Möt Agneta Sandberg i Travrondens söndagsintervju

Inom ridsporten har nyheter och avslöjanden kring brister i hästvälfärden avlöst varandra under en tid. Efter OS i Tokyo 2020 höjdes röster om att utesluta hästar från OS-programmet efter ett antal incidenter under mästerskapet. I närtid har dokumentären om den danska dressyrryttaren Andreas Helgestrands hårt kritiserade träningsmetoder fått stor uppmärksamhet. Och inte långt efter kunde Aftonbladet rapportera om att brister även finns hos svenska tävlingsryttare. 

För Agneta Sandberg, djurskyddsspecialist på Svensk Travsport, har det bland annat inneburit ett ökat antal förfrågningar i mejlkorgen. Hennes närvaro efterfrågas både som talare och deltagare i olika paneldebatter. 

Hur ser du på vad som händer inom ridsporten just nu? 

– Vi samarbetar mycket i de här frågorna inom hästnäringen i Sverige. I över ett års tid har vi tillsammans pratat om social license to operate och vilka risker som finns samt hur man i varje förbund kan jobba med det. 

– Svensk Travsport arbetar intensivt med det och vi försöker bli mer strategiska. Vad har vi för SLO (social license to operate)- och hästvälfärdsrisker – och hur kan vi på förbundsnivå arbeta aktivt med dem? 

– Vi sitter alla i samma båt, vi håller på med hästar och oavsett inriktning spiller det över på oss alla. Ser vi att det uppmärksammas djurskyddsbrister inom ridsporten påverkar det oss också. Vi får också fler frågor just nu. Det syns ganska tydligt att man blir mer uppmärksam på vad även vi gör och inte gör när det är andra hästsporter som blir granskade för tillfället. 

Genom Agneta Sandberg har Svensk Travsport närvarat vid flera internationella forskningskonferenser. Och ST:s tidigare chefsveterinär Göran Åkerström, som numera jobbar för det internationella ridsportförbundet FEI, är alltjämt ett viktigt bollplank i hennes arbete. Inte minst i samband med hennes pågående forskarutbildning som är i ett tidigt skede – och som hör ihop med ovanstående tema. 

– Doktorera är något jag gör inom ramen för min tjänst. Det görs med befintliga medel och jag har fått möjligheten att forska i samarbete med SLU samtidigt som jag jobbar. På SLU har jag två av mina handledare, Jenny Yngvesson och Agneta Egenvall. Sedan har jag även två andra handledare i Göran Åkerström samt Peta Hitchens på universitetet i Melbourne. 

“Hoppas det ska gå lite snabbare”

I sin forskning kommer hon att titta närmare på relevanta delar i hästarnas välfärd som går att koppla direkt till travsportens dagliga verksamhet. Vanligtvis tar det fyra år att doktorera, men Agneta Sandberg gör det på halvtid. 

– Exakt hur lång tid det tar innan vi är klara med de fyra olika forskningsartiklarna och avhandlingen får vi se. Jag hoppas att det ska gå lite snabbare än åtta år. 

Det hon undersöker nu är hur travsportens intressenter uppfattar olika hästvälfärdsrisker. Liknande undersökningar har tidigare gjorts inom hästnäringen, bland annat av FEI som tillsatte en särskild kommission för ändamålet. Agneta Sandberg berättar vad det är hon fokuserar på. 

– Vi har utgått kring den litteratur som finns kring hästvälfärdsrisker. De svarande har fått gradera hästvälfärdsriskerna vad gäller förekomst, effekten på hästvälfärd och effekten på social license, säger hon och förklarar att särskilda saker kan få extra stor påverkan på allmänhetens uppfattning även om det är sånt som förekommer sällan:

– Vissa saker som är relativt ovanliga, om vi pratar mängd, kan ändå vara väldigt viktiga att hantera på ett bra sätt utifrån social license. Vi har inte råd med för många sådana incidenter. 

Studerat etologi och djurskydd

För Agneta Sandberg är ämnet som nu är på allas läppar inte något nytt. 

Det var etologi och djurskyddsprogrammet på Sveriges lantbruksuniversitet som banade väg för det som skulle bli hennes yrkeskarriär. Etologi beskrivs som läran om djurs beteende. 

Varför läser man etologi? 

– Det var ett ganska nytt program när jag började 2007 och det har hänt mycket sedan dess både i utbildningsväg och inom forskningen. Programmet utgår mycket från djuren helt enkelt. För att vi ska veta hur vi uppnår en god djurvälfärd måste vi veta vad djuret har för behov. 

– Pratar vi om hästar måste vi veta vad just hästar har för behov, alltifrån beteendemässiga till fysiologiska behov för att vi ska kunna ge dem ett så bra liv som möjligt. Samt för att kunna träna och tävla med dem på ett så bra sätt som möjligt. 

“Så länge jag kan minnas”

Det är hästintresset som alltid har drivit henne. 

Hon växte upp i Finland, i Malax, och kan inte ens härleda hur hennes stora fascination för djuret uppkom. 

– Jag har varit hästintresserad så länge jag kan minnas och jag har ingen aning om varifrån det kom, förklarar hon. 

Hon har sprungit i stall, gått på ridskola och redan som barn besökte hon travbanor. Nyfikenheten för travet växte under tiden på hästgymnasiet i Brusaby i Kimito. Efter studenten jobbade hon sedermera både i travstall och på fullblodsstuteri innan hon valde att plugga vidare. 

– Jag har bara jobbat med hästar i hela mitt liv. Redan i högstadieåldern började jag jobba extra med att mocka skit och släppa ut hästar. Sedan har jag bara fortsatt vidare i hästnäringen.

Men du hade inte några drömmar om att bli travtränare eller travkusk? 

– Nä. När jag var liten och fick frågan: “Vad ska du bli när du blir stor?” har jag alltid konsekvent svarat: “Någonting med djur”. Och det är det jag gör och det jag har utbildat mig till. 

“Alltid den stora utmaningen”

Efter sin kandidatexamen fortsatte hon sin master på Ultuna där hon läste Animal Science, översatt blir det husdjursvetenskap. Hennes stora nyfikenhet för djur gav henne en bra grund under hela utbildningen. Däremot var det en ögonöppnare i hur mycket det går att forska kring. 

Tror du att vi kan ta mer hjälp av forskning i vår dagliga hållning av djur?

– Ja. Men det finns också mycket vi redan vet som vi inte använder oss av i den utsträckning vi kanske skulle behöva. Det är alltid den stora utmaningen, hur man sprider ny kunskap. Det intresserar mig också, glappet mellan det akademiska och ned på golvet. Det här är en utmaning överallt, det är inget unikt för forskning på hästar. 

Agneta Sandberg medverkar även i sin roll på proffstränarutbildningen där hon pratar om hästvälfärd. Hon förklarar att travsporten, till skillnad från till exempel ridsporten, inte har samma utbildningstradition. 

– Travsporten är rent historiskt mer uppbyggt på ett lärlingssystem. Travskolor är ett relativt nytt fenomen jämfört med till exempel ridskolor. Numera har vi fler utbildningar inom travsporten men det är ändå ganska nya företeelser. Det är fortfarande inte som inom ridsporten där man anlitar en tränare eller åker på en clinic för att lyssna. Vi har kanske ännu större utmaningar att hitta de här vägarna. Hela den linjen är en utmaning men den är också väldigt rolig och intressant.

Kritik i statliga utredningar 

Förändringsarbete och anpassning till nya regelverk och rön tas inte alltid emot med öppna armar. Agneta Sandberg är dock van vid att leda just det. 

När hon genomförde sin master fick hon i uppdrag av Göran Åkerström, då chefsveterinär på ST, att utvärdera djurskyddskontrollerna inom travsporten som de lokala licenskommittéerna ansvarade för. 

2013 började hon arbeta på Svensk Travsport – och året därpå sjösattes Travarhälsan, vilket hennes masterarbete delvis bäddade för. Travarhälsan kom till med målsättningen att skapa ett funktionellt kontrollsystem som omfattade både hästhållning och tävling. 

“Tränaren som är ansvarig”

– Det riktades en hel del kritik mot att banveterinärernas besiktning inför lopp var otillräcklig, bland annat i statliga utredningar. Det spekulerades i huruvida det missades saker eftersom de bara såg hästarna, med utrustning på, i farten i värmning, defilering och provstart. Vi ville komplettera med någon slags närmare kontroll av hästarna inför loppen, säger Agneta Sandberg och fortsätter:

– Grunden är att det är tränaren som är ansvarig för djurskyddet och för hästen och de gör en så kallad egenkontroll. Vi har den gemensamma broschyren med en checklista och vägledning för aktiva som pekar ut vad de förväntas ha koll på. Sen görs en andrapartskontroll på tävlingsplatsen där en särskild funktionär gör stickprovskontroller för att se så att egenkontrollen uppfyllts. 

Skaffat sig statistik

Förutom att förbättra djurskyddet har de även lyckats skaffa sig statistik genom Travarhälsan. 

– Det är förhållandevis få brister som upptäcks innan lopp. Jag tycker att vi har lyckats skaffa oss en bra statistik kring hur det faktiskt ser ut, det hade vi inte innan. Det fanns kritik om att det var otillräckligt och vi hade inget svar då. I dag har vi både bättre material och ett kontrollverktyg som vi kan följa upp eventuella brister med.

En andra del som lanserades 2015 var campkontrollerna. De innefattar en kontroll av hästhållningen hemma hos tränarna med kontrollanter som kommer från förbundet. Tidigare kom de från travsällskapen själva. 

Agneta Sandberg beskriver att kontrollapparaten de använder i dag är världsunik för hästsporten, och även något de har föreläst om internationellt. Däremot är det inte lika med att inget behöver förändras eller förbättras med tiden. 

– Som du vet, riktas det fler frågor i dag kring hur hästarna påverkas av loppet och hur de ser ut när de går i mål. Det gäller alltifrån användning av körspö till annan utrustning och munhälsa. Utifrån forskning vet vi att det är vanligt med skador i munnen både på rid- och travhästar efter tävlingsmomentet.

– Innan fick vi främst frågor kring hur hästarna ser ut innan de startar och nu blir vi mer och mer ifrågasatta kring hur de också ser ut när de går i mål. Vi måste fortsätta ha fokus även på den delen. Det har dels gjorts genom att man sedan några år tillbaka alltid kontrollerar hästen vid felaktigt bruk av körspö. Nu pågår ett utvecklingsprojekt där vi vill standardisera kontroller av hästar även efter lopp, så som det redan görs innan lopp. Det görs förstås redan stickprov vid misstanke men vi vill också få en överblick kring hur det ser ut generellt. 

Djurskyddsorganisationer hör av sig

Finns det organisationer som hör av sig med frågor kring hur travsporten bedrivs? 

– Ja, och de frågorna är något vi alltid kommer att få och som vi måste kunna besvara. Vi ska vara öppna och förklara vad vi gör. Det är en ständig process. Hur vi håller, tränar och tävlar med djur kommer alltid att vara i förändring över tid. Det etiska synsättet i samhället förändras. Och vi lär oss mer om hur hästar påverkas och vad som kan vara en risk för deras välfärd. 

– Vi blir kontaktade och intervjuade av djurskyddsorganisationer och de är också travsportens intressenter. Några av dem är också med och svarar på enkäten som är ute just nu. Så, ja. Det trillar in en del frågor – och vi ska kunna svara på hur vi gör och varför. Det behöver finnas en öppenhet. 

Efter elva år på samma arbetsplats är Agneta Sandbergs jobb kanske mer aktuellt än någonsin, åtminstone utifrån allmänhetens perspektiv. 

Vad är det som fortfarande håller dig motiverad? 

– Grundintresset för hästar och djur men också att det är omväxlande. Vi har allt från arbete med regelverk och kontroller till utveckling och forskning, säger hon och avslöjar en höjdpunkt med jobbet:

– Det är både vid föreläsningar och till exempel när någon ringer in med en fråga, och man har en givande diskussion om något problem de kanske har eller om djurskydd allmänt. Man blir glad av att ha kontakt med de aktiva. Inom travsporten är folk så genuint intresserade av sina hästar vilket är trevligt.