Leif Rydgren död: ”Ett fint avsked”

Han började arbeta som lärling på Solvalla redan 1967 och förknippas kanske allra mest som skötare till elithästen Duke Iran under tiden hos Stig H Johansson. Leif Rydgren var dock A-tränare i 30 års tid på Solvalla och Eskilstuna, varav även en framgångsrik sejour i Italien under flera år runt millennieskiftet.

– Leif flyttade hemifrån när han var 16 och jag åtta år. Under hela livet har vi dock haft en väldigt nära kontakt och talades vid flera gånger per vecka. Jag har alltid varit stolt över Leif och jag tror att hans raka och ärliga sätt bidrog till att flera större hästägare blev honom trogen i väldigt många år. Jag tänker då bland annat på Hans Sköld och Olle Florén, säger Bosse Rydgren.

Akut sjuk

Han har nu två dagars distans till sin äldre brors bortgång.

– Leif drabbades av alzheimers, så det har varit tungt under en längre period. På juldagen fick han sedan åka in akut till Mälarsjukhuset på grund av lunginflammation och det var i sviterna av den som han sedan avled på nyårsafton. Jag har försökt att samla kraft under ett par dagar och nu gått ut med Leifs död på Facebook.

Vad säger du om Leifs yrkeskarriär?

– Han hade inte turen att få fram någon riktigt stor stjärna, men det finns flertalet väldigt bra hästar att lyfta fram. Bland annat sådana som Lass Strike, Indus Sund, Com Emil och Kung Fu. Jag nämner också Newseeker som var den allra första häst som jag själv var med på. Leif körde hästen i derbykvalet 1974 och var då målfotoslagen av den slutliga vinnaren Grain. I finalen satte han dock upp Karl-Gösta Fylking (oplacerad, reds anm.).

Bosse fortsätter:

– Under de fem-sex åren som privattränare i Italien vann Leif runt 600 lopp, varav flera större unghästlöpningar. Bland annat ett med runt miljonen i första pris. Jag har även för mig att han under ett år på Solvalla slutade sjua i tränarligan. En annan rolig detalj var att min bror också var en av de första som började använda sig av Örjan Kihlström som kusk på sina hästar.

Sista mötet

Det sista mötet under mellandagarna mellan de båda bröderna blev starkt och känslosamt.

– Leif sade att han älskade mig. Han har alltid varit en tuffing och det är inte vanligt att han öppnar sig på det här sättet. Det kändes som ett fint avsked. Leif lämnar barnen Michael och Therese efter sig och vi får skicka en extra tanke till dem i denna svåra stund.

Tuff period

Bosse Rydgren har också själv haft några tuffa år med ögon- och hjärtproblem samt en kotkompression. Men nu känner han sig redo att börja komma igång rejält igen.

– Det händer egentligen alldeles för lite just nu. Något borde jag väl kunna hitta efter alla år inom travsporten. Referentsysslan saknar jag faktiskt rätt så mycket.

Elitloppsreferaten med Mack Lobell (1988) och Jag de Bellouet ( 2006) är två av Bosse Rydgrens absoluta mästerstycken.