Skötaren om Järvsöfaks sista timmar

Allt var planerat, sedan kastades det om. Det som skulle ha dröjt till torsdagen ägde rum redan på måndag morgon. Ett par timmar efter att Järvsöfaks somnat in hade skötaren Hanna Edvinsson fortfarande svårt att ta in allt.

– Det blev inte riktigt som man hade tänkt. Jan-Olov ändrade sig i söndags efter att det kommit ut att det skulle hända på torsdag. Redan på måndag morgon var det folk här som skulle hälsa på honom och det hade säkert blivit för mycket under veckan. Så det var väl bättre att det blev så här. Jag visste ju att det var dags liksom, säger hon.

Under skoltiden var Hanna Edvinsson i Jan-Olov Perssons stall och hjälpte till på fredagar. Då gick hon på travgymnasium i Hudiksvall, ovetandes om att det skulle ta henne raka vägen in till kallblodsikonens box.

– Sista praktikperioden var jag hos Stig H Johansson. Ett par dagar innan jag skulle åka hem ringde Janne och sade att jag hade ett jobb som väntade på mig. Jag trodde inte att jag skulle få ta hand om världens bästa häst, men det blev så.

Det skulle visa sig att två tävlingssäsonger återstod och skötaren minns den första starten väl.

– Jag började jobba den 18 augusti 2008 och då var det inte många veckor kvar till SM. Jag tror att han var den första hästen jag selade ut och jag selade fast tömmen i ryggstycket. Men det löste sig och sedan vann han.

– Det har oftast gått väldigt bra och han har alltid varit så himla fin. Till och med sista starten på Romme var han överlägsen.

“Han bara stod där…"

Järvsöfaks tog skötaren till Finland, Frankrike och Norge. Under hans sista tävlingssäsong skulle han ta emot pris för årets kallblod. På plats.

– Jag tror inte många hästar hade klarat av att gå in på Rondo som han gjorde. Han bara stod där i kapprummet och väntade.

Precis som tidigare skötaren Tanja Salmela Johansson återkommer Hanna gärna till Järvsöfaks intelligens.

– Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Han var bara smart.

Det tar några sekunder mellan orden och ibland kommer hon av sig.

– Det är svårt att ta in att det har hänt. Så fort jag lyfter telefonen så står det ju överallt.

• Hur var hans sista dag?
– Han fick gå ut på morgonen precis som vanligt. Han ville alltid gå ut på morgonen så fort han har fått sin frukost. Han förstod ändå direkt att något var på gång och vägrade gå på bussen. Innan det hade jag gjort i ordning honom fint. Jag tror att han hann äta fem kilo morötter på morgonen – Janne hade frågat mig om jag ville åka med, men nu när det blev så kort varsel åkte familjen med i stället. Det kändes ändå bra.

• Hur kommer ditt liv bli utan Järvsöfaks?
– Jag vet inte riktigt. Jag har svårt att se någon som är värd att ha hans boxplats.