Hockeysveriges historier om vännen Olle Goop

Olle Goops uppväxt i Dalarna, präglades till stora delar av hur han både tittade på, och själv spelade, ishockey.

Hans idrottsintresse bestod hela livet ut. Inte minst för just ishockey.

Och kärleken var i högsta grad besvarad.

Mängder av ishockeyspelare och ledare har genom åren uttryckt stort intresse för just trav, både via spel och hästägande.

Flera generationer av svenska hockeystjärnor blev därför också med tiden bekanta med en legendar som Olle Goop.

Vi har, efter Olles bortgång, pratat med några av dem.

Alla med kopplingar till de tre stora ”Goop-klubbarna”.

Favoritlaget?

Ett känsligt ämne genom åren, har varit just vilket ishockeylag som Olle Goop egentligen höll närmast hjärtat - var det barndomens Leksand, eller de under större delen av livet geografiskt närmaste klubbarna, dvs Frölunda eller Färjestad?

Jag frågade personligen honom själv om precis detta, för bara ett par år sedan.

– Alldeles för känslig fråga för att jag ska våga svara, skrattade Olle.

– Vi har många kunder och hästägare som hejar på var och en av de där tre klubbarna. Jag vågar inte riskera att stöta mig med någon av dem…

Men P-O Brasar, 71, legendarisk Leksandsspelare (tre raka SM-guld, 1973-74-75) och före detta NHL-stjärna, avslöjar här och nu det som han påstår vara sanningen.

– Ingen tvekan: Innerst inne var Olle leksing!

– När de i Goopstallet för ett antal år sedan bytte från grön till blå dress, sa jag till honom att nu är det bara några stjärnor som fattas på dräkten också… sen ser alla hur det är!

Per-Olof Brasar berättar om hur han och Olle har varit vänner sedan unga år. Med en speciell gemensam nämnare just i sin hembygd.

– Ibland kunde vi sitta och surra lite i fikarummet på Färjestad. Då brukade folk skratta åt vilket grovt dalmål vi pratade.

De har båda sysslat med såväl ishockey - som trav.

Brasar har varit amatörtränare i många år. Efter hockeykarriären, på 80-talet, blev han rikskänd via V65, med segermaskiner som Kapten Limit, Speedy Sid och Private Collection.

– En rolig grej var att när jag skulle ta ut min första körlicens, så var två personer tvungna att skriva på, och tillstyrka ansökan. Den ene var min bror, Arne - och den andre var Olle Goop!

P-O Brasar har också flera historier kring sin kusin, som även han blev travtränare på amatörbasis - fastän han hade polio.

– Jag har läst en del genom åren om vilket som var det första loppet som Olle Goop vann som kusk. Det andra har däremot ingen nämnt - men det var med ett kallblod som min kusin tränade.

– En gång hade Olle varit med i en kuskmatch, och segerdefilerade efteråt i någon sorts veteranbil. När de åkte genom sista sväng stannade Olle plötsligt bilen, hoppade ur och klev över staketet - och gav segerblommorna till min kusin, som då var 19 år och alltså led av polio. Typiskt Olle!

P-O Brasar har massor av varma minnen och fina ord om sin gamle vän.

– Från början var Olle kompis med min bror. Men med tiden gjorde ju våra gemensamma intressen av vi sågs ganska ofta. Det var alltid en höjdpunkt att träffa Olle.

– De senaste åren har det kanske inte skett lika ofta. Fast när man väl stötte på varann, så var det alltid tydligt hur många fantastiskt fina sidor som han hade.

Haft hästar i träning hos Goop

När det kommer till Olle Goops två andra närstående hockeyklubbar - Frölunda och Färjestad - finns det många som kan vittna om Olles passion för såväl trav som ishockey.

Kristian Huselius, 43, har spelat i båda de klubbarna - och i NHL.

– Framför allt lärde jag känna hans son Björn när jag som spelare kom till Färjestad, mot slutet av 90-talet. Vi blev snabbt kompisar.

– Och i och med det så lärde jag förstås känna Olle också. Han var ju pappa till Björn, och en form av trivselfarbror som alltid var närvarande. Och extremt vänlig.

Du såg aldrig Olle upprörd eller irriterad över något?

– Nej, absolut inte.

– Men precis som vilken idrottsman som helst, så tror jag nog att han hade en väldig vinnarskalle. När han satte sig i sulkyn och körde ut till lopp, så kröp det fram en starkt fokuserad och riktigt skarp tävlingsmänniska.

Huselius fattade snabbt tycke för hela familjen Goop.

– Ja, så blev det. Och jag satte ju också egna hästar i träning hos dem.

Den mest kända var Quarcio du Chene - som Björn och Olle vann många stora lopp med.

Kristian Huselius medger att Olles bortgång har gjort djupt intryck på honom.

– Mest lider jag förstås med Björn och Annika, eftersom jag vet hur tajta de var i familjen.

– Men för egen del väcker det också många tankar: Olle Goop är ju en person som alltid funnits, han har varit så självklar - och på något sätt kändes det som att han aldrig skulle kunna försvinna.

– Dessutom sätter det ju perspektiv på ens eget liv. När ens idoler, och personer man känner, åldras och går bort, så inser man också att man själv håller på att bli gammal, och inte heller kommer att finnas för evigt.

“De största någonsin”

Vem som har varit allra bäst av Olle och Björn, som travdominant i Sverige, kan eller vill Kristian Huselius, inte avgöra.

– De har ju levt och verkat under lite olika epoker och förutsättningar.

– Jag har både sett och förstått att Olle var totalt outstanding i Sverige i många, många år. Han kunde köra absolut alla typer av hästar, på ett sätt som ingen annan.

– I Björns fall är han väl en lite mer offensiv och finurlig kusk. Konkurrensen ser ju också lite annorlunda ut för honom, särskilt eftersom Björn också har gett sig ut så pass mycket även internationellt.

Möttes i Arboga

Ännu en ishockeystjärna som haft mycket med Olle Goop att göra är Conny Evensson, 77 - Sveriges bäste ishockeytränare någonsin. Han har tagit SM-guld med både Färjestad och Frölunda - och två VM-guld som förbundskapten för Tre Kronor.

Conny Evensson har också ett gediget travförflutet. Han ägde bland annat dubble elitloppsvinnaren Copiad.

– Olle och jag hade en speciell mötesplats, där vi brukade ses. Det var en liten trevlig krog i Arboga. Vi bodde ju båda i Värmland. När jag hade varit på förbundsjobb i Stockholm, och han hade kört på Solvalla, så brukade vi ofta stanna och käka ihop, på just det där stället, på vägen hemåt.

– Men när vi hade ätit klart hann jag inte med Olle. Han var snabbare än mig i bil…

Conny Evensson minns också några gemensamma resor i samma fordon, till diverse travbanor.

– Jag hade ju Copiad i träning i ett annat värmlandsstall, hos Erik Berglöf. Man skulle kunna tänka sig att det kanske var lite känsligt.

– Men sånt visade Olle aldrig nånsin några sura miner över. Jag kommer särskilt ihåg en gång som jag ville åka till Romme, och ringde och frågade Olle om jag kunde åka med honom. Han blev jätteglad, och vi satt och surrade hela vägen, både fram och tillbaka.

Vilka personliga egenskaper hade han, som du lade extra märke till?

– Som många nu säger, så var Olle en oerhört god och snäll person. Han mötte en alltid med ett härligt leende.

Evensson har lätt för att sätta in Olle Goop i svensk travsports historia.

– Javisst. Han och Stig H, det är de största någonsin, helt enkelt.

– Namnet Goop är för alltid en faktor inom svenskt trav. Dels för allt det som Olle gjorde, dels för det som Björn nu fortsätter med.