Per Henriksen inför GS75

Att få en nytändning i arbetslivet vid 75 års ålder är få förunnat.
Efter otaliga år och mängder av framgångar på andra sidan Atlanten valde Per Henriksen att flytta ”hem” till Skandinavien.
Inte till hemlandet Norge, men väl Sverige och Åbytravet där han etablerade sig i december 2019.

Första säsongen på svensk mark fördes en ganska anonym tillvaro, men årets resultat visar att Henriksen inte kommit hit för att trappa ner.

– Det har flutit på väldigt bra på sistone. Det har också gjort att jag fått in fler och bättre hästar, då kommer resultaten, berättar Per Henriksen.

Varför har du fått in bättre hästar?

– Jag fick väl lite uppmärksamhet, folk fick upp ögonen för att jag var här och det hängde förstås ihop med att resultaten blev bättre.

Och varför blev resultaten bättre efter en tid?

– I Kanada tränade jag hästar i en backe, det är vad jag är van vid. Här finns ingen backe, men det finns en sandbana. Jag hade aldrig tränat i sandbana förut och det tog kanske lite tid att lära sig. Som travtränare lär man sig hela livet och nu tycker jag att det fungerar väldigt bra. Hästarna blir starka och håller sig friskare, på det sättet fungerar sandbanan på samma sätt som en backe. Man får använda det man har.

Vad är det bästa med travsporten i Sverige jämfört med Nordamerika?

– Det är djurhållningen, att vi riktigt tar till vara på våra hästar. Där borta ser man hästen mer som ett redskap, speciellt när man kommer ut i ”mid-west”. På öst- och västkusten är det bättre, men i Mellanvästern inne i landet är det tyvärr fortfarande så att hästen används som ett redskap och inte som ett sällskapsdjur.

Vad är det sämsta med travsporten i Sverige jämfört med Nordamerika?

– Det är väl alla regler. Här känns det som att man behöver ett recept för att köpa vatten. Givetvis är det bra på många sätt när reglerna fyller en funktion, men för mig som inte är van kan det vara jobbigt att hålla reda på allt.

– Sedan är ju hästarna mycket tidigare i Nordamerika. På gott och ont. Speciellt i USA är man väldigt duktiga på att träna unghästar, bättre än vi är här.

Varför är det så?

– För att man kör hästarna sex dagar i veckan. Då blir de tidigare utvecklade. Jag skulle gärna göra det här också, men det finns ingen ekonomi till det. Ska man köra sex dagar i veckan så måste man ha fler skötare anställda och det skulle bli för dyrt för hästägarna. Men det är den stora skillnaden.

Hur ofta kör du dina hästar?

– Fyra gånger i veckan, inklusive träningen i sandbanan. Det är vad vi hinner med och just nu fungerar det väldigt bra, berättar Henriksen vars tyngsta merit i karriären är segern i Hambletionan med Nuclear Kosmos 1986, en häst som trots fertilitetsproblem hann göra rejäla avtryck i svensk avel med hästar som Serena, Note Broline, Rapide H. och Au Revoir H – alla topptravare under första halvan av 1990-talet.

”Otroligt snygg häst”

En annan av stjärnorna som senare hävdade sig i aveln var Deliberate Speed, pappa till bland andra SM-vinnaren Dumle Loss och trefaldiga miljonären Tunk Nafets.
Ytterligare hästar som inledde sina karriärer hos Henriksen och sedan såldes till Sverige är Kosar, Beseiged och Adrian Chip.

Så att norrmannen kan känna igen en topphäst behöver ingen tvivla på.
För en månad sedan fick han in norskfödde Valokaja Hindö i stallet. En tioåring som firat stora framgångar för Jean Michel Bazire i Frankrike och ståtar med över sju miljoner kronor på kontot.

Men hästen är också segerlös på 15 starter under 2021.
Senast gjorde han debut för sin nye tränare, i självaste Åby Stora Pris där det blev en femteplats i skuggan av Milligan’s School.

– Hästen kom två och en halv vecka innan loppet och var i väldigt fint skick. Det är tacksamt att få in i en sådan häst. Han har gått i snabbloppen i Frankrike och att hänga med Face Time Bourbon är inte så lätt så jag tar inte hårt på att han inte vunnit på ett tag. Hästen var inte det minsta toppad inför Åby och vi var klart nöjda med vad han prestaterade.

Märker man någon skillnad på honom och en ”vanlig” häst i träningen?

– Ja, det gör man. När man ser på honom och när man kör honom, då känner man att det är lite klass. Det är också en otrolig snygg häst med massor av utstrålning och det verkar han veta själv. Han uppträder som en kung och jag tror att han känner sig som en kung här också.

Har han tagit över ”ledarrollen” på gården?

– Ja, det har han gjort. Vi hade ett par hingstar som brukade bråka och blåsa upp sig, men de har lugnat sig sedan han kom. De har accepterat att det är den nye kungen i stallet.
Hur har hästen tagit det senaste loppet?

– Bra. Vi har bara tränat lugnt efteråt, men hästen är pigg och frisk och studsar runt i jobben.

Innebär det att han kommer att vara bättre på söndag?

– Jag tror inte att han har gått bakåt av loppet om man säger så. Sedan får vi se om han gått framåt. Han borde i alla fall vara minst lika bra.

Tror på båda

Innerspår bakom bilen innebär att spetskampen lär bli avgörande. För att vara en häst i högsta eliten är Valokaja Hindös startsnabbhet ganska oprövad, åtminstone med svenska mått.

– Jag tror att han kan öppna snabbt. Han var ju med i ett sprinterlopp under elitloppshelgen så han borde vara snabb i benen. Men vi får se. Det är inget jag har testat i träningen. Skulle han hålla ledningen så vill jag i alla fall att han körs där.

Är han bra nog att vinna på söndag?

– Ja, det tror jag. Hästen är fint i ordning och vi ändrar inget jämfört med Åby, säger Henriksen som låter lika uppåt kring sin andra häst 7 Nikita Vrijthout (GS75-3).

– Hon är lite svår med voltstart och det blev galopp senast. Men hästen var väldigt bra gången innan då hon vann på 1.12,3 rätt så okörd. Nu när det är startbil tror jag inte att hon galopperar.

Är det ett offensivt upplägg som gäller där också?

– Ja, hon är rätt så bra från start så vi måste ladda en bit. Skulle det bli dödens så borde hon tåla det också även om det givetvis vore mycket bättre om hon kom till ledningen. Jag har segerförhoppningar med henne också, säger Per Henriksen.

ROBIN JOHANSSON/KANAL 75