Karlsson minns dagen för 35 år sedan

Året var 1989 och Solänget-tränaren Kenneth Karlsson skulle fylla 40 år i juli. Men födelsedagspresenten fixade han själv den här majsöndagen på Solvalla.

– Jag minns att jag flög till Stockholm. Jag kommer inte ihåg varför, men jag var nog bjuden, säger Kenneth och skrattar.

Andra utvändigt

Efter värmningen var han nöjd med sin tioåring och loppet blev också precis som han hade drömt om. Stig H Johansson drog hårt i ledningen tillsammans med Alm Kvick medan Karlsson och Svinten fick ett fint lopp i andra utvändigt. När den finske storfavoriten K.K.Kössi galopperade i tredjespår i sista kurvan blev det fritt fram för Svinten.

– När jag vek ut på upploppet anade jag att vi skulle spurta förbi. Ja, det var en rolig seger men den förändrade egentligen ingenting för mig i mitt travliv. Det var lite uppståndelse direkt efteråt, men sedan var loppet glömt. Däremot blev Svinten en fin reklamhäst för mig eftersom han hade en enorm segerprocent. Jag tror det var 70.

Hur firade du segern?

– Det blev inget sådant alls. Jag firade aldrig några segrar. Nu i efterhand kan jag tycka att det var jävligt dumt att jag aldrig gjorde det. Det var bara nya starter och nya segrar utan att jag stannade upp och njöt av det. Sonen Björn är bättre på att fira framgångar. Dessutom är han mer positiv än vad jag var.

En mängd stjärnor

Kenneth Karlsson har tagit fram en mängd stjärnor från sitt lilla stall, både kall- och varmblod. Sacramento Way, Translator, Sorrento, Nordgubben och Minisilver är några som tjänade fina pengar. Men det var tillsammans med Svinten som han fixade de största rubrikerna. Störst uppståndelse och störst rubriker blev det 1991 då ägaren valde att flytta Svinten till Jan-Olov Persson.

– Det blev enorma skriverier och ett jävla liv. Men jag tog det med ro och en ägare har rätt att göra vad den vill med sin häst. Att det blev sådan uppståndelse och att folk var arga berodde nog på att vi hade blivit ett ganska populärt ekipage. Många gillade att en liten tränare som körde sina hästar fick framgångar.

“Alltid tuffa lopp”

Den här tiden hade Svinten en sämre period och Karlsson tror att han ledsnat på alla tuffa lopp.

– Det blev bara större och större tillägg på den tiden. Det var alltid tuffa lopp. Senare i karriären, då han fick vara med på samma start som andra, visade han att han hade mer att ge på äldre dagar.

Den nu bortgångne ägaren Arne Engström var speciell enligt Karlsson.

– Ja, han var aldrig riktigt nöjd när hästen vann. Men när vi förlorade hittade han alltid anledningar till förlusten och var aldrig sur. Jag tror att många hästägare är som sämst i framgång. Jag kunde förresten ha mist Svinten redan dagen efter att jag hade kvalat honom. Ägaren var inte nöjd med hur hästen var i travet och sade: “Du får en månad till på dig”.

Nära frysa ihjäl

Karlsson berättar också om dagen Arne trodde att han skulle mista livet på en släde i ångermanländska Moliden. Arne var tveksam till att Karlsson tränade på rätt sätt och ville åka med på ett träningspass för att titta lite närmare på träningen. Det blev det första och sista träningspasset för Arne.

– Han kom i slips, överrock och lågskor och satte sig i släden. Det var nog 20 minusgrader. Efter en stund sade han att jag var tvungen att vända för annars skulle han frysa ihjäl. Men det var två meter snö och det gick inte att vända så han fick åka med hela rundan. Ja, han var nog nära att frysa ihjäl, säger Karlsson.

Gjorde om bedriften

För fem år sedan väcktes elitkampsminnena från Solvalla 1989 när sonen Björn Karlsson gjorde om pappas bedrift.

– Det var häftigt att han också lyckades vinna Elitloppet med Tangen Haap precis 30 år efter mig.

“Håller på Månlykke”

I år hoppas Karlsson på en ny svensk seger.

– Jag håller på Månlykke A.M. Gunnar Melander är en duktig kille som jag unnar att få vinna det här loppet. Det skulle verkligen vara kul.

Snart 75-årige Kenneth Karlsson har inte släppt travet helt. Han har fyra hästar som han tränar och fortfarande finns drömmarna.

– Det är klart att jag drömmer om att få fram en ny stjärna när jag tränar hästarna. När jag slutar drömma kan jag lägga av helt. Jag tycker det är roligt och dessutom kan man inte bara sitta inne och titta i taket. Man behöver göra något.

Men lopp kör du aldrig mer?

– Nej, jag minns när jag var 20-30 år och var förbannad på gubbar i 50-årsåldern som körde. Sedan körde jag själv fram till 60-årsåldern... Jag tycker personligen inte att man ska köra lopp när man snart är 80 år. Jag vet att en del som är 80 och kör tror att de är Tarzan. Men det är de inte.