Hemmahoppet Sofia Aronsson inför V75 på Axevalla

Hon är hemmahoppet när V75 kommer till Axevalla i helgen

Axevalla har alltid haft ett speciellt skimmer inom svensk travsport. En levande och tät hästbygd, med gigantiska profiler inom både tävlandet och på uppfödarsidan.

Karismatiska personer som tränaren/kusken Åke Svanstedt och ägaren/uppfödaren Karl-Erik Bender (Stall Palema) är ett par av förklaringarna.

Superhelgen kring Stochampionatet är en annan.

– I dag är det väl kanske ingen enskild aktiv som har fått allt, på samma sätt som på Åkes tid. Men om jag får säga det själv, så tycker jag ändå att vi är många som är ganska duktiga häromkring just nu, säger Sofia Aronsson.

– Vi är ett helt litet gäng som inte är alltför lastgamla, och gör bra resultat med rätt så höga segerprocent och så – utan att ha några riktiga storstall.

Det är inte bara en åsikt. Utan ren fakta.

På Axevalla finns i dagsläget många hemmatränare som är på en rimlig och proffsig nivå – strax under de allra största i landet:

Ulf Stenströmer, David Persson, Eric Martinsson, Hans Crebas, Mikko Aho, bröderna Svanstedt, Mimmi Elfstrand, Thomas Dalborg – och många fler. Plus Sofia själv då, förstås.

• Tävlar ni hårt med varann, om att vara bäst i regionen?

– Njae… det kan jag väl inte direkt säga. Det är god anda mellan oss. De allra flesta är väldigt schyssta personer.

– Jag tävlar mest med mig själv. Målet är att göra mina kunder, ägarna, nöjda genom att både erbjuda en trivsel tillsammans med mig och min personal – och att köra in så mycket pengar som möjligt med varje häst.

– Sen om man skulle ta nåt championat eller nåt på vägen, så är väl det i och för sig inte fel…

Sofia Aronsson är det många som känner – eller känner till. Mycket för att hon en period under 2010-talet fanns med som expert i travsändningarna i TV. Fast just den tiden är över.

– Jag har 40 hästar och anställd personal och tre bilar och hagar som ska klippas och hovar som ska fixas och byggnader som ska målas.

– Dygnet räcker inte till för allt.

Sofia är uppvuxen mitt i hjärtat av västgötaslätten, i Fåglum.

Men hon började en gång i tiden – rent travmässigt – med två tomma händer.

Ingen i släkten är hästmänniska.

Hennes väg in var istället ett par kompisar med hästgener. Bland annat Mimmi Elfstrand, vars pappa Olle var en av 70- och 80-talets mest framgångsrika travtränare.

In i olika travstallar bar det för Aronsson.

Och iväg ut över världen… till Nya Zeeland, Frankrike, USA. Sofia Aronsson har bott lite överallt, och sett mycket av det bästa – och värsta – i olika hörn.

Som skötare åt stjärnhästen Hot Tub, hamnade Sofia i krokarna kring Paris.

– Jag skulle stanna där nere i tre månader, var det från början meningen, säger hon.

– Men jag blev kvar i nästan tio år…

När hon vände hem mot Sverige igen, i mitten av 10-talet, kändes Västergötland som det självklara valet. Alldeles i närheten av föräldrarna och syskonen, som hon saknat och längtat efter.

Sofia var vid den här tiden tillsammans med Anders Svanstedt. Det var på så vis som hon fick in en fot på den klassiska träningsanläggningen Bjertorp.

– Tacksamt för min del, på alla sätt. Precis där jag ville bo och leva.

– Dessutom hade jag ju lite tur med att Åke i samma veva flyttade till USA, vilket gjorde att det fanns plats för mig och mina hästar.

I dag lever hon en idyllisk medeltränartillvaro på Bjertorp, med släkt och vänner runtom sig – och hunden Molly och katten Owe som speciella trivselspridare på gården.

Plus då 40 hästar i stallet.

– Det är precis lagom för mig. Jag vill inte ha fler.

Förr i tiden körde Sofia en hel del lopp. Och red, i monté.

Men numera är hon i stort sett ”bara” tränare.

- Jag kör eller rider faktiskt inte så mycket själv längre, inte ens i jobben. Det är tränandet och all planering runt det som jag går igång på. Jag är tränare, helt enkelt.