Josefin Johansson: "Bakom kulisserna på stallbacken"
Det är på stallbacken, i de vrår tv-kameror inte når, som elitloppshelgen bubblar.
Majoriteten hänvisas till publikplats.
Jag inser mitt privilegium och vill bjuda på något.
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Om man inte har en häst till start under elitloppshelgen börjar kampen om att på något vis få tillträde till stallbacken tidigt. Det gäller att känna någon som känner någon. Och oftast misslyckas det.
Sedan 2018 har jag bevakat Elitloppet som journalist och har således kunnat avveckla jakten på stallbacksbiljetter. Men väl där inne älskar jag att lägga märke till detaljer, stora som små.
***
Elitloppsfredagen är lugnet före stormen och publiken får bland annat vila ögonen på de bildsköna kallbloden i årets speedrace. Internationella besökare anländer pö om pö och temperaturen höjs rejält när titelförsvararen Etonnant gör entré på Solvalla. Richard Westerink har varit på plats i flera timmar innan hans häst äntligen kliver av transporten. Foder, utrustning och personalens resväskor lastas ut tillsammans med hästarna, sen är det bara att göra sig hemmastad.
På lördag förmiddag börjar det bubbla på riktigt. Och ett ekipage som tagit sin medverkan på största allvar är Eclat de Gloire närmsta krets. När hästen är på väg mot banan omringas han av personer i lila tröjor där det står “Eclat de Gloire - Sweden Cup 2023”.
De tar sig inte vidare. I stället hörs ett ordbyte mellan försöksvinnarna Tomas Malmqvist och Björn Goop utanför lottningsområdet. Vilket spår ska de välja?
Samtidigt som Sweden Cup ska avgöras går Romain Derieux runt som ett barn på julafton i väntan på sin elitloppshäst. När den första bussen med franska hästar anländer går han fram till chauffören och frågar blygt: “Go On Boy?”.
Han kan vara lugn, hästen beräknas komma strax innan tiden för Detention Barn.
***
På söndag är det allvar. Den stora dagen är kommen och redan i det lilla Elitloppet får vi se en rafflande upploppsstrid där segern går till Finland.
De som ska hålla säkerheten på plats har varit i gång sedan länge och besvikelsen är påtaglig när en av ordningsvakterna inte lyckas beställa en hamburgare innan klockan 11.
Runt klockan 12 drar det ihop sig för invigning. Samtliga kuskar och tränare ska in i en buss. Anders Malmrot räknar likt en magister in så att alla är med. De franska kuskarna är i toppform. Anthony Barrier linkar självsäkert med en cigg i mungipan samtidigt som han showar med armarna. Och kusinerna Abrivard, ja de är sena och springer mot Solvallas sportchef likt två skolpojkar och lyckas dra med sig flera skratt.
***
Så är det dags för försöken.
På vägen upp mot stallet stannar Anthony Barrier och skriver autografer när det är fyra minuter kvar till defilering.
Don Fanucci Zet, vinnare av Elitloppet 2021, har inte heller så bråttom. Han hinner precis åt sidan innan det är på väg att bildas en kö bakom honom. Daniel Redéns häst får dock motivation att fortsätta framåt när han blir sugen på att smaka på Greg Sugars hjälm – han hindras dock av skötaren Ellinor Wennebring i sista stund.
Inför San Moteurs försök springer Håkan Arvidsson plötsligt tillbaka till stallen. Han är snabbt tillbaka: “Min turtröja!”, utbrister han och höjer den i luften med ena handen.
Efter försöken sållas de utslagna från de finalklara.
Och om det är något som utmärker sig den här helgen så är det autografskrivandet. Det finns ett stort intresse och jag ser ingen som nekas varken en selfie eller autograf. Örjan Kihlström fattar pennan och signerar ett utsträckt papper en kvart efter att han kört galopp.
***
Sen går det fort. Lika fort som det gör varje år mellan försök och finalen, och man kan och vill ju inte missa ett enda lopp.
Så står man där vid stallbacksläktaren. Finalisterna promenerar ut och ett par skötare står nervöst vid bankanten, andra har sökt sig till andra platser.
Önas Prince sticker till ledningen och släpper snabbt till vinnarhästen Hohneck. Resten är numera travhistoria. Gabriele Gelormini och Philippe Allaire fick tillslut vinna Elitloppet. Nu gissar jag att de vill vinna det största på hemmaplan.
Jag funderar alltid på tomheten som infinner sig efter Elitloppet. Personligen tror jag att det har att göra med att det i finalen, samtidigt som en vinnare korades, var sju drömmar som släcktes, i alla fall för i år.
Men, som ett par av deltagarna påpekade efter målgång.
Det finns ju alltid en chans att vinna nästa år.
Låt oss aldrig tappa tron på hästarna som får oss att drömma tills vi ses nästa gång sista helgen i maj.
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.