Fyra hästskötare berättar om livet i Frankrike

Frida Lejonclou

”Jag älskar fuxar och hur många finns det inte här?

Har varit i Frankrike sedan drygt ett år tillbaka, jobbar på Grosbois.

Hur väcktes ditt intresse för fransk travsport?

– Det var väl tack vare att min före detta pojkvän Martin Djuse var så intresserad. Och jag älskar fuxar och hur många finns det inte i Frankrike? Det är så enkelt. Jag har blivit mer inbiten desto mer jag har varit här. Man tävlar på gräs, kolstybb, grus och sand. Man tävlar i bakvarv och över olika distanser. Ju mer jag är här desto mer gillar jag att vara i Frankrike.

Vilket är ditt bästa travminne på fransk mark?

– Vi köpte en häst på auktion i Frankrike och sommaren 2021 vann han sitt första lopp. Efter att vi köpt honom tog vi hem honom till Sundsvall där vi höll till, sedan tog vi honom till Frankrike igen och lyckades vinna. Han vann i La Chapelle. Enligt Jarmo Niskanen har La Chapelle absolut bäst pommes frites i hela Frankrike när man åker på trav. Vilket kan vara värt att nämna. Hästen fick rygg på ledaren. Det är jättelångt upplopp på La Chapelle. När ledaren bröt ut körde han rakt fram och vann enkelt.

Hur är stämningen på en fransk stallbacke?

– Jag pratar inte flytande franska men tar mig fram och det är mycket trevligare. Alla hälsar. Det spelar ingen roll vem jag står bredvid en tävlingsdag, alla grattar alltid om hästen har vunnit.

– Det är mer harmoni att åka på trav här. Det är ingen defilering, du åker bara ut till loppet. På Vincennes till exempel står det på en klocka hur lång tid det är kvar till att loppet ska gå. Du kan verkligen börja sela hästen så att den får de bästa förutsättningarna eftersom att det inte är någon defilering att anpassa sig till. Du kan åka ut tidigare eller senare till loppet om du vill, du har bara en tid när loppet går. Det är den största skillnaden, det är så mycket lugnare att åka på trav.

Emma Karlén

”När det är trav på landet är det verkligen fest i byn”

Har varit i Frankrike sedan 2012, Jobbar tillsammans med sin sambo Mattia Monaco.

Hur väcktes ditt intresse för fransk travsport?

– Oj. När jag jobbade hos Roger Walmann var det fransoser som jobbade där så jag tror att det kanske var lite därför jag blev intresserad. Sedan skulle jag åka till USA. Eftersom att jag gick i Travets Talanger med Kevin Oscarsson så pratade jag med honom och tänkte åka dit, det var när de var i Amerika. Sedan var det struligt med visum och allt, då var det lättare att åka till Frankrike. Jag var lite trött på Sverige och ville se något nytt. Jag hade tänkt att åka bort i tre månader, jobba lite och tjäna ihop pengar till USA men jag kom aldrig dit.

Vilket är ditt bästa travminne på fransk mark?

– Det är så många! Men något som var riktigt häftigt var när jag fick ta hand om Sanity när Moa och Malin Löfgren inte kunde vara här. Det var nog det häftigaste när han slog Ready Cash. Det var i Le Croisé-Laroche. Jag jobbade för Jarmo Niskanen då, han var trea i samma lopp och vi hade en annan häst samma dag som vann med 50 meter i monté. Det var en sådan dag man aldrig glömmer.

Hur ser det ut när man har en starthäst och kommer till en bana i Frankrike jämfört med i Sverige?

– Det beror på vilken bana. På Vincennes har vi värsta lyxen. Vi kommer bara dit, lämnar hästens pass och sedan har du nummerbrickorna på dörren vid boxen. Sedan finns det landsortsbanor och då är det olika beroende på vilken bana du är på. Jag kommer knappt ihåg hur det är i Sverige längre efter tio år i Frankrike. Här kan man inte ändra på skor innan loppet, det är två eller tre dagar innan som gäller när det är anmälningar. På landsortsbanor kan man få vara med om allt från en potatisåker till jättefina banor i både höger- och vänstervarv. De kan gå upp och ned, vara gropiga men du kan hitta något för varje häst. När det är på landet är det verkligen fest i byn, det är jättemycket folk. Det är häftigt.

Ida Karlsson

”Jag trivdes så bra att jag åkte hit vartenda lov”

Har varit i Frankrike sedan 2009, jobbar tillsammans med sin sambo Dominik Locqueneux.

Hur väcktes ditt intresse för fransk travsport?

– Jag hade praktik här när jag gick i nian. Jag jobbade då för Jim Frick och hjälpte till. Han hade hästar här nere så jag åkte till Ron Kuiper som hade hand om hans hästar. Jag trivdes så bra under praktiken så jag åkte ned vartenda lov. Sedan flyttade jag hit och jobbade för honom, därefter träffade jag min sambo. Då hade jag inte så mycket annat val än att stanna. Det är ett annat sätt att jobba här, det är lugnt. Det är inte samma stress som i Sverige tycker jag. Travsporten är mycket större hela året. Alla pratar om vintermeetinget hela tiden men det är bra på sommaren också.

Vilket är ditt bästa travminne på fransk mark?

– Det måste vara någon av Copsis (bilden) segrar. Det är väl de som ligger närmast hjärtat. Nu är det väl när han vann ett grupp III-lopp i Saint-Galmier. Det var jättekul. Jag vann ett par lopp med honom första vintern och det var också väldigt kul. Första loppet när han vann på 1.10 och gick från att vara amatörhäst till en quinté-häst. Han har klättrat så mycket i klasserna så jag kan inte riktigt välja en specifik.

Vilken är din favoritmånad i Frankrike?

– Man borde säga januari och Prix d’Amérique. Det är klart att vintermeetinget är speciellt när det byggs upp så mycket med alla B-lopp fram till Prix d’Amérique. Men jag tycker att det är väldigt trevligt att åka på grästrav när man kommer till en bana där de kanske kör en gång om året och det verkligen blir en folkfest. Det blir mer publik än vad det är på stortravet.

– Det kommer amatörer och man ser att de bara har en häst och det ser ut lite som “hej kom och hjälp mig”. Ändå är det lika mycket prispengar som det är på Solvalla en onsdagkväll. Det är lite charmen, att det är så stor skillnad på årstiderna, och det är mest under sommaren. Då kan det vara 25 olika banor som kör en söndag.

– För mindre tränare är det sommaren som gäller, då har alla en chans att starta. Vintermeetinget är det största, alla perioder har sin charm. Jag tycker att svenskarna pratar lite för mycket om vintermeetinget. Svenska hästar skulle ha väldigt mycket pengar att tjäna om de kom hit sommartid när alla olika banor öppnar. Det är så pass mycket pengar att köra om då också. 

Kirsi Manninen

”Jag kan verkligen rekommendera det här”

Har varit i Frankrike sedan 1998, jobbar hos Jean-Michel Bazire.

Hur väcktes ditt intresse för fransk travsport?

– Anders Lindqvist ringde mig och frågade om jag ville ta hand om Louise Laukko 1998, och jag sade ja. Sedan dess har jag varit kvar. Jag tycker att den franska travsporten är den bästa. Nu är jag inne på mitt femte vintermeeting som anställd hos Jean-Michel Bazire. Han är en duktig tränare och en bra chef. Det är kul att jobba här, kollegorna är bra och vi har fina hästar i stallet. När vi vinner stora lopp åker vi ut med chefen och en massa kompisar och äter och dricker något glas champagne. Jean-Michel tänker på oss i personalen och visar verkligen uppskattning mot oss när det går bra. Nästan varje gång vi vinner något större lopp bjuder han oss och sina vänner för att fira.

Vilket är ditt bästa travminne på fransk mark?

– Det är många. Ett starkt är när Cleangame vann finalen av Grand National du Trot för ett drygt år sedan. Sedan vann Gently de Muze samma lopp ett år senare vilket också är ett fint minne. Men det finns många fina minnen, som exempelvis när Looking Superb vann Prix de l’Atlantique på Enghien. När min kollega Matilde Herleiksplass vinner lopp tycker jag också är skoj.

Vad kännetecknar vintermeetinget?

– Det är trav och väldigt fina lopp på Vincennes nästan varje dag. Jag upplever att det är mer publik på travet jämfört med andra tider på året. På Grosbois är det betydligt mycket mer folk i rörelse vilket gör det roligare att arbeta. På sommaren har vi det lugnt. På Vincennes blir det besök ett par gånger i veckan under meetinget för min del men då åker jag inte på tävling lika ofta som mina kollegor utan det händer att jag är kvar och arbetar på Grosbois under tiden. Jag upplever också att intresset för vintermeetinget från svenskt håll är mindre nu jämfört med för ett par år sedan. Men ett par av de svenska stallen är här och det är kul. Det är jäkligt roligt på Grosbois under vintermeetinget och jag kan verkligen rekommendera de som är intresserade att ta chansen att testa på att jobba här en vinter. Jämfört med att jobba i Sverige är det både annorlunda och lärorikt.