Möt Marcus Lilius i Travrondens söndagsintervju

Som försteman i Jan-Olov Perssons stall på Hagmyren, är det både lätt och inte lätt att slå sig fram som ny toppkusk, och få köra många tävlingslopp.

Enkelt därför att Persson själv har trappat ner löpkörandet kraftigt, och har massor av bra hästar i stallet.

Inte så enkelt därför att det finns massor av lovande kuskar kopplade till just den verksamheten. Fem-sex-sju-åtta jättetalanger. Inte minst en viss Djuse. Alltså Mats Djuse, 26, ledaren och den troliga vinnaren av den allsvenska körsvensligan 2024.

Men Lilius tycks vara tvåa i den interna hierarkin bland kuskarna i stallet. Det har också, någon vecka före nyår, gett honom en 16:e plats i den där allsvenska kusktabellen.

Nästan 800 starter i år, över 7,5 miljoner i prispengar, och hittills 75 segrar och 81 andraplatser. Det placerar Marcus Lilius före etablerade tungviktarkuskar som exempelvis Erik Adielsson, Jörgen Westholm, Peter Untersteiner och Christoffer Eriksson, för att nu bara nämna några.

Kurvan är brant:

2021 körde han 254 lopp – och vann 12. Året därpå 332 starter – och 37 segrar. I fjol 657 tävlingsstarter – och 54 segrar. I år landar det runt 800 – och mellan 75 och 80 segrar.

– Jag älskar det här, konstaterar Marcus Lilius.

– … och redan tidigt förstod jag att travet skulle bli mitt liv.

Under uppväxten, i Möklinta utanför Sala, kretsade mycket kring pappans hästar. Och precis intill fanns Jörgen Westholm, redan då A-tränare. På den gården smög unge Lilius omkring.

– På sommaren mellan femman och sexan, hjälpte jag bönderna där med att köra hö.

Hm, barnarbete…?

– Haha, det får man nog säga.

Tidig i sulkyn också?

– Ja, hemmavid körde jag hela tiden. Fastän vi inte hade några riktiga körbanor, sådär. Det var mest åkermark.

Hobbyn och drömmen blev allt mer verklighet, vartefter. Efter skolan har han jobbat hos tränare som Svante Båth, Nicklas Westerholm, Mattias Djuse, Jörgen Westholm… och nu då Jan-Olov Persson. Det är en klassisk gammaldags travtillvaro, med ständigt tidiga morgnar, och ibland sena tävlingskvällar på resa.

Hur ser dina dagar ut för tillfället?

– Mer jobb- än sömntimmar, om man säger så.

Vad är det som så pass snabbt har gjort dig till en elitkusk?

– Jag vet inte om jag är det än… men erfarenheten, ändå. Och kärleken till hästen. Att jag verkligen älskar att borsta, mata, klappa – ja, allting med hästarna. Att se dem må bra.

Du har mycket rutin redan, trots att du bara är 27 bast, och inte har haft någon egen rörelse.

– Ända sedan man passerade breddloppsgränsen, har målet varit att köra så mycket lopp som möjligt. Det är på banan man syns, och det är där som man vill vara.

Största segern hittills?

– Det måste väl vara någon av dem med Järvsöodin, i fjol eller i år. Förmodligen kallblods-SM 2023.

Jagar du fler fina titlar?

– Klart att man vill vinna stora lopp. Men som många andra kuskar säger, så handlar det ju i första hand om att köra in så mycket pengar som möjligt, dag för dag, till sina hästägare.

De flesta spåren pekar väl rimligen mot att en ung person i din fas, så småningom kommer att gå över och bli egen tränare?

– Ja, det ska jag bli. Det har jag alltid drömt om.

Låter också som du siktar på den gammaldags blandningen, som både tränare och kusk?

– Förmodligen. Nu har jag ett par hästar här hos Janne, bland annat ett treårigt varmblod, Joy Of Illusion, som jag tränar mer eller mindre på egen hand. Och när vi vann lopp med den häromveckan, i Bollnäs, så var det en grym kick! Det pirrar till något alldeles extra, när man vinner med en som man både tränar, och kör. Det måste jag säga.

När kan du vara redo att ta steget, på egna ben?

– Jag var på gång för några år sen, med kursen och sådär. Men ju mer jag har sett inne hos stora tränare, desto mer förstår jag hur långt ifrån jag i praktiken är.

– Det är så mycket man måste kunna. Och inte minst ha en kundkrets av en massa ägare, som är beredda att satsa på en. Jag är inte så naiv att jag tror att jag är redo för allt det.

 Men om du tittar fem år in i framtiden…?

– Ja, kanske det. Snarare fem än tre år, får man nog säga. Men någon gång ska jag bli min egen.

I den närmaste bekantskapskretsen har Marcus Lilius gott om coacher, mot den där hägrande tränarkarriären. Djuse och Persson och Westholm är några av dem.

– Sen har jag några tränare som ligger något steg före mig, som jag pratar ganska mycket med på telefon, nästan varje dag: Oskar J Andersson, Wiktor Kylin-Blom, och några till.

– Duktiga yrkespersoner, med en massa goda idéer om hur man ska träna och köra. Dessutom är de bra och roliga människor.

“Grabben följer de flesta av mina starter”

Fast den allra närmaste samtalspatnern, och hårdaste kritikern, finns på närmare håll än så. Sonen Alwin, 10, är förvisso en fotbollskille – men han har också en hel del synpunkter på pappas loppkörande.

– Mest förtjust är han i Mats och Jenny (Djuse och Pettersson, ett par, i stallet, reds. anm.), och alla Blomster-hästarna. Blomsterprinsen bara älskar han.

– Men nu har det visat sig att grabben via nätet följer de allra flesta av mina starter också. Det kan dyka upp sms kort efter många lopp – och det är riktigt uppriktiga recensioner av mina insatser, kan jag lova, inte bara beröm, om man säger så, skrattar Marcus.

“V85 känns som en onödig risk”

Vi lägger på. Eller… tänkte just avsluta samtalet. När Lilius ivrigt ropar:

– Eh, vänta, hallå, är du kvar?

Ja.

– Det där med V85, eller vad det nu hette, som de funderar på att börja med på lördagar? Vad är det för något? Kommer det verkligen att bli av?

Vi är osäkra. Styrelsen har ju stoppat det, i alla fall tillfälligt. Oklart om det kommer att gå igenom eller inte. Men väldigt konkreta planer finns, så visst kan det hända. Har du någon synpunkt?

– Jag tycker det verkar dumt att röra något som fungerar så jäkla bra som V75 har gjort i alla år. Jag vet ju inte något om hur det där nya skulle bli, men det gör väl ingen? Känns som en onödig risk för oss alla.