Johan Carlfjord om ASVT:s viktigaste frågor

Travintresset började i slutet av 1970-talet när han var på väg till landet med familjen en sommardag och de mötte en man som var ute och körde sin häst.

– Ja, det var exakt då jag blev fascinerad av hästar och sedan dess är det hästar som gällt.

Johan Carlfjord har varit runt i många stall innan han till slut blev egen tränare.

– Jag minns när jag låg i lumpen och en kille kom ut i dagrummet och sade att jag hade telefon. Jag fick gå till telefonautomaten och det var Krister Söderholm i andra änden. Han undrade om jag ville jobba hos honom efter att jag muckat. Jag tänkte att det kunde vara lite häftigt att jobba hos en Solvallatränare och visste att han hade Carolo Min i Kriteriet. Så jag bestämde mig för att jag skulle börja jobba hos honom om Carolo Min vann Kriteriet. Hästen gjorde det och jag tog jobbet, säger Johan Carlfjord.

Fyra år senare var han A-tränare med Mantorp som hemmabana. I 19 år jobbade han professionellt.

– Jag var en mellantränare som alltid fick fram någon bra häst, men någon stortränare blev jag aldrig.

Tipsade frun om jobbet

Efter en olycka 2008, när han slog sönder ena axeln, började han fundera över framtiden.

– Det skulle vara 18 månaders konvalescenstid och efter det kanske jag inte skulle bli bra. Jag bestämde mig för att läsa in gymnasiet och sedan göra högskoleprovet. Jag lyckades och fick behörighet att läsa till mäklare. Sedan sökte jag jobb och fick det.

Hur var den förändringen?

– Jag hade sålt hästar i hela mitt liv och det var inte svårare att sälja villor. När jag fick jobbet sade den ansvarige på mäklarfirman att det var ett hårt jobb. Men att åka bil och prata i telefon är inte så hårt för en travtränare. Det var saker man gjorde när man vilade.

En dag fick han syn på en jobbannons som han tipsade sin fru Pernilla om. Det var jobbet som generalsekreterare på Avelsföreningen för svenska vamblodiga travhästen, ASVT.

– Jag visade annonsen för henne och sade att det här jobbet borde du söka. Hon svarade: ”Nej, men du borde”.

Några månader senare var jobbet Carlfjords. Nu har han suttit på sin post drygt ett halvår.

– Den första tiden har gått åt till att sätta in mig i det dagliga arbetet och att ta reda på vad medlemmarna vill att jag ska göra. Det är stora utmaningar, men kul. Vi behöver bättre förutsättningar att bedriva sporten. Det gäller att driva frågor uppåt i organisationen.

“Bredden tar mest stryk”

Hur mår svensk avel?

– Stammässigt och i hästvälfärdsanseende står sig svensk uppfödning i absolut världsklass. Svenska uppfödare är mycket måna om att djuren ges de bästa förutsättningarna från start. Som alla vet är det dock svårt att få ekonomisk bärighet i att föda upp travhästar och antalet födda föl minskar för varje år. Som jag uppfattar det tar bredden mest stryk.

Hur hamnade du själv i det här med hästavel?

– Det var nog som för många andra. Jag hade ett sto i stallet som jag fått mot obetalda räkningar. Jag tänkte att vi testar att få henne dräktig. Hon hette Be Pe Express och i dag är hon grunden för de framgångar som jag har haft.

När han nu klivit in som generalsekreterare för ASVT är samarbete ett ord han ofta använder.

– Det går inte att basorganisationerna ska strida om de pengar som finns. Vi måste i stället se till att alla får det bättre. Vi måste driva frågor tillsammans uppåt i organisationen. Helt enkelt jobba på att förbättra förutsättningarna för att driva sporten.

Att få folk att fortsätta att spela på trav och frågorna runt den biten engagerar också Carlfjord.

– Det är ju så att spelet till stor del försörjer travet. Jag har haft möte med ATG:s vd Hans Lord Skarplöth och pratat om bra spelprodukter. Att vi inte har fulla lopp och att det är samma kuskar som kör i loppen. Är det en bra spelprodukt på sikt? Nja, det är nog inte det.

“Vi måste visa upp glada hästägare”

En grupp som han tycker får alldeles för lite uppmärksamhet är hästägarna.

– Har vi ingen som vill bli hästägare behöver vi varken uppfödare eller tränare. Där har både ATG och Svensk Travsport en skyldighet att visa upp hästägare och glädjen med att äga häst. Att ens häst vinner lopp är oslagbart. Det finns inget så känsloyttrande som att få se sin häst vinna och då tycker jag vi ska visa upp glada hästägare. Att vi nyrekryterar ungdomar in i sporten är förstås oerhört bra, men det är inte de som har råd att köpa travhästar. De som är i 50-årsåldern och har barn som flyttat hemifrån och har pengar över är också en viktig rekryteringsbas, säger Johan Carlfjord.

Det viktigaste med att få nya hästägare är att locka folk till travbanorna enligt Carlfjord.

– Ja, vi måste få ut folk till banorna. Vi måste visa hur kul det här är. De gladaste människorna man kan se är de som precis kört häst för första gången. I travbanornas stadgar står att de ska verka för att äga hästar, uppfödning och spel i sin region. Jag tror att många av våra travbanor kan göra det bättre.