Lutfi Kolgjini minns Bo William Takter

Jägersroprofilen sitter i en traktor och har svårt att sluta prata. Ett par minuter innan han hoppade in i den nåddes han av beskedet att Bo William Takter har avlidit 84 år gammal.

Nu vill Lutfi Kolgjini att folk ska förstå.

– För mig var han det absolut störste. Jag hade förmånen att sitta och äta luncher med honom med jämna mellanrum. Ibland så undrade man vad han dillade om, men några år senare förstod man exakt vad han hade snackat om, säger Kolgjini.

Han säger att Takter hade det i sina gener.

– Hur en häst ska röra sig, hur den ska tränas… Han hade det i blodet – en helt unik hästkarl. Han gjorde stjärnor av medelmåttor som hade varit hos topptränare uppe i Stockholm. Tyvärr hade hans karriär bara börjat när olyckan inträffade. Det fanns så mycket mer som han hade inom sig som han skulle visa oss. Han kunde förvandla en häst på 14 dagar.

Närmast tagen av sina egna minnen pustar Kolgjini till lite. Sedan fortsätter han: 

– Han fick prova att köra en häst åt mig en gång. Bara efter att ha varit ute och värmt den lite kom han tillbaka och sa precis vad jag borde göra för grejer med hästen. Två veckor senare var den 40 meter bättre. Det är helt otroligt. Ingen har riktigt förstått hans kunskap tror jag.

Före sin tid

I dag är jänkarvagnar och dess effekt ständigt omdebatterade. Ordet kommer på tal igen när Kolgjini lyfter fram ett exempel.

– Det var alltså över 30 år sedan, 1985 eller 1986 måste det ha varit. Då stod han alltså och visade mig exakt hur jag skulle sätta vagnen för att det skulle bli som en jänkarvagn fungerar i dag. För att hästen skulle bli lite lättare fram. Då förstår man lite grann.

Den omtalade uppladdningen inför Moni Makers elitloppsseger kommer på tal. I ett jobb på Jägersro körde Takter 1.10,6/1640 meter med stjärnan veckan innan hon vann Elitloppet.

– Han satte Moni Maker i form för att vinna loppet. Han hade den unika känslan som så få har.

Hur var han som person?

– Underbar. Snäll och vänlig. På den tiden hälsade inte tränarna på de andra hästskötarna. De var ju bara drängar. Men han visade respekt mot precis alla. Därför kunde jag få sitta och äta luncher med honom. Jag var ju ”bara” en vanlig hästskötare.

Kolgjinis tid som stortränare kom. Längs vägen ekade Takters lektioner.

– Han berättade för mig exakt hur en travare skulle röra sig. 12-14 år senare så hade jag en häst som såg ut precis så: Viking Kronos. Han rörde sig exakt så som han hade sagt att en häst skulle röra sig.

Bara någon vecka har gått sedan Kolgjini tog emot Guldnålen tillsammans med andra travprofiler som valts in i Hall of Fame.

– Jag hade egentligen bestämt mig för att tacka nej till Hall of Fame på grund av att jag tycker att Bo William borde ha varit där för längesen. Jag tackade ja för grabbarnas skull. Bo William borde ha varit där långt före de flesta.

Det är blandade känslor mest hela tiden.

– Det är jävligt tråkigt att han har gått bort även om det inte var helt oväntat kanske. Men jag kommer att bära med mig många ljusa minnen av honom.

När pratade ni senast?

– Det var ett par år sedan, när Johnny fyllde 60. ”Det ska bli bättre, det ska bli bättre” sa han alltid. Han var en otroligt positiv person.