Efter svår olycka och amputation – Cathrine gör kuskcomeback efter 20 år

Det är en historia som berör och hindren efter vägen har varit många. Allt började med en olycksalig träningsrunda 2016 med den då nya hästen Förtrollad.

– Vi blev översprungna av en annan häst och jag bröt skenbenet. Jag transporterades till sjukhuset där de drog benet till rätta och förberedde för operation. Det finns alltid risker med sådana här ingrepp och jag fick akut ont i vaden. Det var en fruktansvärd smärta och jag skrek i princip i fyra dygn. Det kändes som att jag nonchalerades av personalen och först efter skiftbyte började man ta det hela på allvar. Då var det tyvärr för sent för att rädda vadmuskeln, berättar Cathrine Bergkvist.

Det hon drabbades av var akut kompartmentsyndrom. En fraktur på skenbenet är också en av de vanligaste orsakerna till denna smärtsamma åkomma. Fortsättningen blev inte heller roligare. Cathrine Bergkvist fick så kallad droppfot och tvingades till nya operationer under flera års tid.

– Först i Stockholm och sedan i Umeå. Vid sådana här operationer lånar man senor från foten så att foten sedan fixeras i ett normalt läge. Det gick bra ett tag men sedan lossnade senorna och jag var tillbaka på ruta ett igen. Sista gången i Umeå höll det ett år. Man kan säga att foten dog och det var svårt att gå. Däremot körde jag häst mest hela tiden.

I början när Cathrine satt i rullstol fick hon dock ta hjälp med ridning/körning.
– Flickan (Louice) som stöttade mig då red förbi med hästarna så att jag åtminstone kunde ge dem morötter. Det var speciella känslor i kroppen under den tiden.

Tufft beslut

Efter sju år av operationer och lidande fattade Cathrine Bergkvist ett tufft beslut hösten 2023 – att amputera en del av sitt högra ben.

– Jag var mitt i livet och något positivt måste börja hända. Jag frågade läkaren som hade hand om mig just då om det inte var lika bra att göra en amputation. Då svarade hon att jag nog faktiskt hade rätt. Så i oktober 2023 gjordes ingreppet i Eskilstuna.

Ungefär samtidigt som amputationen genomfördes drabbades Cathrines make av akut diskbråck. Så även han tvingades till operation.

– Under de här åren sedan olyckan är det många som tyckt att vi borde göra oss av med hästarna. Jag säger dock i stället att det är hästarna som hjälpt mig under den här svåra perioden i livet och gjort så att jag inte har gått under. Men när vi tvingades till operationer samtidigt blev det en krissituation. Jag är oerhört tacksam över att Britt-Marie Häggkvist från Sundsvall då ställde upp och tog hand om våra hästar mellan 1 oktober och sista mars. Det var ovärderligt och det är sådana här gången man verkligen får veta vilka de riktiga vännerna är.

Sköna segrar

Något som gjorde livet lite muntrare bitvis var även en del framgångar som tränare på travbanorna. Förtrollad vann fyra lopp 2017-2018 och därefter ytterligare ett 2020. Mellan sjukskrivningarna har också Cathrine Bergkvist kunnat fortsätta med sitt arbete som inköpare på en pappersfabrik.

– Det har gått att sköta det mesta av arbetet hemifrån, vilket förstås känns tacksamt. Numera har jag både running blade och slalomfot som kan kopplas till protesen och det går bra att köra bil utan hjälpmedel. Jag gasar liksom med hela högerbenet.

Gasar gör hon även med hästarna. Just nu finns två hemma på gården – kallblodsstona Catla Karma och Uniqa C.H. (sju och två år). Men det är med Danneros travskolehäst Tverdals Odin som Cathrine ska göra kuskcomeback nu på lördag (lopp 2) under självaste V75-dagen på Bergsåker. Det blir hennes första riktiga travlopp på över 20 år!

– Jag sade tidigt efter olyckan att jag skulle kämpa mig tillbaka och köra lopp. Många tyckte säkert att jag inte var riktigt klok, men ibland får man ett horn i pannan.

Behöver du någon specialutrustning eller särskild sulky för att kunna tävla?
– Nej, det fungerar på vanligt sätt. Jag har benen i fotstöden och armarna är det inga fel på.

Vet du om det är någon annan i Sverige som just nu tävlar med benprotes?
– Nej, inte vad jag känner till. Då har jag ändå frågat runt en hel del.

Hur ser du på tävlandet framöver då?
– Jag har inga ambitioner att bli någon proffskusk, utan vill bara kunna köra mina egna hästar någon gång ibland eller om någon annan frågar. Det här med att kunna tävla igen har som sagt varit ett mål under lång tid och det känns roligt att det nu äntligen är dags.

Vad kan du och Tverdals Odin uträtta på lördag?
– Det är många tuffa motståndare men samtidigt har jag en travsäker häst som håller fin form för dagen. Det är väl bara att hålla i sig och se hur långt det kan räcka.

Det här med travsegrar känns säkert också som något ganska trivialt i sammanhanget om man jämför med vad Cathrine Bergkvist tvingats gå igenom under den senaste åttaårsperioden.

– Även om foten såg ut att ha gått igenom en köttkvarn efter olyckan var det nog tur att jag då inte visste att det skulle ta åtta år innan jag kunde gå igen. Samtidigt klarar en människa mer än vad man kan tro.

Något som får Cathrine på glatt humör för dagen är när tvååriga stoet Uniqa C.H. förs på tal. Här kan hon ha något för framtiden.

– Jag var med och drog ut henne själv och har lagt ner enormt med tid. Vi har säkert varit inne på Dannero 30-40 gånger. Hästen är jättefin, lite tuff men förnuftig. Hon lägger mycket mark under sig och det ska bli spännande när vi kommer igång med Träna Tillsammans på Dannero.

Men först den efterlängtade comebacken på Bergsåker. Några extra tummar lär säkert hållas för just Cathrine på lördag, även om starten inte görs inom V75-ramen. Hon avslutar själv med lite galghumor:

– Hur det än går har jag i alla fall bara ett ben som går att bryta.