"Många kronor man hanterar"

Hon har gjort det i många år. De senaste sju åren gör hon det ensam.
Jenny Andersson, tidigare anställd hos Lutfi Kolgjini – nu proffstränare, visar upp auktionshästarna i ringen med dunkande musik och applåderande publik i bakgrunden.
– Jag gör det för att mitt namn skrivs upp i katalogen, nej men, det är askul, säger hon.

"Aldrig hänt någon olycka"
Miljön kan vara påfrestande för vilka hästar som helst, inte allra minst yngre förmågor.
– Men det har aldrig hänt någon olycka under mina år här.
Är du aldrig rädd för att något sådant skulle kunna ske?
– Nja, när fotografen Claes Kärrstrand satt på huk vid ringen tidigare år så var jag lite rädd för Claes skull, men annars är jag inte det.

"Brukar kännas i skuldrorna" 
Hur jobbigt är det att visa så många hästar under en kväll?
– När det väl rullar på och funkar så tänker jag inte så mycket på det, men efteråt brukar det kännas lite i skuldrorna. 
Hon ser uppdraget som en positiv uppmuntring.
– De vill ha mig här och det är ärofyllt. Det är många kronor att hantera under kvällen. Jag gör det för Luddes och unghästarnas skull.