Tre hästar dog på olika banor på en vecka: "Mycket olycklig slump"

Den 7 juni dog Rulle Roc på tävlingsbanan. Oskar J Andersson var tillbaka hemma på Åmålstravet och njöt av dagen fram tills att sexåringen efter Zola Boko blev helt okontaktbar efter 300 meter av loppet. 

– Jag blev väldigt tom. Det känns som att luften går ur en. Tidigare på dagen hade vi haft en väldigt fin prestation av en häst som vi var ganska glada och nöjda med. Jag var i mina gamla hemtrakter och hade en fin kväll, sen blir det som förbytt. Det känns tungt, tomt och tråkigt, både för mig, skötare och andra runt omkring hästen. Man märker på hela stallbacken när en sådan här sak händer, allt tonas ned på något sätt. Alla får lite mer allvar i blicken, konstaterar tränaren när han minns tillbaka på den första onsdagen i juni. 

Dagen därpå hände det igen, men nu i värmningen. Bo Westergaards träningsadept Glide For The Wind segnade ned under uppvärmningen på Åbytravet. 

Den 14 juni, när det gått precis en vecka sedan Rulle Roc dött, så var det Ulf Stenströmer och hans team som fick åka hem med en häst mindre. Calamari, även han en sexårig valack, dog strax efter målgång på Tingsryds travbana.

Uppmärksamheten kring vad som hänt på travbanorna runt om i landet växte när det var ett faktum att tre hästar dött så tätt inpå varandra. Och det nådde ut även utanför travbubblan. Oskar J Andersson har förståelse för att det sker när något sådant här händer. 

– Det är förståeligt att man vill att hästarna ska må bra och att man vill veta vad som händer om det inträffar något som inte är förväntat. Sen är det klart att det har varit en låg stämning i stallet efter det som hände med vår häst. Det är naturligt att man tänker på det som har hänt. 

– Man blir lite påmind när man har varit med i ett par radiointervjuer. Den saken i sig är inget vi är ovana med – att man vill diskutera det som hänt runt omkring. Sen att det här är en tråkig sak som har hänt. Det måste man ta för allas skull så att det blir tydligt vad som hänt, vad man vet och vad man inte vet. 

Ulf Stenströmer har funderat flera varv på om de kunde ha gjort något för att förhindra vad som hände med Calamari. Särskilt då hästen har ett äldre syskon, Talassio som tränades av Roger Walmann, som gick bort under ett lopp. 

– Det gör att man funderar en och två gånger på om det är genetiskt betingat på just den hästen. Man funderar på vad som kan ha hänt och om vi skulle kunnat ha gjort någonting för att ha förhindrat det här men det tror jag inte. Travhästar är minutiöst uppkollade, tempade och allt innan de startar. 

Skulle du vilja att det fanns mer kunskap kring det här?

– Jag vet inte. Det här har alltid hänt. Nu kom det tre på kort tid och då blev det mycket uppmärksammat. Jag tror inte att det har med värmen att göra som folk var inne på. Det har dött hästar när det har varit minusgrader ute av samma anledningar. Det sker inte bara på hästsidan, det händer även människor på elitnivå. Man har ju sett fotbollsspelare falla ihop på planen. Det är klart, skulle man finna forskning som råder bot på det här så är det inte mig emot. 

Vad har ni fått höra från er omgivning?

– Det har varit väldigt mycket beklaganden och uppmuntrande ord. Det har det varit. Ägarna har också tagit det bra. De har fått ta del av första obduktionsrapporten som sa att det är något som brustit inombords, som man kanske skulle kunna misstänka. Det är första tanken när det sker, han är inte den hästen som lägger en massa krafter i onödan. 

– Det är klart att man kanske skulle kunna ta fram en metod för att se om det här ligger latent i hästarna, om det finns ett hjärtfel eller något liknande. Det är svårt att se annat än vetenskapligt på det. Så långt har det inte kommit.

De tre hästarna som dött den senaste tiden har alla genomgått obduktion. Svensk Travsport betonar dock att det är hästens närmsta krets som beslutar hur mycket information de vill dela med sig av. 

“Som sagt så tar de slutliga rapporterna tid, upp till tre månader, och det är hästägarna som ytterst bestämmer över hur och om kommunikation ska ske bredare. Svensk Travsport har tillgång till alla resultat och när vi tittar på en samlad bild av obduktionsresultaten över åren är det mest vanliga plötslig cirkulationssvikt eller olika varianter av inre blödningar. De preliminära rapporterna från de här tre fallen visar inte på någon avvikande orsak jämfört med tidigare fall”, skriver förbundet i ett mejl. 

 Hur ser ST på arbetet kring det här i framtiden?

“Det är alltid oerhört ledsamt när en häst avlider i samband med tävling. För hästen och alla runt hästen. Det är dock väldigt ovanligt generellt med plötsliga dödsfall i samband med tävling och ännu mer ovanligt med tre fall under en vecka. Det verkar tyvärr vara en mycket olycklig slump, det ser inte ut att finnas något samband utan varje händelse är unik”, skriver de och hänvisar till en omfattande rapport från 2022 som handlar om vad plötsliga dödsfall, innan de fortsätter: 

 “Men med det sagt finns överlag ett behov av att forska ännu mer på det här med plötsliga dödsfall på häst. Men att förutsäga vilka hästar som kan ha en högre risk att råka ut för den här typen av plötsliga dödsfall och vad som kan göras för att minska den risken – där har vi fortfarande en lång väg att gå."