Vad händer efter tävlingskarriären?

Det var under konferensens andra dag i Berlin som hästvälfärd och begreppet Social License to Operate stod i fokus. Jessica Stark från organisationen World Horse Welfare talade om hur hästsport och travsporten i synnerhet ska fortsätta vara socialt accepterat. 

Något som fastnade hos många av deltagarna var när experten berättade om att det gäller att ta ansvar för hela hästens livscykel, från det att den föds till att den dör. 

– I vissa hästsporter är det stort fokus på hästvälfärden och att den är jättebra när hästarna är i träning eller när de tävlar. Sen pratar man inte om vad som händer efter och innan det. Vad vi har sett hos allmänheten är att om det är en häst som varit involverad i sport och tävling så kommer det alltid att vara en sport - eller kapplöpningshäst. Den slutar aldrig att vara just den typen av häst, säger Jessica Stark i en intervju efter föreläsningen och fortsätter: 

– Därför ses också sporten som ytterst ansvariga av allmänheten. Det var sporten som tog fram hästen, det var de som beslutade om deras karriärer och om vad den ska göra efteråt. Vare sig de vill det eller inte så kommer hästsporten alltid att dömas av allmänheten i hur de behandlar sina hästar från början till slut. 

Om sporten ska anses hållbar behöver man enligt Jessica Stark tidigt börjar fundera över hästens liv efter tävlingskarriären. 

– Vi behöver titta på hur vi kan försäkra oss om att sättet vi hanterar sporthästen inte kommer att störa hästens framtid, snarare än att vi bara försöker få ut det mesta av den. Du behöver ett mer hållbart sätt, det är det allmänheten förväntar sig. Ingen gillar tanken på att hästar förbrukas. 

Jessica Stark berättar att hon känner till flera initiativ i Storbritannien och USA där organisationer hjälper till med övergången för hästar som tävlat klart. Hon ser att både trav - och galopphästar kan trivas inom många andra användningsområden, samtidigt poängterar hon att det inte är alla hästar som trivs med livet efter tävlingskarriären. 

“Livskvalitet är det viktigaste” 

– World Horse Welfare tror att avlivning kan vara ett bra alternativ ur ett hästvälfärdsperspektiv om hästen kommer att bli olycklig i andra miljöer än den som den befinner sig i. För oss är livskvaliteten det viktigaste, längden på ett liv bör aldrig prioriteras över livskvaliteten, säger hon och tillägger:

– Men det är en balansgång, det är det här etiken kommer in. Det kan inte vara en lösning på att man avlar fram för mycket hästar som industrin inte tar ansvar för. Jag tror att allmänheten har svårt att förstå varför man avlivar hästar efter att den gett dig så mycket. Jag vet att det är en utmaning för tränare som kanske har 40 hästar att se efter men allt det här behöver bygga på ett system som är hållbart.

Så hur ser då ett par av nationerna på frågan? 

Svein Morten Buer, generalsekreterare för det norska travförbundet, säger att livet efter karriären definitivt är något de måste se efter. 

– Vi har att jobba med där. Vi har väldigt många hästar som används inom andra områden efter karriären. Både till fjällridning och inom annan ridsport. Men det kräver ganska mycket att se till att alla hästar har det bra och där har vi ett jobb att göra i Norge. Det tror jag att flera länder i Europa står inför. Det behöver vi jobba vidare med. 

Vad har det här för betydelse anser du?

– När vi driver den här sporten måste vi ta ansvar för hästen från födseln till det att den dör. Det måste vi bara erkänna, vi får göra det vi kan. Jag har inget recept på hur man ska säkra upp hästarna efter karriären men jag ser att hästarna används till mycket annat redan i dag utan att vi har det helt under kontroll. 

Frankrike: “Vi får inte sluta bry oss”

Frankrikes verksamhetschef Guillaume Maupas berättar att de redan har ett par projekt i rullning, samtidigt exporterar de en del hästar. 

– Vi har skrivit under två partnerskap med olika organisationer i Frankrike som jobbar med pensionerade hästar. De utbildar dem vidare till ridhästar. Det är en väldigt viktig fråga. Vi har satt bollen i rullning och det är viktigt att ha med den här aspekten av hästens liv och att den tas hand om. Det kommer att bli mer och mer viktigt för sportens image. Vi får inte sluta bry oss när hästen slutar tävla. 

Andrew Kelly är chef för Harness Racing Australia. De har jobbat hårt de senaste åren med hästvälfärd. Under konferensen berättade Kathleen Mullan om hur de i Australien byggt upp ett system där de samlar information om hästarna genom hela deras livscykel. 

Det bör också nämnas att sporten skadades av en skandal för ett par år sedan då en dokumentärfilm från 2020 visade hur före detta tävlingshästar slaktades. Utan någon koppling till just det, säger dock Andrew Kelly att de nu försöker vara ett av de mest transparenta travförbunden i världen. 

Australien: “70 procent får nya hem” 

Vad händer med era tävlingshästar efter karriären? 

– Vi hittar nya hem till mer än 70 procent av hästarna efter deras karriärer. Jag tror inte att någon annan kan ge dig sådan statistik. Jag tror inte heller att någon har en högre siffra vad gäller omplacerade hästar. Alla stater i Australien har ett omplaceringsprogram. Allt är olika i Australien eftersom att vi har olika stater och alla är lite annorlunda på något vis. Men det är ett stort ansvar. Det går inte att ha en långa lista med hästar och sen slänga ut frågan om det är någon som vill ta hand om dem. 

Andrew Kelly berättar att de avsätter en viss procent av prispengarna för att kunna ge hästarna ett bra liv efter karriären. 

– Vi investerar pengar för att folk ska omskola hästarna efter deras karriär. Det finns formella och informella program. Folk får betalt för att träna om hästarna.

Mark Flanagan är ordförande för det irländska travförbundet och han tror att de har mycket att se över. 

– Vi är förmodligen där Australien var för fem år sedan. Det är inte så svårt att få ihop allt om du har ett system som de har och lägger ihop alla delar. 

– Jag ska prata med Andrew Kelly om det och se om de kan dela med sig mer om sina erfarenheter. Våra myndigheter som jobbar med sånt här är väldigt intresserade av att veta mer.  

Storbritannien: “Utbildar tränarna” 

Den pensionerade stjärnkusken John D Campbell som även är ordförande i Hambletonian Society säger att det finns flera program för pensionerade travhästar i USA. 

– Det växer hela tiden. Vi har fortfarande problem med att hästar som inte ska vara där hamnar på auktioner. Men USTA (United States Trotting Association) har gjort ett bra jobb de senaste tre, fyra åren. Det är ett pågående program som kommer att fortsätta att bli bättre. 

Julie Park är en av de som arbetar ideellt på British Harness Racing Club i Storbritannien. De ansvarar bara för passgångare men hon säger att de överlag arbetar mycket med att allt fler ska se fördelarna med varmblod. 

– Vi försöker utbilda andra hästgrenar i att det finns en plats där även för varmblod. Det är många domare som är kritiska mot passgångare i andra ridsportgrenar. Men de fungerar så bra i uthållighetsgrenar vilket är något som verkligen växer här. 

Sverige: “Fortfarande problematisk”

De lägger även tid på att förklara för tränarna vilka alternativ som finns för hästen efter karriären. 

– När hästarna har tävlat klart försöker vi att hitta andra alternativ åt dem och vi försöker också utbilda tränarna i att det finns ett liv för de här hästarna efter att de tävlat klart.  

Hur ser det ut i Sverige då?

Ulf Hörnberg var en av de som var på plats för att representera Svensk Travsport. Han tog med sig mycket från Jessica Starks föreläsning, bland annat biten om att det gäller att ta ansvar för hästen hela livet. 

– Jag tycker att det är intressant och det tycker vi i Sverige också. Hela paketeringen efter karriären är fortfarande problematisk, det är den egentligen i alla länder. I Sverige sponsrar vi Ridtravarföreningen och vi samarbetar med ATG men det är fortfarande små delar. Här kommer även andra kulturer in. Nordisk kultur är en sak, anglosaxisk är något annat. Amerikanarna säger att den här frågan är mycket viktigare än användandet av körspöet. 

I Australien går en viss del av priskakan till program där man skolar om travhästar – skulle Svensk Travsport kunna satsa mer på det här? 

– Det har funnits idéer om att ta en del av priskakan och att den skulle gå till den här typen av verksamhet. Det är inget som slagits bort men frågan är så pass mycket större. Det är en hel hållbarhetsaspekt. Jag tror att det är för tidigt att peka på lösningen. Vi i Svensk Travsport är medvetna om att vi behöver göra mer. Vi försöker lyssna på andra länder men jag tycker att alla trevar lite. Jag förstår att det här är viktigt, det har pratats om det här ganska länge. 

Enligt Ulf Hörnberg handlar Social License to Operate om ett modernare förhållningssätt till hästar, och där ingår det hur de har det efter karriären. 

– Det är ett ännu tydligare budskap om hur vi ska hantera hela hästens liv och att vi har ett sånt ansvar. Sen handlar det naturligtvis om så mycket mer. 

“Vi måste fokusera mer på det”

Han konstaterar att det finns mycket att göra för de hästarna som ska pensioneras, men även att det finns sätt att kunna tävla längre med vissa hästar. 

– Vi har jättemycket friska hästar som inte räcker till för att de är för “dåliga” när de får mycket pengar på sig. Där måste vi hitta sätt att ha kvar dem. Det är friska och fräscha hästar. Vi måste fokusera mer på hur de kan fortsätta karriären. 

När konferensen i Berlin avslutades enades medlemmarna i International Trotting Association om att eftervården av tävlingshästar är avgörande för att säkerställa en god livskvalitet efter att de pensionerats från tävlingsbanan. Medlemmarna stödjer alla åtgärder och program för att omskola hästar utanför tävlingsbanan. “Ett värdigt slut för varje enskild häst är av största vikt”, skriver de.