Elitloppslördagen – betyg på alla loppen

Lopp 12: Harper Hanovers lopp.

• Betyg på loppkvaliteten: Fyra av fem.

Hur betygsätter man detta? …som vanligt är Harper Hanovers ett underbart race. Även om det nu blev väldigt speciellt, med olycka, avblåst 600 meter kvar, över en timmes väntan – och synnerligen udda omständigheter. Slutsumman är ändå: Magnifikt. En makalös vinnare, och oförglömliga om-och-men runtom alltihop. Även om det till sist utspelades inför mindre publik än vanligt, då många åskådare redan hunnit försvinna iväg ut i lördagkvällen, på olika håll i stan, innan loppet slutligen var i mål.

• Vinnaren: Sex av fem!

Fullständigt fantastisk! Trots nästan 6.000 meter i tävlingstempo, dammade han till med nytt världsrekord – utan att på något vis se bottnad ut i mål. En otroligt bra insats. 11 Izoard Vedaquais hade kunnat vara med i Elitloppet också. Även om vi naturligtvis med all önskvärd tydlighet såg att han i Harpers är extremt distansgynnad. En av alla tiders bästa insatser av en häst under elitloppshelgen.

• Absolut ursäktad: Tre av fem.

Magnus A Djuse gjorde som han antytt; Ställde klockan kring 1.13, och drog hårt och bestämt i 2 500 meter med 1 Keep Gamble… visserligen såg han i det läget slagen ut av Izoard Vedaquais. Men insatsen var ändå precis så stark som Timo Nurmos och Djuse hade hoppats. I för-övningen, alltså. I nya versionen av loppet fick han däremot ingen ledning, utan tvingades stryka omkring strax bakom täten. Att det slutligen blev bensinstopp i slutsvängen, efter 5.500 meter tävling mot en bunt stenhårda långdistansare, är hästen absolut förlåtet.

• Tur i oturen: Fyra av fem.

12 Horchestro. Långväga gäst från Frankrike, som hoppade bort sig i “första” Harpers-loppet. Gled sen in på en tredjeplats i omtaget, och fick smarriga 250.000 kronor för övertidsjobbet.

Lopp 13 – fyraåringslopp.

• Betyg på loppkvaliteten: Två av fem.

Lågprofilerat avslutningsrace – som nu fick lite fler åskådare på plats, eftersom en hel del publik dröjde sig kvar för att senare få se den “nya versionen” av Harper Hanovers. Ett okej fyraåringslopp. Varken mer eller mindre. Inget man kommer att minnas särskilt länge.

• Vinnaren: Tre av fem.

Roligt för rytmen den här helgen, när det inte bara blir spetsvinnare, utan att en och annan också kommer visslande bakifrån. Erik Adielsson körde ett perfekt lopp. Smög med i fjärde utvändigt, såg påpassligt till att få bästa tredjespårsryggen – och sen avslutade ju 12 Pure Steel utmärkt för egen maskin hela upploppet ner. Visade såväl speed som styrka och skalle.

• Besvikelsen: Ett av fem.

Alessandro Gocciadoro vann ett flertal lopp under dagen – men bjöd också på en handfull djupdykningar. Det här var en av dem. Andrahandsfavoriten 2 Elio Jet var härdad i stenhårda gäng som unghäst, i såväl Sverige som Italien och Frankrike. Perfekt resa i andra utvändigt här. Ändå var det snabbt tomt i tanken när han vred på i tredjespår. Såväl denne som tredjehandaren 6 Freako var blekare än väntat. Inte i form.

Lopp 11: Bronsdivisionen.

• Betyg på loppkvaliteten: Två av fem.

Det är klart, 1.10,7 full väg, med en rykande avslutning – ändå var väl detta ett lopp utan riktiga kanonprestationer… eller är man i suraste och mest kritiska laget då?

• Vinnaren: Tre av fem.

Hur kunde vi släppa iväg den här till 4 procent och 16 gånger pengarna, hör-ni? 10 Celiaz en italienare som vunnit i snitt vartannat lopp under hela sin karriär – och alltså har Varenne som pappa och Love You som morfar.

• Märkliga twisten: Fyra av fem                                                                  

Alessandro Gocciadoro torskade trots att han fått bestämma efter lugnt eget behag i ledningen med 1 Dany Capar. Ingen vidare insats. Ändå var “Gucci” glad som en speleman efteråt…eftersom han tog en dubbelseger till stallet. Vann gjorde ju alltså hans andrahäst – det vill säga 10 Celiaz.

• Den lille uppstickaren: Fem av fem

Santtu Raitala tog andra raka. Roligt break från de tunga drakarnas dominans. Tidigare under dagarna löjlig adelsstatus på vinnarna: Magnus A Djuse 3, Örjan 3, Gocciadoro 2 och Mats E Djuse 1. Raitala bryter mönstret! 

• Stallskriket: Ett av fem.

“Alla” man mötte på backen trodde på 5 Riet Hazelaar. Dagens “kommunskrik”. Förlorad spetsstrid, sen andra ut, kunde inget. Sport är sport. Så enkelt är inte det här…

Lopp 10: Klass I

• Betyg på loppkvaliteten: Ett av fem.

Det här var dagens första lopp som kanske blev en aning rumphugget. När bilen släppte fältet, hoppade tre ekipage bort sig direkt – däribland streckfavoriten 2 Portofino. I sista sväng blev det samma visa för Björn Goop, i ledningen, med vinnarspelsfavoriten 4 Joint Chief.

• Grannarna: Fyra av fem.

Inte så många framgångar under dagen för våra grannländer – men här vände det. Efter att många av de svenska förgrundsfigurerna hade gjort bort sig. Till slut en tajt segerstrid mellan Finland (3 Need'em) och Norge (11 Charron). Bra för Elitloppet, helgen, bredden och det internationella intresset!

• Skrällen: Tre av fem.

En hittills relativt favoritbetonad V75:a mådde bra av en singelprocentare. Sexprocentare (vinnaren 3 Need'em) mot fyraprocentare till slut.

• Ögonmåttet: Fem av fem.

Stenhård slutstrid. Men inte för showmannen Santtu Raitala. Han har uppenbarligen centimeterkoll – och iskalla nerver. Ni minns säkert hur han underhöll i samband med segern i Elitkampen i fjol, med Evartti. Och nu var han inte heller blyg… Solvallapubliken höll andan och undrade vem som egentligen vann lopp 10. Det gjorde inte Raitala. Han slog till med en rungande segergest, rakt på mållinjen. Fotot var inget han alls funderade över att vänta på!

Lopp 9: Diamantstoet.

• Kvaliteten på loppet: Två av fem.

De två favoriterna längst där framme direkt. Vilket stängde loppet för övriga. Ingen annan ville offra sig, och ta jobbet för att utmana dem i tätparet. Fullt förståeligt. Men det gjorde att det ur underhållningssynpunkt blev ett ganska händelse- och actionfattigt lopp.

• Kusknivån: Fem av fem

Galen kvalitet på de allra bästa svenska stjärnkuskarna. Här var det ledaren i den allsvenska kuskligan, Mats E Djuse, som finlirade. Han satte sig i det som allt fler favoriter numera föredrar – en “lugn dödens”. Har man läst på ordentligt, och “vet” att man har bästa hästen, så är utvändigt ledaren ofta bästa positionen. Stig H Johansson knäckte tidigt den koden, när han var som bäst. Mats Djuse känner också till det fenomenet. Han hade läst sönder loppet redan på programstudie-stadiet - och körde sen i praktiken också därefter. 5 Dutchess Sun tackade för förtroendet och joggade hem segern hur enkelt som helst.

• Besvikelsen: Ett av fem.

Va? Vad är det som händer…? Magnus A Djuse svingade sig, för första gången nånsin, upp bakom 13 Kashmina B.R, en norsk häst i knallform. Hittade ner i ett lämpligt fjärde par utvändigt. Men samspelet funkade inte alls. Kashmina B.R. travade knackigt, och var aldrig i närheten av att kunna eller vilja attackera täthästarna - trots en perfekt resa, med en kusk som går på vatten.

Lopp 8: Silverdivisionen.

• Kvaliteten på loppet: Tre av fem.

Ännu ett kanonlopp. Fullt av coming stars, på gränsen till högsta klassen. Man är bortskämd här just nu. 

• Duellen: Fyra av fem.

Elitloppshelgens historia innehåller några episka dueller. Här var det också giganternas kamp; Två generationers superkuskar i en centimeterkamp till slut. Den gamle Örjan, som fick fantastisk fart på 10 Winterburn, trots lite knackigt trav. Och den unge Magnus, som likväl lyckades lura sig förbi den sista biten, med 3 Crown Wise As. Ett avgörande moment var det magiska draget efter 600-700 meter, när Magnus A Djuse rundade dödenshästen, för att direkt släppa till nästa som var på väg i spåren – och lyckades få sitt önskade andra par utvändigt, trots allt. Ett briljant ögon-i-nacken-moment.

Skrällen: Fyra av fem

Att den lille landsortstränaren Veikko Haapakangas skulle ta två raka segrar på V75 en elitloppslördag hade väl ingen knappt kunnat drömma om. Inte ens han själv. Tårfylld glädje i vinnarcirkeln, efter att 3 Crown Wise As här (och alltså 5 Emerald Island i klass II), till sex respektive nio gånger pengarna, gjort detta till Veikkos härligaste dag som travtränare.

Besvikelsen: Två av fem.

Kanske hade man väntat sig lite mer av spetshästen här ändå. Inte direkt dålig, och visst var det hårt emot - men efter 1.11 första varvet i ledningen, hade man nog kanske tänkt sig att 2 Combat Fighter skulle kunnat hålla lite bättre ändå.

Lopp 7: Sweden Cup, final.

• Kvaliteten på loppet: Fyra av fem.

Om man bara hade fått se tiderna, hästarna och kvaliteten på sporten… så hade det här, för några år sedan, kunnat se ut som en elitloppsfinal. Men i morgon kommer det ut 16 hästar som är ännu lite bättre.

• Vinnaren: Fyra av fem.

Ja, vad ska man säga… det är förstås inte en slump att Örjan Kihlström och Daniel Redén vinner lopp efter lopp, en sån här dag. Mästerliga båda två, på att pricka formen till exakt rätt tillfälle. 3 Missle Hill är kanske inte sämre i dag än när han var med i själva Elitloppet. Fast ovanpå det hade man förstås också tur som tokiga här… vilket till och med Örjan själv underströk, i segerintervjun. I sista sväng satt Örjan hermetiskt innesluten i andra par utvändigt. Utan tillstymmelse till lucka. Men så plötsligt… pang-tjoff, så felade 6 Just A Gigolo ute i tredjespår, helt oväntat. Och allt bara öppnade sig, precis när till och med Örjan själv som allra minst väntade sig nåt sånt – men som bäst behövde det. En form av extra flax som endast de allra bästa brukar ha. I längden är det inte bara en slump.

• Bortkörningen: Ett av fem.

Gabriele Gelormini må vara en superstjärna där hemma. Men att köra på Solvalla en elitloppsdag är något annat. Oväntad spelfavorit i finalen med 6 Just A Gigolo. Hamnar man då, från bricka sex, i tredjespår, så ger man sig INTE lite halvhjärtat ut i tredjespår 900 kvar, och provar att hänga där resten av racet. Så vinner man inte stora sprinterlopp i Sverige i slutet av maj. Såvida man inte har ett monster eller en sportig Peugeot med sig.

Bubbel- och rosébaren: Fem av fem.

“Valla” har 25-30 utskänkningsställen för mat och dryck under den här helgen. Precis under den lilla balkongen där jag sitter och skriver, ligger den så kallade Bubbel- och rosébaren. Är det möjligt att något kan låta trevligare än så?

Lopp 6: Klass II.

• Betyg på loppkvaliteten: Fyra av fem.

Det är verkligen en ny tid nu. Eller nya tider, rättare sagt. I loppen. Tänkt om man för 30-40 år sedan skulle ha fått höra att vinnaren i lägsta klassen på V75, skulle vinna på 1.10,7, full väg…! De två första i fältet kördes för seger. Övriga hängde inte med. Men ändå. Tiden! I lägsta klassen, alltså.

• Vinnaren: Fem av fem.

There's a new sheriff in town. 5 Emerald Island var såklart jättebra. Men betyget här, är satt på kusken. Magnus A Djuse, 24 år ung, är helt enkelt bäst i Skandinavien på att köra trav. Här hade han loppets näst eller kanske tredje bästa deltagare. Men hans styrning var ett mästerverk. Och när hans häst 200 meter kvar höll på att käka upp mössan på norrmannen i sulkyn framför, så förstod man… nu skulle konstverket bara signeras också. Till publikens öronbedövande jubel. Oh-la-la!

• Bortkörningen: Två av fem.

Gocciadoro blandar och ger. Han är ständig optimist och ett skönt inslag i loppen. Och han ger nästan alltid sina hästar chansen, om de är bra nog. Men här hamnade han punschigt på det. Att från förstaspår med 1 Eolo Wise L. välja att ta dödens utanpå värste konkurrenten, var – med facit i hand – en dålig bedömning. Fast det är ju förstås lätt att säga efteråt. Friskt vågat, hälften vunnet – men ibland går det inte vägen.

• Grannlandsmobbingen: Två av fem.

6 Lexus B.R. var i grunden säkert bäst i loppet. En helt strålande häst. Men norrmännen har svårt att räcka här hos oss, när vi verkligen spänner musklerna.

• Inte glömma, hör ni: Fem av fem.

Herregud vad det är härligt att sitta på Solvalla en sån här fenomenal försommardag! En gång om året!

Lopp 5: Stoeliten.

• Kvaliteten på loppet: Två av fem.

Örjan Kihlström är för smart, för rutinerad och för briljant……för att det här skulle bli nåt race. Efter 200 meter och vunnen startrusning var loppet över. Sen var det game over för alla andra. Självklart perfekt tempobedömning och precis lagom auktoritet där framme. Därmed lugnt och njutbart för alla som inlett sin V75-bong med att spika favoriten.

• Vinnaren:  Fyra av fem.

Absolut inga fel på 1 Felicia Zet. Men detta var i första hand en kuskseger.

• Maxutdelningen: Två av fem.

Bara fyra hästar var spelade i loppet – de sex andra trodde “ingen” på. Men Erik Adielsson störtdök med 4 Xerava C.D. ner till plankan, bakom favoriten. Det räckte till en fjärdeplats (inte alls så långt från både tredje- och till och med andrapriset), med en 74-oddsare, vilket förstås är ett imponerande utfall. Godkänt för hästen – och med beröm godkänt till kusken.

• Hedersomnämnandet: Fyra av fem.

8 Zeudi AMG hade en minnesvärd superuppvisning just i det här loppet, förra året. “Bara” trea nu – men egentligen inte så mycket sämre. Hopplöst spår, hamnade sist utvändigt, vinnaren fick bestämma i täten, sista 500 där framme gick på 1.07,7 – och ändå tog Zeudi AMG in ett antal längder, långt ute i spåren. Finns inget att anmärka på den insatsen!

• Besvikelsen: Två av fem.

Franske gästen 10 Illusion Jipad var ganska mycket betrodd. Fast här fick både hästen och den hyllade demonkusken Éric Raffin, där nerifrån kö-plats i andraspår, smaka på det hårdkokta svenska travbegreppet “tempotorsk”.

Lopp 4: Kallblod.

• Kvaliteten på loppet: Tre av fem.

Strålande vinnare på topptid. Men också mycket strul med omstart och tveksam rättvisa, på det sättet. Och oerhörda klasskillnader på hästarna i fältet. Några glänste – många dög inte alls.

• Vinnaren: Fem av fem.

Enorm rusning i en omstart och ännu värre i den giltiga starten. Det passade segstarke 4 Envis perfekt. Magnus A Djuse höll huvudet kallt, och tackade och tog emot. 1.21,8, svenskt rekord, och plättlätt seger – efter en strålande och lugn insats av både häst och kusk.

• Huvudstartern: Ett och ett halvt… av fem.

Att kalla till omstart var förvisso korrekt, med tanke på Mats E Djuses för sena ankomst till vingen. Men domslutet kom på tok för sent. Då hade redan tre ekipage rusat iväg 16.6/250 meter - vilket saboterade deras chanser i det giltiga startförsöket sedan. Felaktig och för seg domarinsats inifrån startbilen där.

• Bortkörningen: Ett av fem.

Även världens bäste kallblodskusk kan hamna snett på det ibland. Mats E Djuse orsakade först en omstart, genom att komma för sent fram till startbilen. Sen gasade han ännu värre i den giltiga loppinledningen, men fick svar invändigt av en (möjligen irriterad?) Mika Forss bakom 1 Fakserling. Det kostade Mats Djuse smått hysteriska 1.13,6/500 meter att få spets med storfavoriten 6 Juni Blixt. Det priset var självklart för högt. Efter en sådan galen överpace var loppet “redan kört”. Juni Blixt var – utan egen förskyllan, egentligen – chanslös. Men bra ändå.

Lopp 3: Sweden Cup, försök.

• Kvaliteten på loppet: Två av fem.

Inget fel på topptrion. Annars ihåligaste försöket. Övriga var inte bra.

• Vinnaren: Fem av fem.

…men segraren var enorm! 1.08,6, från dödens, av 6 Always Ek och Gocciadoro – detta var en prestation som definitivt hade stått sig mycket väl även i självaste Elitloppet.

• Skrällen: Fyra av fem.

Vet inte om en andrahandare som blir tvåa kan anses som en överraskning – men även 7 Gio Cash gjorde en mycket stark insats. Kanske inte utsålt i mål heller. Dion Tesselaar tänkte nog några timmar framåt också, över upploppet. Passas i finalen!

• Besvikelsen: Ett av fem.

Irländske 2 Harry Knows har ju känts sååå spännande. Elitloppshelgens kanske mest udda fågel. Men tyvärr – detta var en chansning som inte kunde fylla ut sin kostym. Skärrad av allt ståhej runtom, galopp långt innan bilen skulle släppa fältet, och var i princip aldrig med i loppet. Såg heller inte särskilt bra ut, jämfört med de andra.

• Räcker inte i såna här gäng: Ett av fem.

Tio år. Blixtsnabb ut. Slitstark i alla år. Fin beståndsdel i gulddivisionen på vintern. Men 4 Chapuy i internationella storlopp av den här typen, år 2024? Nej, det går inte.

• “Nästa-gångare”: Tre av fem.

3 Emoji, med stängt huvudlag, öppnade blixtfort, men blev sen fast invändigt bakom ledaren. “Ingen” märkte riktigt den här, som gled i mål som okörd trea, en bit efter. Kan eventuellt vara en bortglömd luring i finalen.

Lopp 2: Sweden Cup, försök.

• Kvaliteten på loppet: Tre av fem.

I stort sett jämn 1,09-fart hela vägen. Tre hästar mycket bättre än de fyra andra. Självklara finalister, ingen behövde bottnas fullt ut.

• Vinnaren: Fyra av fem.

En insats som präglades av extrem rutin från elitloppshelger, både hos 3 Missle Hill – och förstås Örjan Kihlström. Smög med i rygg ledaren så länge det gick, sen ut i “lugn dödens” och reglerade allt till slut. Kom nog eventuellt undan sitt heat med mer sparade krafter än den första försöksvinnaren.

• Besvikelsen: Två av fem.

Kanske har Gocciadoro skämt bort oss lite väl mycket, men… Perfekt spår ett här, med en häst som vunnit på under 1.10 i förra starten – men avvaktande styrning från början, och ändå ingen vidare kräm till slut. 1 Colibri Jet var aldrig finalaktuell. 

• Bortkörningen: Ett av fem.

Full sula och färg på loppen är ett gammalt adelsmärke för familjen Kolgjini – oftast kul, men ibland kan det också bli helt fel. Som här. Adrian hade en pigg häst och gasade friskt redan varvet före mål – men den här gången gick det inte hem. Han fick svar invändigt av inte bara en, eller två, utan t-r-e konkurrenter. Alla de övriga tre gick till final. Medan 7 Danao Degli Dei kom sist i mål, när Adrian fick ge upp och backa sig ner sist invändigt, sannolikt för att skona hästen. En dag när inget stämde för det här ekipaget, helt enkelt. Sånt som händer i travsport.

• Startkatapulten: Tre av fem.

Det är möjligt att 2 Click Bait är Sveriges startsnabbaste häst – någonsin. Därmed alltid minst platsaktuell, i alla sprinterlopp, med öppet spår.

Lopp 1: Sweden Cup, försök.

• Kvaliteten på loppet: Tre av fem.

Rejäl körning i början, en 1.06-öppning från start, framkallade pirr i magen och en susande suck hos storpubliken. Men efter det hände – ingenting. En var struken, en annan hoppade bort sig från start, och resten – bara fem ekipage då – radade upp sig och lunkade i mål på en välsorterad rad utan särskild eld.

• Vinnaren: Fyra av fem.

6 Diamond Truppo en fin första försöksvinnare i Sweden Cup. Gocciadioro med spetsläge, faktiskt bara fjärde mest spelad i det lilla sexhästarfältet. Men med 1.06,2 första 500, och sen ändå 1.08,8 sista halvvarvet – och en mycket stark insats – visade “Gucci” att spelarna inte läst på tillräckligt bra. Orkar han ett heat till? Då kan det räcka hyfsat där också.

• Maxprestationen: Två av fem. 

Matthieu Abrivard öppnade blixtsnabbt med 3 Ideal du Rocher. Släppte sen till ett mer aggressivt ekipage. Ideal du Rocher var absolut inte näst bäst i loppet – men fick andraplatsen tack vare sin extremt snåla resa, när alla andra tröttnade på grund av det knallhårda tempot.

• Besvikelsen: Ett av fem.

1 Staro Mack Crowe nämndes in i det längsta som aktuell för en av elitloppsplatserna. Kanske tur att det inte blev så. Hästen klarade inte sprinterrusningen in i första sväng, mot storpubliken, utan hoppade bort sig.

• …och en till: Två av fem.

7 Night Brodde är en erfaren sprinter strax under den allra översta eliten. Här kördes han klokt och backades ner från ett jobbigt spår. Perfekt framdragen med rygg sedan – men kunde ändå ingenting till slut.