Olle Goop sörjs på hemmaplan

Karriären inom travet började i Rättvik 1967. Fem år senare flyttade Olle Goop till Åby där han behöll licensen trots flytten till Värmland och Kil i slutet av 80-talet. Bland Olle Goops stora framgångar firades många av dem på de närliggande banorna Rättvik, Åby och Färjestad.

– Han var en fantastisk ambassadör för travet i stort men framför allt för Rättvik som han framhävt många gånger. Han fostrade många duktiga tränare under sin tid i Rättvik som Frick, Witasp och bröderna Eriksson, men även senare också så klart. Jag tog emot beskedet om hans bortgång med stor sorg och tankarna går till hans närmaste, säger Sven Eriksson, ordförande och travbanechef på Dalatravet.

Vad har han betytt för travet i Rättvik?

– Han är en av de allra största. Olle och Jim Frick har hjälpt till att höja intresset för travsporten i Dalarna. När han startade upp sin rörelse här fick han direkt många hästägare. Han var en väldigt skicklig tränare men också fantastiskt duktig med människor.

I Rättvik kördes under en period kuskmatchen Olle Goops utmaning.

– Det var fantastiskt och blev som en återkommande träff med många gamla vänner. Men det jag kommer att minnas allra mest med Olle är att han hela tiden tog sig tid. Och han tog sig hela tiden lika mycket tid för den lilla hästägaren som för den stora hästägaren, säger Sven Eriksson.

Åbytravets Jon Walter Pedersen, tillförordnad vd och sportchef, berättar att det under fredagens uttagningar till pokalloppen kommer att arrangeras en minnesstund för att hedra Olle Goop.

– Det är mycket känslor och det kändes i bröstet när jag tog emot beskedet. Han var en gedigen hästkarl som hela tiden tog sig tid för alla människor. Han såg alla, var snäll och omtyckt. Var du ny på Åby kom han alltid fram och välkomnade och pratade med den personen. På den tiden jag själv var aktiv kunde jag alltid ställa frågor till honom om olika hästar och få hjälp. Han var en jäkel på att köra häst och var också duktig på att lösa situationer med hästar som hade problem.

Vad har han gjort för Åbytravet?

– Han är vår största champion genom tiderna och dominerade totalt under 20 års tid. Han är invald som hedersmedlem i våra travsällskap och vi har döpt en stor sal efter honom. Vi kommer med all säkerhet att hedra honom med något lopp längre fram.

Hedra Olle Goop kommer Åbytravet också att göra under fredagen.

– Vi kommer att ha en minnesplats i vinnarcirkeln där folk får skriva sina minnesord. Sedan kommer vi också att ha en tyst defilering i lopp ett. Han har verkligen haft en lång karriär. Det finns inte många inom travet som är större. Jag minns också en av hans segrar i Drottning Silvias Pokal när drottningen var på plats. På senare tid minns jag när Olle var med i Paris och fick se sin son Björn vinna många stora segrar. Han gladdes verkligen med Björns framgångar och de hade väldigt starka band. Jag förstår att det här är en väldigt tung tid för både Björn och Annika.

Efter flytten till Kil lät framgångarna på Färjestadstravet inte vänta på sig. Olle Goop blev kuskchampion 12 gånger på 13 år – och efter det har Björn Goop nu 19 raka titlar.

– Jag satt och arbetade med travprogrammet och det var svårt att ta in hans bortgång. När allting sedan blev offentligt kom gråten. Det var väldigt känslosamt. Jag slås av att när det kommer till Olle så är allting väldigt samstämmigt. Hans fantastiska personlighet kombinerat med en oerhörd vinnarskalle. Men alltid väldigt ödmjuk och trevlig i alla situationer. Även om vi var oense om någonting var tonen hela tiden väldigt god, säger Ken Karlsson, sportchef på Färjestadstravet.

Ken Karlsson blickar tillbaka på när Olle Goop lämnade beskedet att han slutat köra lopp.

– Olle och Stig H var inbjudna till ett hästägarmöte och pratade om gamla minnen. Han lämnade beskedet mer i en bisats. Det var ingen stor grej för honom att han kört sitt sista lopp. Det blev som en chock. Han var ju på den nivån att det snarare borde ha varit en presskonferens för ett sådant besked.

Ken Karlsson berättar också att Olle Goop var på plats på deras tävlingar på långfredagen.

– Hela familjen hyr ofta en loge av oss och bjuder in sina hästägare. Olle och Annika var här som värdar och det var precis som vanligt när vi skiljdes åt efter tävlingarna. Vi var trötta men belåtna allihopa. Det är svårt att ta in det som hänt.