Travhistoria för stor och liten

Rykande heta tävlingar på Årjäng i helgen med V75 och deras stora sprinterrace och allt det där.

Men den här lilla idylliska banan är också en påminnelse om gamla goda tider.

För precis innanför Årjängstravets entré ligger Nordiska Travmuséet. En dold pärla, eller skatt, i det svenska travlivet. Muséet är dock inget sätt att kunna tjuvkika på V75-tävlingarna på lördag – för då har de stängt. Så glöm såna tankar.

Dessvärre – både för travpubliken och för Travmuséet – så kan man inte locka några turistströmmar åt varann den här helgen. Vilket man annars brukar kunna göra.

Men alla ni som råkar vara ute på en liten Sverigesemester och har betydande travabstinens (vilket nog kan gälla ganska många av oss just i år) så är ett litet stopp i Årjäng, blott tre mil från den norska gränsen, en möjlighet.

– Styrelsen har varit noga med att vi inte ska stänga igen under Corona. Så vi har öppet varje vardag, precis som vanligt. Och på begäran helger också, om nån hör av sig och vill komma in, säger Marita Arvidsson.

– Om inte annat kan man alltid stanna till och ta en lunch på vår restaurang. Den håller verkligen topp-toppklass.

Nordiska Travmuséet invigdes för 22 år sedan, den 17 juli 1998.

Från början var tanken ”svenskt trav” – men när man beslutade sig för placeringen exakt här, bara några minuter från norska gränsen, så blev det omöjligt. Här är det förstås travet i N-o-r-d-e-n som gäller och måste betonas. Om än med en viss tyngdpunkt på Sverige.

– Under 2018 hade vi 16 000 besökare. I fjol blev det 13 000.

– Men i år, med Corona, så verkar genomströmningen av folk bli lite mindre än vanligt. Så just nu satsar vi mycket på att nå ut med vårt material även digitalt, förklarar Marita Arvidsson.

• Hur jobbar ni med det?
– I och med att många sitter isolerade hemma så försöker vi göra oss tillgängliga på distans. Vi lägger ut grejer varje vecka på Facebook och i andra sociala medier.

• Och hur går det – är publiken med på noterna?
– Det tycker jag. Många utlägg klickas av över 10 000 personer och vi har jättemycket gillningar och delningar och sånt.

• Är verksamheten lönsam?
– Ända sedan jag kom in, har vi tillsammans med styrelsen arbetat hårt med ekonomin. Alla besökare är ju inte betalande så det är svårt att leva på bara biljettintäkter, säger Marita Arvidsson.

– Men vi har adderat flera andra ben. Bland annat restaurangen då. Och så har vi även en konferensdel här, som olika företag kan hyra in sig på.

• Kan möjligen även hela dokumentationen i sig anses ha ett kulturellt värde för både travet och bygden – även om den kortsiktiga lönsamheten emellanåt skulle svikta?
– Absolut!

– Vi gör också en del kanske lite mindre synliga interna uppdrag åt ST. Bland annat förvaltar vi hela travsportens historiska bildarkiv, med miljontals bilder.

Så vad är det då som möter den som kommer in Nordiska Travmuséet?

Svaret: En hel massa olika enheter.

Mest känd, på senare år har väl den så kallade ”Hall of Fame” blivit – hyllningssektionen där man fortlöpande väljer in alla de största människorna och hästarna genom tiderna, inom det nordiska travet.

Det är den numera mest omskrivna och uppmärksammade delen av verksamheten.

Men där finns också mycket annat:

• En särskild del med gamla (och nya) kördresser.
  Mycket underhållande och nostalgiskt för oss som ”varit med ett tag”.
• En annan avdelning med ”vinnande skor”.
  Här brukar alla travaktiva eller hästvänner av olika slag både fastna och fascineras.
• En passage handlar förstås om hästen som djur.
• På ett annat ställe beskriver man utvecklingen av s-p-e-le-t på trav.
• Självklart har man också en sektion som berättar om historiska nyckelhändelser.
  (Konstigt vore det väl annars, på ett museum!)
• En bildrik enhet botaniserar bland nordiska storlopp och dess vinnare – och banorna som de körts på.
• Här finns även ett utställningshörn som belyser utvecklingen av utrustningen inom sporten genom alla år.
• Dessutom finns den så kalllade ”jukeboxen”.
  Där kan man gå fram och själv beställa upp och ta del av inspelningar med gamla klassiska travlopp.

– Copiads elitloppssegrar brukar vara populära, här i Värmland, ler Marita Arvidsson.

– Men även när Ina Scot och Queen L vann sina Prix d’Amérique, är det många som kollar på.

• Och så har man en speciell barnhörna.

– Fast egentligen är det inte där som de flesta barnen fastnar. Utan det brukar vara vid nån av våra två trähästar i ponnystorlek, berättar Marita Arvidsson.

– De är så massiva att man kan klättra på dem. Dessutom finns det en selkammare runtom där så att de kan få träna på att sela av och sela på och greja.

• Låter lite sådär lagom gammaldags?
– Ja, precis. Jag tror att barn ibland gillar att inte allting är digitalt nuförtiden heller.

– Fast helst skulle vi vilja ha hit en sån där elektronisk häst att rida på också som de har bland annat på Solvalla – men det har vi inte fått till än.

Muséet har också en hel del andra planer och önskningar om nya framtida satsningar.

Ett sånt projekt är ”Stallgången”.

– Tanken där är att gå igenom hästen som biologisk varelse, hela vägen. Från betäckning, dräktighet, inkörning och ändå fram till tävlingsstart.

– Och med alla möjliga steg och moment som behövs på vägen; Hovvård, avmaskning, vaccinering, olika träningsmetoder… allt-allt-allt som man gör med en häst.

• När kan det bli verklighet och dyka upp att se för era besökare?
– Svårt att säga exakt. Nya grejer tar vi vartefter vi får rad med dem, helt enkelt, säger Marita Arvidsson.