V75 30 ÅR: Livet efter mångmiljonvinsten

Datumet var den 14 januari 2012. Banan var Åbytravet.

Christer Eriksson – “Chrille Krukan” – var då redan sedan länge en känd profil i spelkretsar i Stockholm. Han hade i många år drivit spelbutik och sportbar på Södermalm.

Under lång tid hade han gjort en egen privat V75:a varje vecka, uppdelad i nio andelar, à cirka 1.000 kronor styck.

– Systemet var det alltid jag som gjorde. Och alltid med Joker. Jag brukade sälja andelarna till mina kompisar, kunder och gäster. De som blev över tog jag själv, berättar Chrille.

Men…

– En sak som alla vet med mig, är att om man lirar med ”Chrille Krukan så får man vänta. Jag spelar inte för att vinna varje vecka. Utan min tanke är att läsa på supernoga, men sen vara lite fräck, stå för mina idéer, och hellre få in sjuan bara nån gång om året – men då ta ordentligt betalt.

Det var inte gängets första stora sjurättsvinst. Åren före hade de vid olika tillfällen dragit in både tre millar och fem millar.

– Vinster under 100.000 räknar jag inte riktigt. Men vi hade ju haft ett par fina förut.

Stammisarna hoppat av

Månaderna före storvinsten hade han däremot haft en riktigt dålig period. Olika fel varje vecka.

Så flera av stammisarna hade nyligen hoppat av.

– Jag var verkligen usel där ett tag. Jag började nästan ifrågasätta mig själv, säger han.

Så vinnarveckan var de bara fem kvar i bolaget. Men lyckades i sista momangen få tag i två nya. Och så tog Chrille, och en man till, två andelar var.

Han börjar berätta:

– I första avdelningen rök min enda C-häst direkt. Echauffor med Flemming Jensen. Men det var väl kanske bra. För den var ändå bara streckad på fyra procent. 

– I andra hade jag från början alla, men nu tålde jag ju inte längre mina C-hästar, det var väl fyra-fem stycken. Fast på målfotot var det bara de mest streckade i loppet. En 14-procentare vann. Okej, inte mer.

– Sen i tredje vann Erik Adielsson med en B-häst, streckad på tio procent. Helt okej det också.

– I fjärde hade jag utgång på en tolvprocentare med Peter Untersteiner. Och när den vann, så började plötsligt få lite feeling… vänta nu…

– I femte hade jag från början helgarderat, och tålde de flesta. Johan Untersteiner vann, med en tvåprocentare. Jag följde den hela sista varvet, för jag såg hur fint allt stämde för honom. Johan var då i samma fas som Magnus A Djuse är nu. Han var ung och het och körde i maxflyt. Invändig resa med perfekt klaff, och så lucka i lagom tid.

– Sen i sjätte kom spiken då. Cayenne Käbb, en 15-procentare. Stig H Johansson, som tränade, hade dömt ut den under veckan, och sagt att “nej, ny i klassen, det går nog inte”. Men jag hade feeling för den, och spikade ändå. Och nu hade jag tur som en tokig. Det måste man också ha. Den som tror att man kan vinna miljontals kronor med bara skicklighet, vet inte vad han pratar om. Hästen gick på innerspår och såg lite småseg ut hela vägen. Jag tyckte vi var slagna redan varvet kvar. Men på nåt vis lyckas Erik få hästen att hålla farten ända in i mål. Och ingen annan kom, liksom.

– I sista var Stig H och Erik favoriter igen, med en tysk häst. Och långt bak med tillägg stod kanoner som Nahar, Quarchio du Chene och Noras Bean. Men alla de där kom bort på olika sätt… och min utgångshäst, en tvåprocentare som aldrig torskat i ledning, Admiral Sea med Johnny Takter, drog till spets direkt och bara försvann!

Femton kuponger kvar

Nu uppstod den stora nervositeten. Det tog över en timme innan utdelningen kom.

Femton kuponger hade varit kvar inför den sista avdelningen.

Chrille satt och tog en whiskey inne på sin egen sportbar, tillsammans med en annan känd storspelare, den förre förbundskaptenen i bandy, Stefan Karlsson, och väntade på beskedet som de spekulerade i…

– Vi var lite rädda för att någon Harry Boy-tant kanske också kunde ha klarat sig.

– Men vi var båda inne på att det nog mest sannolikt ändå inte skulle vara någon annan som hade klarat den raden.

Och det fick de helt rätt i.

• Ensam om sju rätt. 
• 56.347.408 kronor in.
• 6,26 miljoner vardera till de nio andelarna.
• Det vill säga drygt 12,5 millar till Chrille själv.

Såg inte loppen tillsammans

Nu började jakten på de andra i gänget. Ingen av dem fanns på Chrilles sportbar just då.

– Ofta brukade vi se loppen ihop. Men inte den här dan.

– Två av dem hade varit på Hovet och kollat på AIK. De kom till butiken efteråt, och visste ingenting…

– En annan jobbade med att leverera hockeyklubbor till NHL-lag. Han stod i ett omklädningsrum i Montreal när jag ringde… och sen bjöd han hela Canadiens på brakmiddag, haha.

Det akuta problemet hemma i Stockholm denna lördagkväll, var att man på den tiden inte kunde få över vinstpengar från ATG-kontot till sitt eget bankkonto, direkt samma kväll.

Så nu uppstod febril aktivitet för att få loss en festkassa för kvällen.

– Jag ringde kassören i min firma. Och han lyckades gräva fram 100.000 kronor ur nån handkassa!

– Sen hade jag nån kompis på eventbolaget Live Nation. Han fixade fram lite humrar och grejer, plus några fina bilar att transportera oss med, och lite sådär… 

Chrille skrattar stort åt alla minnena som bubblar upp.

Framgångarna fortsatte

Fast några märkligheter kan också fortfarande störa honom en aning.

– De där två nya andelsjepparna som vi hade fått tag i… de tog sina stålar, och hoppade sen av igen, nån vecka senare. ”Det är ingen idé att lira nåt mer. Det där kan du ändå aldrig göra om”, sa dom.

Christer Eriksson kliar sig nu i bakhuvudet och grimaserar lite illa.

Hans tipsmästar-stolthet fick sig en törn av det agerandet…

Men framgångarna fortsatte. Inte på DEN nivån. Men ändå.

– Ja, månaderna efter var jag verkligen inne i den så kallade zonen. Alla lirare förstår vad jag menar.

– Ingenting jag gjorde kunde bli fel där ett tag, kändes det som. Allt blev rätt, de kommande veckorna efteråt. Sammanlagt drog vi nog in i alla fall en miljon till, den våren.

Pengarna gav Christer Eriksson en ny trygghet.

Även om en del av vinsten snabbt försvann.

– Ja, dels blev jag lurad av ett finansbolag. Och dels spelade jag bort ett par millar.

– Och så köpte jag en fin Miami Vice-båt. Som jag förresten döpte till Admiral Sea, efter den där tvåprocentaren i sista racet, haha…

Har du kvar nånting av vinsten idag, snart tolv år senare? 

– Jomen, det har jag faktiskt. Allt är inte borta.

Något du ångrar?

– Ja, absolut. Framför allt att jag sålde sportbaren, sju-åtta månader efter vinsten.

– Jag var osams med bostadsrättsföreningen om några grejer, och folk runtom sa till mig att: ”äh, skit i det, du har ju redan stålar, varför ska du hålla på och traggla med det där längre”.

Men du borde aldrig ha sålt?

– Nej, verkligen inte. Jag köpte en annan restaurang i Stockholm, gamla ”Muntergök”. Men det blev aldrig samma sak.

– Det där med att ha en sportbar, med tolv stora TV-apparater på väggarna, spelbutik och restaurang och en massa vänner som man gick omkring och pratade med hela dagarna och kvällarna, och dessutom tjänade pengar på det… den tiden saknar jag fortfarande jättemycket.

“Kommer få leva med sviterna”

Istället vidtog några riktigt tuffa år för Christer Eriksson.

Han blev allvarligt sjuk, flera gånger om.

– Ja, så blev det. Extremt sjuk.

– Först fick jag HIV. Och nåt år senare prostatacancer.

– Några år tidigare hade båda två varit lika med dödsdomar. Men numera är det ju inte så. Även om jag alltid kommer att få leva med sviterna av de där båda smällarna.

Men “Chrille Krukan” är en fighter.

Med hjälp av skickliga läkare, ett par operationer, stadig medicinering och flera års psykologhjälp, har han hittat sin väg ut ur kriserna.

Life goes on.

Alltjämt med travet och spelet i en huvudroll.

– Jag spelar fortfarande seriöst på V75 varje vecka, enligt ungefär samma modell, och med samma grundgäng.

– Dessutom har jag en del jobbuppdrag. Jag driver en egen podcast. Gör ett web-TV-program varje vecka, med dig då, om Jokersystemet. Jag skriver texter åt Aftonbladet. Gör andelsspel. Och ibland hyr travbanor eller lite olika företag in mig som moderator nånstans, eller för att hålla nåt föredrag.

Och en dröm har “Chrille Krukan” alltjämt kvar.

– Jag ligger ju bara tvåa på den där listan, över tidernas största V75-vinst, ler han.

– Jag skulle vilja bli ensam en gång till… och hamna allra överst!