Svenska Michelle Crawford trivs med travlivet i USA

För 13 år sedan åkte hon till USA för att arbeta. Hon träffade en man, gifte sig, fick två barn och är nu proffstränare i Saratoga Springs i norra New York.

– Jag blev kvar och tränar tio hästar tillsammans med min man Brett på en gård strax utanför Saratoga Springs. Hälften travare och hälften pacers. Vi trivs verkligen med livet, säger Michelle som numera heter Crawford i efternamn.

Långt blygsammare prissummor

Takter, Svanstedt, Melander och de övriga svensk-amerikanska tränarna tävlar oftast i Grand Circuit. Där de stora pengarna finns. I GC-serien, som körs under sommarhalvåret, ingår 25 banor i USA och Kanada.

Michelle Crawford, liksom de flesta amerikanska tränare, tävlar om långt blygsammare prissummor på mindre banor som är några hundra. Saratoga är hemmabanan med Vernon, Plainridge, Buffalo, Monticello, Meadowlands samt Yonkers inom behagligt avstånd.

För två år sedan körde Michelle in 300 000 dollar, cirka 2,5 miljoner kronor. I fjol blev det 100 000 dollar för 32-åringen.

Maken Brett kör en hel del lopp och tog 60 segrar förra året. I fjol körde han in lite drygt 600 000 dollar som kusk. Michelle har vunnit tio montélopp på 23 försök i USA.

– 2020 var ett väldigt speciellt år med pandemin. Vi tävlade inte alls under drygt två månader och sedan halverades prissummorna på Saratoga. Vi klarade ändå av det bra, vi har stabila och bra ägare som betalar sina räkningar i tid. Vi gjorde 100 starter och i 45 av dem var hästarna på plats. I USA är det vanligt med leasingavtal, 50-50, och för många tränare var det kämpigt.

Känt namn inom ponnytravet

Michelle hette alltså Ingerstad tidigare och det är ett känt namn inom ponnytravet i Sverige. Hela familjen har varit engagerad och själv har hon vunnit flera större lopp.

– Det blev väl runt 100 segrar med ponny. Jag har också slagit Mattias Djuse några gånger, även Rikard Skoglund har fått se min rygg, säger hon och skrattar.

– Det var en härlig tid när vi åkte runt och tävlade i stort sett varenda helg. En bra och viktig utbildning för en ung tjej som älskade hästar och att tävla.

• Vad hände sedan och hur hamnade du i USA?

– Jag är uppvuxen i Julmyra, utanför Sala. Efter gymnasiet fick jag jobb hos Staffan Svensson som höll på att bygga upp träningsanläggningen i Julmyra. Jag fick ett stort ansvar och lärde mig mycket. Sedan ville jag ut och se mig omkring och kontaktade familjen Lorentzon i USA. Anette hade hästar på Spring Garden i Florida och där träffade jag min blivande make Brett vintern 2008-2009. Han arbetade hos Paul Kelly och jag följde sedan med upp till norra New York när säsongen började på sommaren.

– Här har jag blivit kvar och jag trivs väldigt bra. Saratoga Springs är en fin liten stad och jag får arbeta med mina hästar, vilket är det bästa som finns. Det kan bli lite kallt på vintern men det klarar man, sedan är det underbart väder resten av året.

• Hur ser du på svenskarnas framfart i USA?

– Jag är jätteglad för deras skull, jag vet hur hårt de jobbar. Men själv skulle jag aldrig kunna träna många hästar, det passar inte mig. Jag vill ha kontroll och vill helst göra allt själv (skratt). Sedan finns det tyvärr inte särskilt många amerikaner som vill jobba lika hårt som vi svenskar. Skötarna vill helst gå hem klockan tolv. Jag hör också amerikaner, lite avundsjukt, säga att svenska tränares framgångar enbart beror på att de har de rikaste ägarna och kan köpa de bästa hästarna. Men så enkelt är det inte. De förtjänar alla sina framgångar och det visar en stor travkunskap hos svenskar.