Emelie Pettersson har fått en kometstart på karriären

Ponnytrav i ryggen och pappa heter Tomas Pettersson. Mamma Åsa Larsson är också hästmänniska. Förutsättningarna var goda när Emelie Pettersson tog ut storhästlicens – ändå var den första känslan en kalldusch när hon tog licensen i fjol.

– Reglerna gjordes om och vi under 18 år fick bara köra Juniorchansen. I början var jag väldigt besviken men nu tycker jag att det har varit bra att kunna komma igång och köra utan spel inblandat och så, säger hon. 

Så det är något du tänkt på – att det inte är totalisatorlopp?

– Nja, men först kändes det tråkigt att det blir färre möjliga lopp men det känns som ett bra sätt att börja köra på för oss som inte är så rutinerade.

Siffrorna skvallrar inte om någon orutin. Under premiäråret vann hon två av tretton lopp och i år har nio starter inneburit följande resultat: 1-1-1-1-2-2-2-2-5.

– Egentligen är det helt overkligt hur bra det har gått. Jag har fått köra väldigt fina hästar. 

“Kanske gått i arv”

Varifrån kommer körhänderna som – fina hästar till trots – tycks finnas?

– Kanske gått i arv, det kan man ju hoppas. Ponnybakgrund är kanske inte heller så dumt när de skuttar omkring där. 

17 år ung innebär att andra året på gymnasiet väntar nu efter sommaren. I Emelies fall rör det sig, föga förvånande, om djurfokus.

– Jag går Nytorps Hästgymnasium utanför Bollnäs. I framtiden hoppas jag kunna åka utomlands och jobba något år och sen skulle jag väl vilja träna häst själv också – det känns ju som att jag kommer att jobba med hästar.

“Enormt intresse”

Pappa Tomas Pettersson betonar hennes dedikation.

– Hon har ett enormt intresse för hästar och lägger hundra procent av tiden utanför skolan på hästarna. Jättekul att det har gått så bra för henne.

Och nästa år, när hon fyller 18, får hon konkurrera på samma villkor som andra i vanliga lopp.