Möt Sören Åkeby i Travrondens söndagsintervju
Vad ska en söndagsintervju just precis nu egentligen handla om?
Självklart – trav och fotboll.
Och vem borde man då prata ett tag med?
Jaa, varför inte Sören Åkeby, 72 – en inbiten nörd, med stor kärlek för båda dessa sporterna, genom hela sitt liv.
Sören Åkeby är en av Stockholms (och Sveriges) mest erkända och erfarna fotbollstränare i modern tid. Alla känner ”Snuffe” – som är hans tilltalsnamn, i fotbollskretsar.
Som allra högst i rang stod Sören Åkeby i början av 2000-talet, när han bildade radarduo tillsammans med Zoran Lucic (en annan travfreak!), på tränarpositionen i Djurgården.
År 2000 vann de superettan, och tog sig tillbaka upp i högsta serien.
2001, som nykomling, kom de tvåa i allsvenskan, med nya tonårsstjärnor som Kim Källström, Johan Elmander och Andreas Isaksson i laget.
Och både 2002 och 2003 blev det SM-guld!
– Det var härliga tider, konstaterar Sören Åkeby.
– Jag har ju jobbat med fotboll i hela mitt liv. Men i höstas satte jag stopp. Vi vann division fyra med Hanviken, och det kändes som en bra slutpunkt.
– Marie och jag har hus nere i Spanien också, och nu vill jag kunna åka hit när jag känner för det, utan att vara bunden någonstans.
Nils Sören Åkeby
- Ålder: 72.
- Bor: Delar sin tid mellan ett parhus i Tyresö utanför Stockholm, och ett radhus i La Zenia, utanför Torrevieja, i sydöstra Spanien.
- Familj: Sambon Marie Falk, 65. Vuxna barnen Malin, 51, (”hon har också hus i närheten av oss här nere i Spanien”) och Jonas, 46. Samt fyra barnbarn. Barnens mamma, förra hustrun Elisabeth, gick bort i cancer för tre år sedan.
- Lyssnar på: Gärna lite gammal musik. Reggae gillar jag mycket. Särskilt Bob Marley då, förstås. Många lyssnar ju på poddar också, men det är inget för mig. Jag bara somnar ifrån dem.
- Tittar på: Försöker med en och annan serie på TV ibland. Annars blir det mest trav – på onsdagar och lördagar, i alla fall. Och så jättemycket fotboll då. På TV – men också live, på plats. I mina hemkrokar var jag med som tränare och tog upp Hanviken i division 3 ifjol, mitt sista år som tränare. Så när vi är i Sverige, går jag gärna och kollar på dem, till exempel.
- Läser: Mest din tidning, Travronden. Och kvällstidningarna. Böcker tycker jag inte att jag hinner med. Det är Marie som står för den saken i familjen - hon slukar böcker, och korsord!
- Favorithäst: Genom åren är väl Across the Lines den som har varit alla roligast att vara med på. Bowls Lady var också kanonbra! Men jag har ett par stycken nu också, som jag gillar jättemycket! Så det är väl alla dom.
- Drömresmål: Kombinationen med Stockholm och Spanien är perfekt. Vi är mest här nere på vintrarna, av klimatskäl förstås. Men nu var det dåligt väder där hemma en vecka, så då drog vi bara ner hit igen. Det är enkelt och billigt att ta sig hit. Sen har vi en bil stående på flygplatsen i Alicante, det kostar 2 000 kronor om året, helt otroligt - så det är hur lätt som helst att byta ställe när man känner för det. Jag är ju pensionär nu, så jag gör lite som jag vill!
- Intressen: Ja, men det är ju trav och, förstås, fotboll. Som det alltid har varit.
Sören Åkeby har också en livslång relation till travet. Pappa Nisse, och hans bror Lasse, ägde en gång i världen derbyvinnaren och jättekanonen Mustard – en av Sören Nordins favorithästar genom alla tider.
– När farsan och Lasse köpte halva hästen, så fanns den, som ung och ostartad, hos Stig H Johansson. Men Mustard var en rätt så knepig individ, och Stig H hittade inte riktigt nyckeln till honom. Han kunde inte få hästen att springa under 1,28 i träning.
– Så då bestämde vi att Mustard skulle flyttas till Sören istället. Och han balanserade som vanligt om lite, som han alltid gjorde – och plötsligt kunde han lekande lätt köra 1,24 i första jobbet. Då log Sören och sa: ”Den här kan vi nog få roligt med.”
The rest is history. Den urstarke Mustard utvecklades till en av Sören Nordins och Sveriges tuffaste travhästar någonsin.
– Under den perioden blev jag verkligen biten av travet, konstaterar Sören Åkeby.
Lite senare började även Sören själv äga egna hästar.
En av dem, på 1990-talet, var Bowls Lady. Hon sprang in en bra bit över två miljoner kronor, en på den tiden minst sagt imponerande prissumma.
– Vi köpte henne av bland andra ”Doktor DD”, som var en stor profil i branschen då, och som nog många kommer ihåg, ler Sören Åkeby.
– Bowls Lady är den bästa häst som jag har haft, konstaterar han.
Under 00-talet gick Sören vidare med bland andra Across the Lines, som han ägde tillsammans med ett fotbollsgäng, där gamle tränarkollegan och kompisen (och numera storhästägaren) Hasse Backe fanns med.
– Det var nästan ännu roligare. Vi hade väldigt mycket skoj med den.
– Hasse Adielsson tränade, och Erik körde. Ett tag tror jag att vi var uppe i minst tio raka segrar med den!
Även Across the Lines sprang in runt två miljoner kronor.
Också idag har Sören Åkeby ett par riktigt fina hästar. Båda valacker. Det handlar om två syskon, med samma mamma – Askens Valencia.
• Dels Amalencius B.B. (e. Amaru Boko), 7 år, med över 1,5 miljoner kronor på kontot, och som redan imponerat stort med några mäktiga segrar och rejäl klassklättring inom V75.
• Dels VilliamSon B.B. (e. Villiam), 4 år, som ännu springer omkring och grundtränar ”i pjäxor”, men ser riktigt lovande ut.
– Vi har haft båda hos Nurmos, som nästan alltid får fantastiska resultat med sina hästar.
– Men nu har vi prioriterat det sociala ännu mera, och valt att flytta till Peter G Norman. Han är också en väldigt skicklig tränare.
Ända sedan 1980 har Sören Åkeby arbetat som fotbollstränare. Trots att han, från och med i år, officiellt har förklarat att han lagt ned den karriären, så har han ändå inte släppt fotbollen helt. Långt därifrån. Den sporten bär han med sig varje sekund, genom livet. Inte minst genom sin stora umgänges- och bekantskapskrets inom fotbollen.
Och just nu, förstås, även i form av att storkonsumera EM, via TV:n!
– Jag tycker att de allra flesta matcherna hittills har varit jätteroliga att se på. I slutänden lär det väl bli någon av de stora nationerna som vinner.
Vilka nationer har imponerat mest på dig hittills?
– Tyskland och Spanien. Jag tycker även att Belgien såg bra ut i sin första match, även om de inte fick in bollen.
När vi kommer in på Sveriges frånvaro i det pågående mästerskapet, blir Sören Åkeby däremot, naturligtvis, mer bekymrad.
– Vi har ju en hel del ganska starka offensiva spelare. Men det vi tappat de senaste åren är väl den där defensiva kvaliteten som vi annars ofta har haft. Svenska landslaget har gjort alldeles för mycket enkla misstag i många matcher på sistone.
Hur ser du på att vi numera har en utländsk förbundskapten?
– Jag ska vara ärlig och säga att det känns lite konstigt. Framför allt är det väl ett underbetyg till våra egna coacher, tränare och ledare - att man inte anser att vi har någon som är tillräckligt bra. Ett tecken på svaghet inom min yrkeskår.
Du skulle hellre ha sett en svensk, än Jon Dahl Tomasson?
– Nädå. Finns det ingen, så finns det ingen. All heder åt dansken ändå. Jag tycker att han hittills har gjort ett positivt intryck på sin nya post.
Så, till sist nu då… var hamnar EM-guldet den här gången?
– Jag tror och hoppas på Spanien. De har ett intressant lag, med flera unga spännande spelare. Jag bor ju här nere på halvtid också, så jag känner lite extra för dem!
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.