om vr och boost-slantarna (69 miljoner kronor i omsättning första kvartalet) tillkommer genom kannibalisering på andra spelformer är det en annan femma.

 

Hasse Skarplöth säger att man inte märkt någon kannibaliseringseffekt och att man verkligen håller ständig koll på om det finns sådana tendenser. Eftersom den svenska spelökningen varit 170 miljoner kronor första kvartalet varav 70 miljoner kommer från turspel ser affären sund ut ännu så länge. Men likväl: Om det börjar uppstå omfördelning av spelomsättningen, till exempel att V75-spelare som väljer att ”boosta” sina system gör det på bekostnad av att de står över att spela Dagens Dubbel, då är det inte oproblematiskt. Om/när det sker uppstår en direkt förflyttning av totoöverskott från banornas egna regionspelsintäkter till ATG:s centrala kassa som påverkar detbanornas egna driftsekonomi negativt.

 

Företagare kan inte bara titta på intäkter utan måste även ha koll på utgifterna. För spelbolag är ekvationen enkel: Om det kostar mer att dra in en (ny) omsättningskrona än vad den genererar i överskott för arrangören, då är det en krona som det inte är någon idé att man har i omsättning. Tvärtom, det är ju bättre att avstå den!

 

Här kommer vi till pudels kärna. För att nå dessa ökade 170 miljoner kronor i ökad omsättning har ATG spenderat 55 miljoner kronor mer i främst marknadsföringskostnader! Det är därför rekordomsättningen resulterar i 13,4 miljoner kronor lägre överskott än ifjol.

 

Årets ”rekordomsättning” ser därför ytligt betraktat ut som en dyrköpt historia. 

 

Ska det fortsätta på det här sättet, vilket det enligt Skarplöth och Nilsson-Viitala inte ska göra eftersom q1-resultatet är bättre än den budget och långtidsplan som ingen annan än ATG:s inre krets och budgetförhandlare från sportens sida har insyn i, blir det kanske till slut läge att citera den grekiske fältherren Pyrrhus välkända ord efter att han gett romarna på nöten 280 f.kr: ”En sådan seger till och jag är förlorad”.

 

Men då rycker man alltså ut kvartalsresultatet ur sitt sammanhang. Vilket man såklart inte ska göra. Vare sig åt ena eller andra hållet.