Filippa Eldh: "Overkligt med licensen i handen"

Det är torsdag förmiddag när en av landets senaste licensinnehavare svarar i telefon. Fortfarande förvånad över att hon har den där lappen.

– “Det kommer aldrig att hända.” Så kände jag förra året, men sedan har det gått fort. Det känns lite overkligt med licensen i handen, säger Filippa Eldh.

Hon är 17 år och bor i Göteborg, men kommer ursprungligen från Gävle. Det var där hon började med ponnytrav redan som fyraåring.

– Mina kusiner höll på ponnyer. Därför ville jag också prova och jag fastnade med detsamma.

Främst av tre skäl, berättar Filippa.

– Små, söta ponnyer. Mer pyssel med hästarna än på ridskola – och så farten. Det går fortare än med ridhästar, säger hon.

– Jag gick alla kurser som fanns och hann köra ett lopp i Gävle innan vi flyttade till Göteborg 2014.

Där fortsatte Filippa att utöva sin favoritsysselsättning. På Åbys travskola och så småningom med sin första egna häst, shetlandsponnyn Bäckdalens Shalimar.

– Det var häftigt. Jag hade skött om hästar på travskolan, men det var något helt annat. Då fick jag själv bestämma när och hur vi skulle träna och planera tävlingar. Travskolan lade en bra grund, men det blev mycket roligare med en egen häst.

– Hur det gick? Inte wow. Shalimar stod ofta med många tillägg och var svår att köra. En bra läromästare på det viset. Det blev inga resultat att tala om, men men det var kul att bara vara med och tävla. Jag kan längta tillbaka till “shettistiden”.

Men nu är det alltså större hästar som gäller för Filippa Eldh. Dels har hon tvååriga russet Calamity Jane, dels hjälper hon till i ett travstall. Vägen dit gick via en fråga om praktikplats.

– Jag går andra året på Realgymnasiet i Göteborg. En aktiv skola som har bland annat har en travinriktning som öppnade nyligen. Innan fanns det bara ridning, men när jag förklarade för rektorn och lärarna att jag hellre ville hålla på med trav gick de med på det under förutsättning att jag ordnade en praktikplats, säger Filippa.

– Då ringde jag till Iina Aho som har ett stall med sin pappa Mikko och som jag hade träffat på Åby ett par gånger. Vi kände inte varandra, men de sade ja och jag trivdes så bra att jag började jobba där även på helgerna. Nu har jag min häst där och åker med dem på trav.

Hos Iina och Mikko Aho föddes tanken på att skaffa en till licens. Filippa lånade valacken Skip Beau och några provlopp och ett teoriprov senare får hon även köra stora travhästar.

– Det hade jag inte en tanke på när jag körde mina ponnyer för ett år sedan. Om du inte har en stor häst eller känner någon som har en är det svårt att ta steget från ponnysidan. Jag får tacka skolan som stöttat mig och framför allt Iina och Mikko. Utan dem hade jag aldrig haft licens i dag.

• Hur är det att köra stora hästar jämfört med ponnyer?
– Med en ponny måste du alltid vara aktiv. Den gör sällan mer än den måste medan stora hästar är mer framåt. De är ambitiösa och har ett annat driv. Sedan körs ju loppen i klunga, det händer sällan med ponnyer som oftast är utspridda på massa olika volter.

• Vad vill du göra i framtiden?
– Det vet jag inte riktigt. Jag kanske fortsätter att jobba i ett travstall, vi får se. Jag vill i alla fall inte släppa ponnytravet ännu. Min tvååring är väldigt fin och jag hoppas att få några roliga säsonger med henne.

Men först väntar kuskdebut bakom en stor häst.

– Jag har ingen start planerad, men tror att jag ska hinna med det innan året är slut. Men det är inte lätt att få styrningar som nylicensierad. Det finns många ungdomslopp, men också många rutinerade ungdomar. Det borde kanske finnas någon mindre serie för kuskar som precis tagit licens. Så att man känner att man har chansen.