Dallas har vandrat vidare

Dallas satte verkligen färg på loppet när han spetsade i årets upplaga av Montéeliten. Den åttaårige valacken travade första 500 meterna efter 1.06,0, varvade på 1.09,3 och var sedan sexa i mål.

I sadeln satt Anna Erixon som efteråt upptäckte att allt inte stod rätt till med hästen.

– Det gick väldigt fort i loppet men vi tyckte att han stumnade mer än han borde ha gjort. När han kom av banan var han halt. Anna reagerade fort och när veterinären kom såg vi att han hade trampat sig. Han fick smärtstillande på Solvalla för att vi skulle kunna ta oss hem. Där och då kändes det inte som att hela världen var över, säger ägaren och tränaren Linn Strandqvist.

I dag visade Dallas dock tecken på att det handlade om något värre än en trampskada.

– Han vägrade att sätta ned benet. Då åkte vi akut till djursjukhuset i Slöinge och bad dem röntga. Jag trodde att det var någon form av fraktur men det visade sig att flera senskador hade gått upp totalt.

“Ett väldigt tufft beslut”

Prognosen var i stort sett hopplös.

–Det fanns en väldigt, väldigt liten chans att han med tur och extremt lång rehabilitering skulle kunna gå i hagen igen, men inte mer än så. Min plan har alltid varit att han skulle bli min ridkompis när han slutade tävla, men den planen var bara att skrota, säger Linn Strandqvist som tvingades fatta beslutet att ta bort sin favorithäst.

– Det kändes inte sjyst mot Dallas att låta honom gå igenom konvalescens i ett år eller mer och sedan vara haghäst. Det är inget liv för honom. Han älskar att springa och det kunde aldrig göra igen. Dessutom hade han behövt strikt boxvila och då fanns risken för tarmvred med tanke på hans historia med stora kolikproblem. Det var ett väldigt tufft beslut, men det behövde fattas.

Döpte dottern efter hästen

Det är en bedrövad Linn Strandqvist som berättar om dagens händelser.

– Jag mår skit. Jag har gråtit hela eftermiddagen. Barnen är också jätteledsna och hans skötare Erica helt förstod. Det här är baksidan med den här sporten, säger hon.

Mitt i sorgen finns också en känsla av stolthet.

– Han fick visa hela Sverige hur bra han var. När startbilen gick i söndags var det bara en häst på banan och det var han. Dallas har gått igenom mycket skit men jag är väldigt glad över att han fick göra det han älskar in i det sista, säger Linn Strandqvist och fortsätter:

– Han stod mig extremt nära. Min yngsta dotter heter Dallas och man döper inte ett barn efter en häst om det inte finns ett speciellt band. Jag önskar att alla får uppleva glädjen som jag har känt över att ha en häst som Dallas. Jag är väldigt tacksam över det.