Så vann de Elitloppet – alla vinnarna sedan 1988

2019: Elitloppsfinalen bjöd på stor dramatik – före, under och efter loppet. Favorithaussade Readly Express var uppenbart halt i finalen och ströks till publikens hyllningar. Propulsion hade inte sin allra bästa dag. I stället gick segern till Dijon och Romain Derieux, som dök till spets i finalen och sedan höll undan på – den historiskt mediokra – tiden 1.10,3/1609 meter.

2018: Det var Ringostarr Treb som vann Elitloppet på fina tiden 1.09,0a/1609 meter, samma notering som Timoko året innan. Ändå minns nog de allra flesta kaoset som kvaddade det första försöket och rensade bort flera av de mer namnstarka hästarna, bland andra Bold Eagle och Maori Time. 

2017: Evigt unge Timoko skrällvann finalen som tioåring till drygt 30 gånger insatsen. Liksom vid den första Elitloppssegern var det ledning runt om som gällde. Björn Goop packade fältet en aning i sista kurvan och stack ifrån till klar seger på upploppet. Inte ett öga var torrt.  

2016: Den här gången räckte det med dödens för att Nuncio skulle vinna Elitloppet. Stefan Melanders andra seger och Örjan Kihlströms tredje vinst. Nuncio var bara bäst och plockade enkelt ner ledande Un Mec d’Heripre, samt höll undan för vasst spurtade Resolve.

2015: Kanske inte det bästa Elitloppet men utan tvekan ett av de mest rafflande upploppen. Lutfi Kolgjini bakom Mosaique Face kopplade greppet på ledande Magic Tonight mitt på upploppet. Men Örjan Kihlström var en aning kyligare i sulkyn och satt in stöten 100 meter från mål. Magic Tonight kom tillbaka invändigt och snuvade Mosaique Face på vinsten. Trea var fyraåringe Nuncio efter ett helt lopp i tredjespår!  

2014: Första segern för Timoko och Björn Goop. Goop utnyttjade hästens enorma startsnabbhet och körde till spets i första kurvan. Sedan bestämde man tempot och hade koll på sina konkurrenter i sedvanlig Goop-stil. Proffsigt och kliniskt.  

2013: Det var ett ruskigt regnväder denna söndag. Ogillades av de flesta men älskade av Nahar och Robert Bergh som utnyttjade sin styrka. Ekipaget var klart starkast sista 700 metrarna och vann säkert. Samtidigt som tvillingbröderna Daniel och Henrik Sedin plockade hem ett VM-guld i Globen.

2012: Commander Crowe vann både försök och final. Men än i dag frågar sig Arch Madness tränare Trond Smedshammer hur Brian Sears kunde släppa ledningen knappa varvet från mål! Amerikanen satt sedan fast med alla krafter kvar bakom Commander Crowe

2011: Brioni kom in som sista häst till finalen. Och han grejade en finalplats som fjärde och sista häst i försöket. Men i finalen, från spår åtta, var Brioni först i mål med tränaren Joakim Lövgren i sulkyn. Ekiapget visade att ingenting är omöjligt.

2010: Äntligen fick Stefan Melander och Johnny Takter vinna Elitloppet. Iceland var i bästa möjliga form denna söndag och när han fick önskepositionen ledningen i finalen blev det vinst. Örjan Kihlström körde Iceland i försöket men valde Triton Sund i finalen. Takter hoppade upp i sulkyn och gjorde jobbet.

2009: Dags för Åke Svanstedt andra seger. Torvald Palema var i ett strålande slag och spurtade hem en mycket jämn final efter ett lopp i tredjepar utvändigt. Svanstedt fick frågan om hur han skulle fira det här? ”Fira, näe, jag ska hem och jobba!”

2008: Andra raka segern till Frankrikes vassaste kusk – J-M Bazire. Han bjöd Exploit Caf på en fin rygglöpning i finalen och ekipaget spurtade hem finalen. Dubbelt Frankrike med Oiseau du Feux som tvåa, körd av Björn Goop.  

2007: Det är inte ofta en häst vinner Elitloppet från rygg ledaren. Det gjorde L’Amiral Mauzun och Jean-Michel Bazire, sedan Mr Muscleman och Going Kronos fajtats i täten. Mur Muscleman kom med väldigt goda meriter från USA, men blev nerspeedad av den franska valacken.

2006: En väldigt tris upplaga som kom att handla om dopning. Både målettan Jag de Bellouet och tvåa Lets Go hade tävlat med otillåtet medel i kroppen. Fuskarna ströks ur resultatlistan och segern gick till tredje häst i mål – Conny Nobell och Björn Goop. Så kan man ju också vinna ett travlopp och ekipaget står som evig vinnare av Elitloppet.

2005: Steinlager tränades upp av Jörgen Westholm. Såldes vidare till Norge och gick i träning till Per Oleg Midtfjeld där hingsten utvecklats till en internationell topphäst. Startsnabbheten var Steinlagers främsta vapen som ledde fram till enkel seger i årets upplaga. Norsk nationalsång för andra gången i Elitloppets historia (Rex Rodney 1986).

2004: Scarlet Knight och Stefan Melander vann försöket försöket för tredje året i rad men lämnade åter finalen som en förlorare. Åke Svanstedt hade hittat nya växlar hos en barfotadansande Gidde Palema som vann finalen trots ett lopp utvändigt ledande Revenue. ”Kung Åke” hade vunnit Elitloppet för första gången.

2003: Hela Solvalla såg fram emot finalkampen mellan Victory Tilly och Scarlet Knight. Men det var en smygkörd From Above som snuvade favoriterna. Örjan Kihlström vilade och väntade med From Above och satte in slutstöten på upploppet som reulerade i säker seger. Kihlströms största seger i karriären med hästen som han även vann Kriteriet och Derbyt med.

2002: Varenne igen. Den här gången körde Giampaolo Minnucci till ledning inför slutvarvet och var sedan ensam på plan. Varenne blev därmed åttonde häst med två segrar i Elitloppet.

2001: Victory Tilly mot Varenne. En gastkramande kamp i 1609 meter. Victory Tilly till spets, Varenne utvändigt. Full fart på sista långsidan och tätduon stack ifrån övriga fältet med 20 meter, den här gången var italienaren starkast och tog en rättvis seger.

2000: Dags för två V-hästar att ta över Elitlopps-scenen för några år. Victory Tilly var först ut. Efter ett härligt slutvarv med franske Général du Pommeau utvändigt kunde Stig H Johansson kasta sitt körspö i luften när de gick i mål som vinnare. Då var det drag på Solvalla när drygt 30.000 åskådare hyllade Johansson efter hans sjätte Elitloppsseger.

1999: Marquise Soledad de Moratalla var en av Frankrikes största hästägare. Hon köpte, genom Jan Kruithof, många hästar från Sverige. En av dem var Remington Crown, från Robert Bergh. Jos Verbeeck lurade samtliga genom att öppna första varvet på 1.15,5 (!) med Remington Crown. Walley Hennessey bakom Moni Maker somnade in och fick nöja sig med silver.

1998: Det var den stora revanschen för Moni Maker och tränaren Jimmy Takter. Stoet vann både försök och final med Walley Hennessey i sulkyn. Världens tuffaste travdam hade fått fått sin stora seger på Solvalla. Ägaren Franck Antonacci bjöd på en väldig efterfesst på Café Opera. Efter att notan klivit över till sexsiffrigt frågade hovmästaren om det fanns täckning på kreditkortet….det gillade inte familjen Antonacci!  

1997: Crowing Classic och Moni Maker vann varsitt försök men ingen ville ha innerspår i finalen. Stig H Johansson tackade för det och valde startnummer ett med Gum Ball….som sedan enkelt spetsade hem finalen på billig tid. Crowning Classic sist och Moni Maker femma i finalen.

1996: Chanslös och utan spurtkrut i försöket men ändå bland de fyra främsta. Tränaren Jean-Etienne var jättebesviken och var nära att stryka Coktail Jet till finalen. Men fransmannen var en helt annan häst ett par timmar senare och gick från sista till första häst på 200 meter efter en enorm avslutning. Storhästägaren Daniel Wildenstein grät när Marseljäsen spelades.

1995: Andra raka för Copiad och Berglöf. Som gick på händer i vinnarcirkeln. Zoogin och Åke Svanstedt var utan chans från dödens men svarade för två starka insaatser. 

1994: Ett av historiens bästa Elitlopp. Matchen mellan Copiad och Pine Chip. Den amerikanske stjärnan imponerade enormt i försöket. De segersäkra amerikanarna valde spår fem i finalen – och fick trava utvändigt om Copiad i finalen. De försökte dessutom trycka musten ur Värmlandshästen, men se det gick inte. Hela Solvalla jublade före, under och efter Bergslöfs seger.

1993: Sea Cove var en väldig häst med stor utväxling och vass speed. Ständiga skriverier om tyske ägaren Harald Grendel och kusken Jos Verbeeck.

1992: Peace Corps och Kit Lobell var med även i årets final men hade inget med segern att göra. Kanadensaren Billyjojimbob visade grym startsnabbhet och spetsade runt om – i både försök och final. Järnlady Nealy Lobell travade femte finalen i rad.

1991: Peace Corps var den tredje stora amerikanska unghäststjärnan som hade köpts till Sverige. Mack Lobell och Napoletano var de två andra, båda hade vunnit Elitloppet. Peace Corps visade än en gång sin tuffhet när hon svarade Kit Lobelles vassa slutstöt över upploppet.      

1990: Mack Lobell var tillbaka på Valla för tredje året i rad. Nu svenskägd och körd av Thomas Nilsson. TV-experten gjorde inget som helst misstag och vann både försök och final från spets.  

1989: Mack Lobell kom för att försvara titeln från ifjol. Det gick ett sus genom publiken när han galopperade bort alla chanser från start. Segern gick till Napoletano, den ende som besegrade Mack Lobell under treårssäsongen i USA. Stig H Johansson kunde finåka tre varv runt banan och vinna både försök och final.  

1988: Mack Lobell ansågs oslagbar efter att ha vunnit i stort sett rubbet som treåring hemma i USA. Men när han skulle tränas dagarna innan Elitloppet, med Torbjörn Jansson i sulkyn, vägrade ”Macken” att springa. Han ställde sig blixt stilla på banan och kollade utsikten mot Sundbyberg. Det blev annan fart på Mach Lobell när han John Campbell satte sig upp i sulkyn på tävlingsdagen. Seger i både försök och final.