Här är ditt liv, Järvsöfaks!
Med anledning av Järvsöfaks död återpublicerar vi texten som skrevs i Travronden den 23 december 2009, inför karriärens sista start.
Det här är en text från Travronden NR103, 2009.
Den 20 april 1997 tog han sina första steg på tävlingsbanan.
På måndag tar han de sista.
Efter 200 segrar, flera världsrekord och mängder av milstolpar är det över.
Järvsöfaks avslutar en karriär med en meritlista som inget kallblod kan matcha.
33 gånger har Järvsöfaks visat sig på tävlingsbanan, endast 33 av dessa lopp har slutat med förlust. Tränaren, delägaren och uppfödaren Jan-Olov Persson kan se tillbaka på en lång och mycket framgångsrik karriär för sin stjärna.
– Det känns bra med det han har uträttat,säger Jan-Olov Persson.
Fattas bara annat. Bland de 200 segrarna ryms mängder av storloppsegrar, flera världsrekord, långa segersviter på 42, 33 och 29 raka segrar, och över 21 miljoner insprunget.
– På trisslotter kan man vinna 25 000 i månaden i 25 år. Jag räknade ut att Järvsöfaks sprungit in 134 000 kronor i månaden. Det är en hyfsad trisslott, säger Jan-Olov Persson och skrattar.
Järvsöfaks betydelse för Hagmyrentränaren går förstås inte att underskatta.
– Utan honom hade jag haft 200 tränarsegrar färre (skratt). Att få en sådan häst när man som mest behöver det och kunna förvalta pundet är fantastiskt. Det har förstås varit ett otroligt lyft. Jag hade precis köpt gården jag håller till på och utan honom hade jag inte kunnat förverkliga de byggplaner jag hade. När man ser tillbaka på det han har gjort är det så att man får nypa sig i armen. Men det är ju faktiskt sant, säger Jan-Olov Persson.
Förutom sina enorma framgångar på tävlingsbanan har Järvsöfaks utmärkt sig även vid olika uppvisningar. Sommaren 2007 deltog han exempelvis i Högvakten vid Stockholms Slott.
– Det är bland annat det som gjort honom så folklig. Även många som inte är så intresserade av travsport vet vem Järvsöfaks är. De redan frälsta finns ju redan i sporten, men Järvsöfaks kan vara en inkörsport för de som inte är det. Han kommer säkert få fortsätta visa upp sig för folket även när han slutat tävla, säger Jan-Olov Persson.
Att kallblodssporten satts i blickfånget genom Järvsöfaks framgångar råder ingen tvekan om.
Förutom att han varit så överlägsen på tävlingsbanan har ”Faksen” visat sig vara riktigt lyckad som avelshingst. Totalt finns över 700 avkommor till hästen. De svenskregistrerade har tillsammans tagit över 1 000 segrar och sprungit in mer än 51 miljoner kronor.
– Det har blivit en kraftig kvalitetsförbättring på sporten och kommer säkert vara så i många år framöver. Han har ju fyllt på med duktiga avkommor. Det är viktigt att han producerar så många som springer på banorna, det behöver vi, säger Jan-Olov Persson.
– Hur det kommer se ut när Järvsöfaks slutar tävla har jag inte funderat så mycket på. Men jag pratade med Åke Svanstedt om hur det var när Zoogin slutade. Han tyckte först att det kändes tomt, men sedan fyllde han ju på med nya. Även om Järvsöfaks avkommor inte är lika bra som honom är ju i alla fall vissa tio procent så bra och springer de in två miljoner räcker ju det långt.
Järvsöfaks fem höjdare
Jan-Olov Persson plockar ut godbitarna i karriären
Norskt Derby 1998: ”Jag hade varit med och tävlat mot norrmännen med en häst som hette Almagutten. Men han var förkyld inför Derbyt och var inte som bäst till den starten. I februari 1998 flyttade vi in i vårt nya stall och Järvsöfaks började tränas målmedvetet inför norska Derbyt. Träningen fungerade bra, Järvsöfaks blev bättre och bättre. Både häst och kusk växte med uppgiften. Att komma dit och vinna kändes stort. Järvsöfaks var den första svenska häst som vunnit loppet. Att jag sedan kunde komma dit tio år senare och vinna med Järvsöviking kändes också häftigt."
Kallblodslandskampen i Östersund 1999: ”Det var 14 år sedan Lapp Nils vann landskampen, som senaste svenska häst. Att det skulle bli svensk seger denna gång kändes inte heller realistiskt, Bork Rigel var sanslöst överlägsen. Innan detta lopp hade Järvsöfaks tävlat med en Hudik-sulky, som var väldigt tung och jag ville testa en Custom-sulky. Jag lånade en sådan av Robert Bergh och körde ut och värmde, men det gick inte att köra under 1.30 med den, det var sådan bakvikt eftersom centrum på hjulen satt så långt framför sitsen. Så jag bytte tillbaka, värmde igen och körde 1.20 i 200 meter. Innan loppet pratade jag taktik med Gunnar Melander. Han sade att enda chansen att slå Bork Rigel vara att sätta press på honom. ‘Det är bara du Persson som kan göra det, som har Järvsöfaks’, sade han. Melander hade ju varit med och tillverkat ‘Faksen’ och visste att han var långt bättre än jag trodde. Det var en grym känsla.”
Världsrekordloppet i Gävle 2005: ”Det var helt och hållet Hans Johansson på Gävletravet som såg till att det blev av. Jag visste att Järvsöfaks hade den här tiden i kroppen, men det fanns inte så många lopp att välja på. Han gick ju 1.18,7 i Eskilstuna två år tidigare, men hade kunnat slå världsrekord redan där. När vi kom till Eskilstuna dagen innan var banan helt perfekt, men på lördagen hade de harvat upp banan. Vivann loppet med 30 meter och hästen kändes fruktansvärt fin. Has-se Johansson skrev ut det här loppet i Gävle och jag fick fylla på med lite andra hästar, så det blev ett lopp. Jag ställde i ordning Järvsöfaks efter bästa förmåga och hästen var i bra fysisk författning. Jag kör aldrig med klocka utan använder klockan jag har i huvudet. Vi varvade på 1.17,7 och hästen höll farten bra. Torbjörn Jansson körde en häst åt mig och efter målgång gratulerade han mig, han hade 1.18 på sin klocka.”
Första mötet med Viesker, i Gullsprinten på Bjerke 2001: ”Jag trodde mig ha bästa kallblodshästen, men norrmännen var tveksamma. Någon vecka tidigare hade Järvsöfaks slagit världsrekord över medeldistans när han vann på Vermo trots jättegalopp och trots att han tappade en sko. Efter värmningen var jag så nervös att jag nästan behövde gå bakom stallet och spy. Det var samma känsla som man hör andra idrottsmän berätta om när de har tränat hårt mot ett stort mål. Viesker var ett fenomen och att slå honom från dödens var stort. Speakern ändrade sig flera gånger över upploppet, men över mål sade han ‘Nu är Järvsöfaks bäst’. Det var en otroligt skön känsla i kroppen när vi vann.”
Kallblodslandskampen på Biri 2006: ”Norrmännen hade ett riktigt starkt lag på gång efter att Bork Rigel slutat och hade med sina allra bästa i loppet. Jag trodde att det skulle bli tufft att vinna, men Järvsöfaks var överlägsen. Han joggade 1.20,1 över full distans. Hade jag vetat att det gått så fort hade jag kört lite mer på honom. Då hade han lätt travat under 1.20. Jag tror att det dröjer innan vi får se någon göra det över full distans.”
Karriären har varit lång och framgångsrik. Järvsöfaks har för det mesta varit helt överläg-sen och konkurrenterna har nästan alltid fått slåss om andrapriset. Trots det har Jan-Olov Persson hållit väldigt låg profil inför loppen.
– Om en häst startar tio gånger stämmer det kanske fullt ut fem-sex gånger av dem. Med Järvsöfaks har det nästan aldrig varit missflyt. Även om man har en överlägsen häst måste det ju klaffa. Det kan ju bli fel, med hästar som galopperar framför och annat. Det är bäst att se objektivt på loppen och aldrig ta ut något i förskott.
På måndag är det över. Romme blir platsen för Järvsöfaks avskedsföreställning, men det har funnits gånger då Persson funderat på att låta hästen sluta tävla tidigare.
– Efter starten i Eskilstuna ifjol, när han blev skadad, trodde jag att det var färdigt. Han missade ju hela sommaren då, men började simtränas och kom tillbaka bra. Sedan övervintrade han på bra sätt och kändes så fin att det var bara att köra på. Han har gått tolv intervaller på rakbanan i veckan i 45 veckor i 13 års tid och tycker fortfarande att det är lika roligt.
…och här är fyra bakslag som Persson helst vill glömma
Första Elitkampen på Solvalla 2001
” Jag hade slagit på Järvsöfaks järnskor, så att han skulle få spara hovar-na. Tyvärr drog han av sig skorna i hagen några dagar innan och blev hovöm av det. Dessutom hade han fått en sele på sig som tryckte hårt mot manken. I loppet fick vi perfekt löpning i andra utvändigt, men 100 kvar började Järvsöfaks rulla och galopperade. Han ställde sig och blev trea. Innan dess hade han 19 raka segrar, det var mitt fel att sviten bröts.
Landskampen i Östersund 2005:
” Järvsöfaks ledde och hade Hallsta Lotus i dödens och Nordgubben i andra utvändigt. Moe Odin satt i rygg ledaren och Bokli Eld i tredje invändigt. Hallsta Lotus var bara fem år, men hade varit väldigt bra. 500 kvar fick han tyvärr en blackout och tvärnitade, så norrmännen fick fritt. Jag hade kört för sakta med Järvsöfaks och Bokli Eld kunde speeda ner oss.
Baron Gruff-sjukan, som nästan tog hästens liv i augusti 2004:
”Fy f-n, då var det nära att han dog. Det var fantastiska insatser av Mats Ola Nord och Susanne Demmers som räddade honom. Det var en skön känsla när allt var över.”
Gullsprinten på Bjerke 2007:
"Jag hann inte göra någon provstart och Järvsöfaks galopperade från start. Det kändes som en onödig förlust."
• Att Järvsöfaks är en stjärna är odiskutabelt. Hur märks det i stallet mot de andra hästarna?
– Han har alltid haft stor pondus, även när han var liten. Men han har alltid visat stor kamratskap mot de andra hästarna och aldrig visat sig störst, bäst och vackrast. Han har aldrig behövt bevisat något mot dem.
Han gillar fortfarande att tävla, men har inget kvar att bevisa på banan.
Järvsöfaks kan med gott samvete avsluta en fantastisk karriär.
JONAS SOLBERGER
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.