Helen A om drivkraften som gav triumf i Pd'A: Jag kände mig illa behandlad
I somras blev Helen A Johansson invald i travsportens Hall of fame.
På Solvallas festvåning mottog hon i helgen den åtråvärda guldnålen tillsammans med Erik Adielsson och Svante Båth.
I en intervju på scenen berättade hon om sitt livs seger, drivkraften bakom och varför hon lämnade travet.
– Det är fortfarande en känsla av overklighet, sa den svenska pionjären från 1995.
Helen A Johansson blev historisk när hon som första kvinna deltog i Prix d’Amérique 1995 med sagohästen Ina Scot.
Som alla säkert minns slutade det med en bragdartad seger.
Ingen annan kvinna har – varken före eller efter – vunnit det anrika franska storloppet.
– Mest stolt är jag över att ha gått från noll och ingenting, blivit kallad både ena och andra, till att nå hela vägen i världens största travlopp. Att jag orkade ta matchen hela vägen, sa Helen A Johansson när hon blev intervjuad på scenen av Per Skoglund i samband med utdelningen av beviset för att ha blivit invald bland travets storheter.
Bara tre svenska ekipage hade vunnit före henne: Scotch Fez med Sören Nordin 1950, Dart Hanover med Berndt Lindstedt 1973 och Stig H Johansson 1993 med Queen L.
Viktorian gav eko i hela travvärlden. Fransmännen kunde inte tro sin ögon när den unga svenskan körde ett närmast perfekt lopp över Vincennes svårbemästrade bankropp. På läktarna stod över 35 000 personer och bevittnade det favorittyngda hemmahoppet Vourasies tunga fall.
– Det är fortfarande en viss känsla av overklighet. Hur kunde jag komma från noll och köra det största loppet av kanske alla? Som kvinna? Det var ju både oanständigt och opassande. Inte nog med det. Också vinna det!
– Nej, det är nästan för bra för att vara sant.
- Hur var egentligen vägen till den där segern?
– Jag fick höra att jag minsann inte skulle köra travlopp. Jag var ju kvinna! Själv hade jag inte funderat över att min kvinnlighet skulle begränsa mig på något sätt. Jag ville ju köra!
Det märks att Helen A Johansson fått både spott och spe under resans gång. När hon återberättar utdrag från karriären och kommer till loppet med stort L växlar rösten tonläge och intensiteten höjs.
– Det gick rätt så bra för mig i början. Man körde ganska snabbt proffslopp eftersom det inte riktigt fanns någon lärlingsväg på den tiden.
- Något särskilt minne?
– Jag minns ett lopp. Det var en äldre kusk som gapade och skrek på mig. Vi behöver inte säga några namn nu. Men jag blev nästan lite rädd. Plötsligt befann jag mig i tredjespår och så var det loppet förstört.
– Jag minns att jag blev s-å himla arg efteråt. För mig har det fungerat som tändvätska efteråt. Det var den som drev mig. Jag vill inte ge mig. Jag ville bli bra. Det var som en eld inom mig.
Hon vidareutvecklar sitt svar:
– Just då, efter det loppet, kände jag mig så illa behandlad. Jag tycker inte om att bli illa behandlad.
Motiveringar för invalda i travets Hall of fame:
Helen A Johansson
När det talas om pionjärer kan man knappast förbigå Helen Ann Johansson. Att kliva in som första tjej någonsin på Vincennes för att köra Ina Scot i Prix d’Amérique var bara det ett stort steg. När hon sedan körde iskallt och slog av samtliga manliga konkurrenter så visade hon med besked att tjejerna hörde hemma i travets högborg. Även om det fanns flera andra fina framgångar på hennes cv så är det förstås segern i Frankrike som sticker ut. Sällan har någon svensk inom travet kommit att skriva in sig bland de verkligt stora och naturligtvis bör hon väl också ha en plats i Hall of Fame.
Erik Adielsson
Erik Adielsson visade redan som riktigt ung att han hade det som krävdes för att lyckas i travsporten. Även om det fanns fina framgångar innan han var den som tog över när Stig H Johansson lade körhandskarna på hyllan så blev det ändå det stora genombrottet. Samarbetet mellan Stig och Erik var minst sagt lyckosamt och Erik kom att alt mer dyka upp i de internationella storloppen. Han kör inte lika flitigt som många andra toppkuskar men hans rykte som en elitkusk finns för alltid. Erik gör också lysande reklam för sporten vid sidan av banan och är en som alltid uppträder på bästa sätt.
Svante Båth
Svante Båth inledde karriären som lärling och gav tidigt ett besked om att han hade hamnat rätt. Han tog vara på alla tillfällen som bjöds och efter att ha drivit en rörelse tillsammans med Ulf Ohlsson blev han allt mer intresserad av att träna hästar. Raden av fina unghästar som skapats av Svante kan göras hur lång som helst. Massor av segrar i bland annat E3 och även i de riktigt stora unghästloppen har gjort ett oförglömligt intryck. Framgångar fanns också bland de äldre hästarna och han känns som en som verkligen hör hemma i Hall of Fame.
Spikeld
Spikeld är en av de bästa kallblodshästarna som Norge fostrat. Spikeld skrev in sig i historieböckerna med guldskrift när han travade 1.18,6 år 2000 och blev tidernas första kallblod under 1.20. Spikeld har också lämnat guld i aveln.
Sedan bravaden i Paris för snart 30 år sedan har Helena A Johansson belönats med flera utmärkelser. Hon har utsett till travets hedersambassadör och har ett eget lopp i Frankrike uppkallat efter sig.
Men 2006 lämnade hon proffstränarjobbet bakom sig för ett civilt jobb inom ekonomi. I dag jobbar hon på välkänt klädmärke och trivs utmärkt.
Stoltheten över att ha brutit en barriär för andra kvinnor går inte att ta miste på. Varje år delar hon ut ett förgyllt smycke till en kvinnlig profil på Travgalan.
– Vad jag är stolt över? Den känslan fick jag nog inte förrän jag slutade. Jag hade svårt att vara nöjd. Men i dag är jag både glad och stolt över att jag verkligen gjorde det, säger hon.
– Det känns som att jag varit med och förändrat någonting.
Men, säger hon, och stannar upp för ett ögonblick.
– I dag (lördags, reds. anm.) var det V75-tävlingar på Solvalla. Inte en enda tjej som körde lopp. Inte en enda. Varför ser det ut så här? På V75? Jag tycker det är jättekonstigt.
– Man säger ju inte som man sa till mig ”kärringjävel”, men det finns fortfarande ett motstånd mot kvinnor. Annars borde det ju ha varit några här i dag, i alla fall någon. Det finns jättemånga duktiga kvinnor som kör i dag. Som Maria Törnqvist till exempel. Där måste vi bli bättre som sport.
- Något du ångrar i dag?
– Alltså jag förstår inte varför jag inte drog i högertömmen med Ina (Scot) tidigare. Men jag hade bestämt mig för att inte göra minsta misstag. När jag ser loppet igen blir jag själv lite nervös. Jag kunde ha kört 30 meter tidigare, minst, men men – det gick ju bra ändå, säger den svenska pionjären innan hon lämnar scenen.
Travsportens nordiska Hall of fame
Sedan 2007 hedras den nordiska travsportens allra främsta med en plats i Hall Of Fame - Travets Storheter, som är ett samarbete mellan Svenska Hästsportjournalisters Klubb (SHK), Norske Travjournalisters Klubb och Nordiska Travmuseet i Årjäng. En oberoende kommitté bestående av representanter för de svenska och norska travsportjournalistklubbarna fattar beslut om vilka travsportsprofiler som ska hedras varje år. Nominera kandidater till kommittén kan journalistklubbarnas medlemmar göra, liksom medlemmarna i Nordiska Travmuseet. Nomineringsrätt har även grannländernas förbundsstyrelser; Svensk Travsport (ST) och Det Norske Travselskap (DNT).
Även kusken Erik Adielsson och den tidigare travtränaren Svante Båth fick under lördagen ta emot sina respektive guldnålar.
Svante Båth:
– Vad jag är mest stolt över? Björn Goop sa det bra en gång: “Det har varit resan”. Från första dagen till i dag. Den är jag stolt över och tycker det är väldigt roligt att tänka tillbaka på.
Fotnot: Svante Båth har i dag ett antal konsultuppdrag på TR Media och Travronden.
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.