Ögonblicken vi minns – år för år

1997 (treåringssäsongen, första tävlingsåret):

Järvsöfaks hade kvalat redan i slutet av juli som tvååring i Bollnäs på då starka 1.47,6/2180 meter. Det blev ytterligare ett kval den 26 mars som treåring i Bollnäs, nu stannade klockan på 1.41,9/2160 meter. Favoritspelad kördes han till ledningen av Jan-Olov Persson i tävlingsdebuten i Bollnäs den 20 april. Det såg länge ut att utvecklas till en spännande duell mot Rolex K., men det blev ingen succé för Faksen.

– Det stod en kurvkontrollant mitt i sista kurvan. Järvsöfaks började titta på honom och tyckte att det var intressant. När vi sedan hade passerat kontrollanten och Järvsöfaks skulle börja koncentrera sig på att springa hem segern på upploppet slappnade han istället av och galopperade, sade Persson.

Järvsöfaks inkom som målfemma, men var då diskad.

Det blev i övrigt många galopper under inledningsåret, närmare bestämt fem på tolv starter. Första segern togs i andra starten i ett ”vanligt” lopp i Bollnäs på 1.36,4/1640 meter och med ett förstapris på 10 000 kronor.

Första stora uppgiften var ett försök till Svenskt Kallblodskriterium. Järvsöfaks slutade där, spelad till 26 gånger pengarna, femma efter galopp på 1.33,1, vilket inte räckte till finalplats. Inför kvalen till Norskt Kallblodskriterium i slutet av september hade Faksen vunnit ytterligare ett lopp på Hagmyren och tillmättes lite större chanser till en klassisk finalplats. Men det gick inte den här gången heller, utan slutade med att hästen blev utslagen som fyra. Något delägaren Magnus Frunck hade svårt att smälta.

– Det här var enda gången som Magnus Frunck kom in i stallet och klagade efter ett lopp med Järvsöfaks. Jag erbjöd mig direkt att köpa tillbaka hans halva i hästen, berättade Persson.

Någon affär blev det aldrig – Frunck valde att besinna sig. Tur det eftersom Faksen i starten efter segrade i tröstfinalen av norska kallblodskriteriet och därefter i sista starten för året notera nytt svenskt rekord vid segerloppet i Gävle med 1.29,0/1680 meter.

1998 (fyraåringssäsongen med derbyseger):

Fyraåringssäsongen inleddes på bästa möjliga sätt med tre raka segrar. I andra loppet möttes för första gången Järvsöfaks och Nordgubben, där det blev stenhårt i mål.

– Det blev knallhårt och jag hade ingen aning om vem som var först, sade Persson.

Men Faksen hade nosen först och faktum var att Nordgubben aldrig lyckades besegra Järvsöfaks. Det fanns två större mål under det här året – det svenska och norska Derbyt. Förberedelserna inför derbykvalen i Östersund kunde ha varit bättre. Bara nio dagar före blev Faksen nämligen sparkad av sin jämnårige hagkompis Pelle Babs.

– Jag märkte direkt att Faksen hoppade runt på tre ben, det såg inte bra ut alls.

På grund av karenstider var det för tätt in på loppet för att behandla Järvsöfaks, utan Persson fick helt enkelt hoppas på ett mirakel. Faksens läkkött visade sig också vara väldigt bra och måndagen före derbykvalen var hästen haltfri. Både Faksen och Pelle Babs vann sedan sina respektive försök, liksom kriterievinnaren Rolex K. Väl i finalen var den sistnämnde för bra från spets. Järvsöfaks fick nöja sig med andraplatsen och Pelle Babs slutade trea för Stig H Johansson.

I slutet av augusti väntade de norska derbykvalen på Bjerke. Faksen hade laddat upp med att bland annat vinna genrepet på Solänget över lång distans mot Rolex K. Och långlopp handlade det även om i norska Derbyt.

– Mitt stora mål under fyraåringssäsongen var trots allt det norska Derbyt. Lång distans gynnade starke Järvsöfaks, som vid den tidpunkten inte alls var startsnabb. Jag hade stora förhoppningar om att kunna vinna i Norge.

Järvsöfaks segrade också i sitt försök på 1.29,1a/2600 meter och eftersom Pelle Babs slogs ut var Faksen ensam svensk i finalen mot elva norska hästar. Persson tryckte sig till spets drygt två varv från mål, men fick sedan en elak massage av Tor Wollebäck bakom Eng Svarten. Med nöd och näppe lyckades Faksen hålla spets och det räckte sedan hela vägen på nya löpningsrekordet 1.27,2a. Den här segern räknar Persson som den största av Faksens hela 201 vinster. Förstapriset var 538 950 kronor och sammanlagt tjänade Järvsöfaks nästan en miljon kronor som fyraåring. Storvinsten i Norge firades på Aker Brygge i Oslo tillsammans med Faksens nybildade fanclub.

1999 (femåringssäsongen, genombrottet som äldre):

Det här året debuterade Järvsöfaks i aveln och fick direkt full bok med 150 ston. 

Årsdebuten lät vänta på sig fram till den 13 maj och Faksen vann direkt på Bergsåker. I andra starten för året var Persson avstängd och valde då att sätta upp Jorma Kontio. Duon vann tillsammans på Hagmyren och Faksen inledde 1999 med tre raka segrar. 

Med alltmer pengar på kontot skulle han snart vara tvingad att börja stångas med den äldre eliten. Det hela kulminerade när Persson och Järvsöfaks fick en inbjudan till kallblodslandskampen mot Norge i Östersund den 6 augusti. Bland motståndarna fanns då en närmast omöjligt motståndare – grållen Bork Rigel med Jomar Blekkan.

Jan-Olov Persson var själv skeptisk till det hela, men samtidigt väldigt nöjd med sin häst. Ett annat problem var att Bork Rigel dragit spår ett och var väldigt startsnabb. Före loppet sade dock Gunnar Melander till Persson att han inte behövde vara rädd för att ta dödens med Järvsöfaks. 

Så blev också fallet och efter en publik­friande upploppsduell kämpade Faksen ned Bork Rigel sista biten efter 1.23,9a/2140 meter. Den första svenska segern sedan Järvsöfaks morfar Lapp Nils vann 1989 var ett faktum. I starten efter ordnade Järvsöfaks sitt första av hela tio SM-guld. Nu var han inte bara en årgångstopp, utan även bäst som äldre.

2000 (karriären som äldre tar fart):

Det här året var det meningen att Järvsöfaks skulle möta de bästa i Elitkampen på Solvalla, men av detta blev intet. 

Efter två starter i januari (seger i den andra) drabbades Faksen av sin första svåra skada. Det var ett gaffelband som höll honom borta från tävlingsbanan i nästan fem månader. 

Kretsen kring Faksen fick i stället fokusera på att försvara sin titel i kallblodslandskampen mot Norge, som nu avgjordes på Biri i slutet av juli. Faksen hade tre segrar på fyra starter inför detta, men mötte nu inte bara Bork Rigel, utan nya norska kallblodslöftet Spikeld. Det såg tufft ut på förhand, men Järvsöfaks klarade även denna utmaning. Detta sedan Persson åter tvingats forcera sin häst fram utvändigt om ledande Bork Rigel. Spikeld kom snabbt till slut, men var för sent ute. Segertiden stannade vid 1.23,7a/2100 meter.

– Det var grymt, då var norrmännen knäckta. De hade både Bork Rigel och Spikeld, men de förlorade i alla fall, kommenterade Persson.

Det blev därefter ny seger i SM och sedan ytterligare åtta raka vinster innan år 2000 var över. Dessa ingick i en segersvit på sammanlagt 19 raka, som bröts i slutet av maj 2001. Det som kändes lite retligt för Perssons del var att Spikeld, bara en månad efter landskampen, slog till med det nya absoluta världsrekordet 1.18,6 på Forus. Men Faksen ordnade själv också ett världsrekord på 1.20,7/1640 meter med voltstart.

2001 (sjuåringssäsongen):

Redan i februari och mars hemförde Järvsöfaks Jacob Meyers Pokal och Lars Laumbs lopp på Bjerke. I Erkon Pokaali i Helsingfors slog han sedan till med världsrekord över medeldistans (1.22,3/2100 meter) trots en tappad framsko.

– Det där var en av Järvsöfaks absolut bästa prestationer, kanske den allra bästa med tanke på omständigheterna, sade Persson.

I Helsingfors saknades skadade finske fenomenet Viesker. Denne var, med ett lopp i kroppen, däremot redo för sitt första möte med Järvsöfaks i Gullsprintern på Bjerke under Oslo Grand Prix-helgen i mitten av maj. Efter en ursinnig kamp avgjorde Faksen sin vana trogen från dödens, men det satt långt inne denna gång. Viesker är också den häst som Persson håller högst bland de motståndare som hans stjärnhäst fått duellera med genom karriären.

Järvsöfaks vann 18 av 19 lopp det här året, men slutade trea i Elitkampen. Detta efter hovproblem och byte till en ny syntetsele.

– Faksen hade tyvärr slitit av sig sina framskor på ett olyckligt sätt i hagen, så att hovväggarna, särskilt den höger fram, slets av. Jag skodde om honom, men det blev inte riktigt bra. Järvsöfaks blev nu ömfotad i loppet och trivdes inte alls i syntetselen. Därav galoppen på upploppet, berättade Persson.

2002:

Inför 2002 hade norrmännen en ny stor utmanare till Järvsöfaks – femårige Moe Odin. 

Efter två raka segrar på hemmaplan ställde Jan-Olov Persson siktet mot Klosterskogens Elitlopp i Norge. Lite överraskande valde Moe Odins tränare Tor Martin Moe att riskera segerraden på 24 raka vinster genom att möta Sveriges kallblodsess. 

Faksen vann spårlottningen och Persson kunde tidigt köra till spets. Moe Odin tvingades fram i dödens, men det blev aldrig spännande. Storpubliken fick se en vanlig syn i dessa dagar – en Järvsöfaks som bara var bäst. Den här gången på 1.23,5a/2100 meter. Innan året var över hade Faksen gjort 20 starter – och vunnit samtliga!

Största segern i pengar räknat kom i Midsommarloppet på Leangen, men prestigemässigt var första segern i Elitkampen nummer ett. Viesker bjöd på nytt upp till en skarp drabbning, men precis som i Norge sluggade sig Faksen förbi och vann med hals på 1.20,2a/1640 meter. 

Järvsöfaks vann bland annat också landskampen mot Norge för tredje gången och förstås SM. Han tycktes omöjlig att besegra.

2003:

Redan i första starten för året passade Järvsöfaks på att slå Ina Scots svenska rekord på 31 raka segrar. Det blev också vinst 33 i rad innan Faksen förlorade ett V75-lopp i Gävle den 22 mars. Det var världsrekordhållaren Spikeld som lyckades speeda ner ledande Järvsöfaks.

– Innerspåret var lite löst och Faksen blev rullig i sista kurvan. Men samtidigt gjorde Spikeld också ett väldigt bra lopp den där dagen, sade Persson.

Inför Elitkampen det här året hade Faksen fem raka igen och vann på 1.19,1 före finske Sipori.

– Det var en bra prestation men det kändes inte lika häftigt att underskrida 1.20-gränsen när Spikeld redan hade gjort det.

Det blev sedan ännu en vinst i landskampen på nya världsrekordet 1.21,8a/2100 meter. Efter ett nytt SM-guld var sedan Persson sugen på att slå Spikelds absoluta världsrekord i Eskilstuna den 13 september. Men även om han var överlägsen både finskt och norskt motstånd räckte det inte hela vägen. Första varvet avverkades på vassa 1.17,6, men när Faksen tröttnade sista 50 i ledningen noterades sluttiden för 1.18,7. Alltså bara tiondelen sämre än Spikelds världsrekord. Jakten fick helt enkelt fortsätta...

2004:

Nu var det bara segrar hela tiden, närmare bestämt 16 på lika många starter. Det blev enkelt i både Landskampen och Elitkampen. Inget kunde stoppa Järvsöfaks framfart längre. Han blev Årets Häst redan 2003 och kom framöver att fortsätta på den vägen. 

Men i augusti 2004 höll allt på att få ett oväntat och sorgligt slut. Faksen drabbades nämligen av den ovanliga och allvarliga Baron Gruff-sjukan. Veterinären Matts Olov Nord ansåg det hela så allvarligt att Faksen transporterades till universitetsdjursjukhuset i Uppsala. Där svävade han sedan mellan liv och död under flera dagar och den mediala uppståndelsen var stor.

– Vilket pådrag det blev. Det kunde nog inte varit värre om kungen hade varit allvarligt sjuk. Det kändes nästan som att det bads i varje stuga i hela Sverige, kommenterade Persson.

Susanne Demmers var veterinären som behandlade Järvsöfaks i Uppsala. Till slut kunde hon lämna lugnande besked – kallblodskungen hade vunnit även den här striden.

 Något SM blev det inte, men Faksen avslutade året med tre raka segrar. Den sista, i ett V75-lopp på Bergsåker, innebar 39:e raka vinsten, vilket var nytt världsrekord. Det tidigare hade tyske Bodyguard Of Spain med 38 i rad.

2005:

Nu var Järvsöfaks elva år och hade vunnit allt som går att vinna och lite till. Däremot hade han fortfarande inte det absoluta världsrekordet, vilket verkligen irriterade Jan-Olov Persson.

Så det här året började han allt mera längta efter ett nytt försök. Gävlebanan var snabb och verkade som ett bra alternativ. Järvsöfaks världsrekordrad i antal segrar bröts under Oslo Grand Prix-helgen i mitten av maj, då hästen galopperade bort sig. 

Hans 42 raka stod sig fram till att spanske Trebol slog till med 56 i rad. Järvsöfaks är dock fortfarande värst bland kallbloden och lär så förbli i evigheter.

Den 12 juli 2005 var det så dags. Persson hade gjort sitt bästa för att få Faksen i världsrekordform och kom till start i Gävle med fyra raka vinster. Gävlebanans vd, Hans Johansson, hade passande nog instiftat ett helt nytt sprinterlopp, givetvis med tanke på Järvsöfaks och världsrekordet. 

Vädret den här dagen var perfekt för ett världsrekordförsök och Persson hade dessutom spetsat till utrustningen lite extra med orangefärgade Top Gum-skor från Norge på Faksens framhovar. 

Den officiella publiksiffran i Gävle den här kvällen var 4.124 personer. Alla ville de se ett nytt världsrekord.

Järvsöfaks kördes till spets efter 300 meter av Jan-Olov Persson och fösta 500 avverkades efter 1.18,5. Första varvet nåddes på 1.17,7 och nu gällde att hålla uppe den farten ända in i mål.

– Jag hörde inte banreferenten, däremot vrålet från publiken, sade Persson.

Han hade en extra växel sparad, urryckarna. Men dessa drogs aldrig, även om Persson fick mana på sin häst 80 meter från mål. Efter några minuters väntan kom beskedet från speakern – nytt världsrekord på 1.17,9a/1640 meter!

– Det låter mycket bättre med 1.17,9 än 1.18,0, konstaterade en nöjd Hagmyren­tränare.

2006:

Tolv år gammal fortsatte Järvsöfaks på sin segerrad och var kanske bättre än någonsin tidigare. På 22 lopp blev det lika många segrar.

– Det var kul med lite Eriksgata det året. Faksen tävlade exempelvis både på Jägersro och Åby. Det var riktigt roligt eftersom den publiken inte är så van kallblodslopp, sade Persson.

Faksen vann bland annat Elitkampen och SM, men mest pengar blev det i samband med vinsten i Nordiskt Mästerskap i finska Åbo.

2007:

Det blev ett par förluster, bland annat mot Moe Odin i Elitkampen. Men sedan inledde Järvsöfaks en ny segerrad på 17 raka. Ett lopp som stack ut var det på milebanan Tingsryd i mitten av augusti. Faksen vann på 1.18,4a/1609 meter, men det kunde till och med blivit världsrekord med lite bättre förhållanden.

– Faksen var faktiskt i tillräckligt bra form för att slå världsrekordet igen. Det hade dock regnat innan och det påverkade banan negativt. Annars tror jag att Faksen nosat vid sitt eget världsrekord eller till och med slagit det.

Innan året var över hade Faksen tagit 19 vinster på 22 starter, däribland nya guld i SM och NM.

2008:

I årets femte start (tre segrar), i Eskilstuna den 5 april, fick Järvsöfaks nöja sig med ett femtepris. Han hade drabbats av en besvärlig skada, på en senskida i vänstra bakbenet. 

Persson befarade det värsta, att karriären var över. Men Faksen kom tillbaka och vann i sin comeback den 12 augusti i Rättvik, bara för att lämna banan med hälta. 

Nu var det den djupa böjsenan det handlade om och bara drygt två veckor återstod fram till SM på Bergsåker. Men med hjälp av simträning lyckades han få Faksen i stridbart skick och ordnade nionde SM-guldet.

Jakten på Alm Svartens 183 segrar var nu på gång och Faksen avslutade året med ytterligare sju raka fullträffar. Den sista, på annandag jul på Bergsåker, innebar nytt rekord på 184 segrar.

2009 (sista året):

Under sitt sista år på tävlingsbanan ordnade Järvsöfaks 17 segrar på 24 starter, däribland ett tionde SM-guld. 

Han fick stryk av några av sina söner under det här året, Åsajerven, Hallsta Lotus och Fakse. Men inget kunde stoppa världens bästa kallblod från att nå magiska 200 segrar. 

Detta skedde på Umåker den 6 december. Efter lite övertalning gjorde Faksen sedan sin absolut sista start på Romme den 28 december. Vojlocken med nummer 201 var klar sedan tidigare och visst vann Faksen även sitt sista race.

– Alla stora artister brukar ge extra­nummer, sammanfattade Jan-Olov Persson.

Sammanlagt sprang Järvsöfaks in smått otroliga 21 288 570 kronor.

Fotnot: Jan-Olov Perssons kommentarer och en del fakta är hämtade från boken Järvsöfaks – Sagan om kallblodskungen.