Anders Eriksson står inför sin största uppgift hittills

Solvallatränaren Anders Eriksson kvitterade ut A-licensen våren 2021. Inledningsvis drev han verksamheten på Sandemar innan han flyttade till Yttersta på Menhammar. Förra året gick flyttlasset på nytt och i dag håller han till på Östuna i Knivsta.

För dagen finns 20 hästar på träningslistan. Mestadels mellan två och fyra år men även några äldre starthästar.

– Det har varit väldigt bra på Östuna sedan dag ett. Vi fick med oss de flesta hästarna när vi flyttade, och både de och vi har trivts bra. Det är ett väldigt fint underlag att träna på. Jag tror att vi har ställt in ett, eller max två träningspass, på grund av banförhållanden. Det är jag väldigt nöjd med, säger Anders Eriksson.

Finns det plats för fler hästar?

– Vi hyr det boxantal som vi behöver men det finns samtidigt gott om boxar kvar i stallet som vi är i. Däremot har inriktningen alltid varit att försöka höja kvaliteten, eller i alla fall att bibehålla den kvalitet som vi har. Vi tar absolut in hästar i träning men jag vill själv känna att det finns rätt förutsättningar att lyckas för varje individ.

Alldeles nyligen har han också fått in flera hästar från en av Europas största ägare, tyska Karin Walter-Mommert.

– Det är ett gäng unghästar och två äldre starthästar. Blandad ålder och blandade stammar, och alla är trevliga. Framför allt är det kul att få i gång ett samarbete med Karin. Nu får vi hoppas att vi kan förvalta förtroendet.

Anledningen till samtalet stavas Ready To Run H.C. Ett treårigt sto som har varit hos sin tränare sedan hon var ett år, och tagit sex segrar på sju starter i livet.

– Ända sedan hon var liten har hon utmärkt sig på ett fint sätt i träningen. Hon har varit stabil på benen, haft bra teknik och tyckt att det varit roligt att springa. Egentligen var det inte förrän i kvalet som jag kände att det var lite bättre än jag trodde. Hon hade inte förberetts på något snabbare sätt förutom ett halvlugnt banjobb och genomförde kvalet mycket bra. Sedan har hon blivit bättre och bättre. I sina första två starter visade hon en grym snabbhet för att vara så orutinerad, sedan har hon även visat styrka. Hon har verkligen fått gå olika typer av lopp och är väldigt komplett för att vara så färsk.

Hur känner du utvecklingen från lopp till lopp?

– Hon är mer med på noterna. De två senaste gångerna har jag redan i värmningen känt att hon vet vad som ska ske. I de två första starterna gick det knappt i styrfart i värmningen och hon sprang bara och filosoferade. Hon har alltid varit fokuserad i lopp men de senaste två gångerna har jag haft henne riktigt på bettet. Hon vet precis vilket håll hon ska springa åt.

Den 29 september stod hästen inför sin viktigaste uppgift hittills när det vankades kval till Svenskt Travoaks – det stora slaget för de treåriga stona. Efter 600 meter satt Ready To Run H.C. i ledningen. Därifrån vann hon säkert och kvalade in till den stora finalen 

– Det var det bästa hon har känts. Dock var hon lite väl på hugget när bilen släppte och låg på lite mer än tidigare. Det var andra gången som hon gick med helstängt huvudlag. Nu backar vi och kör med can’t see back eller halvstängt. Jag tror att hon är bättre så.

Vad betyder en sådan här potentiell reklamhäst för hela verksamheten?

– Det får vi väl se. Framför allt betyder det mycket för rörelsen att vi kan vara med i de stora årgångsloppen, trots att vi har lite färre hästar. Det hoppas jag och tror att folk ska uppmärksamma. Det finns de som har betydligt fler hästar än oss men ingen i finalerna. Vi har haft våra treåringar sedan inkörningsstadiet och satt dem i vagnar själva. Hade jag varit hästägare hade det varit den bästa marknadsföringen, för det är dessa lopp som alla vill vara med i.

Fick välja sist av vinnarna

I spårlottningen till finalen hade Anders Eriksson dock ingen tur. Han fick välja sist av segrarna i försöken och tog bricka sex bakom bilen.

– Vi kom snabbt ner på jorden. Jag hann precis lämna ifrån mig hästen och sedan var det lottning. Jag stod och väntade på att vår boll skulle dyka upp, men den kom aldrig och vi fick välja sist. Vi hade sex och nio att välja på och det var ganska självklart att ta ett framspår. Hon är kvick iväg och det blir som att ge upp på förhand om man väljer ett bakspår. Spår sex är helt okej. Jag hade varit lite rädd för de innersta spåren och kanske hade valt tre till fem i alla fall.

Hur ser tiden fram till finalen ut?

– Nu handlar det mest om att hålla fräschör och form. Det är 13 dagar emellan och ett tufft lopp som väntar. Träningen har vi kunnat göra under hela året. Hon ska vara så pigg och glad som möjligt. Man ska inte göra för stora förändringar. Om det är något som hästar trivs med är det rutiner och börjar du rucka på dem för att det är ett större lopp kan det bli något bakslag i stället. Det är klart att vi slår ett extra öga på henne så att det inte händer någonting, men i övrigt ändrar vi inte speciellt mycket. Med största sannolikhet går hon barfota runt om för första gången. Jag tror att det kan ge rätt stor effekt.

Hur ser du på loppet i stort?

– Det är ett spännande Oaks. Ett väldigt jämnt lopp och det känns ännu jämnare när S.G.Empress blev tvåa och fick det sämsta spåret. Det är ett flertal hästar som kan vinna, och vi har absolut en av dem.

Anders Eriksson har redan slagit sina bästa siffror sett till prispengar på ett år. I skrivande stund har stallet kört in 1,6 miljoner kronor under 2024 och vinner vart fjärde lopp. Tränaren själv blickar dock framåt och hoppas att årets bästa tid väntar.

– Förhoppningsvis har vi mycket fina pengar kvar att tjäna. Både i Oaks och sedan har vi Breeders Crown kvar med Ready To Run H.C. Vi har även några V75-hästar så de där siffrorna ska förhoppningsvis kunna pinna på uppåt. Samtidigt går jag inte runt och tittar på mina siffror och är nöjd. När man sätter höga mål når man inte alltid upp till dem, men då får det hellre vara så och sedan kämpar vi vidare till nästa år.

På söndag har Anders Eriksson chansen att ta sin första grupp I-seger. Både som tränare och kusk då han i princip alltid kör sina hästar.

– Det blir dubbel press när jag också ska göra jobbet på banan, men för mig finns det ingen tvekan om att inte köra. Det blir färre och färre som kör sina hästar, vilket är lite tråkigt, men det är kul med dem som gör det. Jag trivs med att köra och tycker det är en av mina starkare sidor.