Det började med en dröm – del fem

Förebilden: Sandra Eriksson

“Då drog han åt andra hållet”

Sandra Eriksson, 33, seglade tidigt upp som en kusktalang med flera championat. 
I dag är hon även känd som A-tränare – men vägen dit har inte varit spikrak. 
– När allt hann lägga sig kände jag “det är klart att jag ska ge det ett försök”. 

År 2015 blev Sandra Eriksson historisk som första kvinna inom svensk travsport att försvara en championtitel. Sedan dess har det blivit fler titlar och numera vinner hon inte bara lopp som lånekusk. För lite mer än ett år sedan kvitterade hon ut sin A-licens och i fjol sprang hennes hästar in 2,5 miljoner kronor. 

Men som för många började allt med en liten ponny - med stor karaktär.  

– Jag fick rida en tjurig shetlandsponny. Man ledde honom i pannluggen och han gick lös på gården. Oftast såg han när bussen stannade och när jag klev av. Då drog han åt andra hållet. Men jag gillade det ändå, säger Sandra Eriksson och skrattar. 

Travsporten var en relativt okänd värld för Sandra Erikssons föräldrar. Det var genom en kompis på lågstadiet som hon fick den första kontakten med hästar och senare började hon på ridskola. Efter lite tjat hamnade hon också hos travtränaren Gunnel Fredriksson och hennes man Lasse Olofsson som är vänner till Sandras familj.

– Där hade de den här shettisen och en massa travhästar. 

Hos Gunnel Fredriksson kom hon i kontakt med dottern Hanna Olofsson och Jenny Engfors. Än i dag hänger kompisgänget ihop på hemmabanan Boden. De är ett par år äldre än Sandra Eriksson och när de var yngre var det mycket bus, men hon kunde också gå i deras fotspår. 

– Den enda häst jag ägde till en början var en travhäst som Hanna skolat om till hopp-ponny. Han var väldigt duktig och vann mycket, mest med Hanna, hon var lite äldre men sedan fick jag ta över honom. 

Efter studenten testade Sandra Eriksson ett par hästfria månader. Hon flyttade till Piteå och jobbade en sommar i en butik. Men sedan var hon tillbaka hemma i stallet, då började hon även att rida och köra fler lopp. 

Vad har drivit dig inom travsporten?

– Det är nog främst min kärlek till hästarna. Jag tycker att tävlingsbiten också är rolig men jag hade aldrig hållit på med det här om det inte vore för att jag älskar djuren så mycket. Det ger mig mycket att hålla på med dem. 

“Ge det ett försök till” 

Efter att ha jobbat åt Marcus Öhman och på Bodentravets sportavdelning började hon arbeta med sin dåvarande sambo Petter Lundberg. Hon trycker på att det var någonstans här som karriären verkligen tog fart, men när de separerade blev det desto tuffare. 

– Jag får väl säga att det var tur att min pappa hade blivit ganska involverad i verksamheten vid det laget i och med att han ägde stallet som vi hyrde och huset jag ägde stod på gården. När allt hann lägga sig kände jag “det är klart att jag ska ge det ett försök”. 

Pappa Lars-Åke Eriksson är en av hennes stora inspirationskällor. 

Vad har han betytt för dig?

– Jättemycket. Verkligen. Han har ställt upp väldigt ofta. Han kanske inte har lärt mig så mycket om hästar, eller ja, kanske om du frågar honom, säger hon och skrattar. 

– Han har tyckt att det har varit roligt när han har sett att det gått så pass bra. Men han hade nog absolut inte kunnat tro att han skulle bli stallägare. Det är tack vare honom jag kan vara på den fantastiskt fina anläggningen jag är på i dag. 

“Undrar vad fan jag håller på med” 

Tvivel kommer och går. Men gång på gång har Sandra Eriksson tagit sig tillbaka. 

– Jag lägger ned otroligt mycket tid och energi på det här och ibland kommer det ganska stora motgångar. Då är det klart att jag undrar vad fan jag håller på med ibland och varför jag utsätter mig för det.

I dag har hon 26 hästar på träningslistan. Förra året innehöll flera höjdpunkter, däribland en dubbel på STL. Några av hästarna som utmärkt sig heter Devils Tongue, Holy Moses Mearas – och inte minst egenuppfödda Swagger. 

Rådet: "Se mycket"

För Sandra Eriksson har resan som A-tränare bara börjat och hon har några tips till de som precis är i startgroparna och kanske drömmer om en karriär inom travsporten. 

– Det främsta rådet, om man är väldigt ny inom det här, är att uppsöka ett bra stall att vara i. Där kan du börja lära dig helt enkelt. Sedan måste man bara vara nyfiken och testa olika stall. Se mycket – åk runt och jobba hos olika tränare. Trivs man på ett ställe kan du vara kvar där men försök ta chansen att fara iväg några dagar till ett annat stall. 

– Man ska försöka lära sig så mycket som möjligt och skapa ett kontaktnät. Jag är ganska dålig på det själv, jag är kanske lite för blyg, men man ska vilja lära sig och vara nyfiken. 

Framtidsnamnet: Jesper Rydberg

”Det som gjorde att jag tog steget”

Jesper Rydberg, 24, har tagit sikte på A-tränarlicensen. 
Han drömmer om att ta fram en stjärnhäst – och minns väl vilka det var som fick hans hjärta att börja slå lite extra för just travsporten. 
– Stefan Hultman och Maharajah gjorde att jag blev riktigt intresserad, säger Axevallatränaren. 

Travsporten har inte varit främmande för Jesper Rydberg, 24. När han var två år köpte hans mamma sin första travhäst och han fick ofta vara med i stallet. Själv fann han andra sporter mer intressant i början. Fotboll och hockey var bara några aktiviteter som konkurrerade om hans uppmärksamhet. 

Men för drygt tio år sedan började han fatta ett allt större tycke för hästarna. 

– Jag hade följt travet hela tiden innan. Jag var intresserad av att kolla resultat ifall morsan och farsans hästar hade startat. Jag kom gärna ihåg om deras hästar hade mött någon särskild häst som de skulle möta igen och hur det hade gått då.

Lägg därtill en blågul triumf på den franska kolstybben, sedan var han fast. 

– När Maharajah vann Prix d’Amérique blev jag riktigt intresserad och kände att jag själv ville börja som aktiv. Det var väl det som gjorde att jag tog steget. Sedan är det klart att jag sett upp till Stig H Johansson också. Jag hade praktik hos honom och jobbade många helger och lov där när jag gick i skolan. 

Jesper Rydberg är född och uppväxt på Gotland men hans passion för travet fick honom att lämna ön när han skulle börja på gymnasiet. Valet föll på Solvallas travgymnasium.

– Det var närmast för att jag skulle kunna åka hem och hälsa på föräldrarna på helgerna utan att det skulle vara alltför långt och krångligt. 

Efter studenten jobbade han en sommar hemma på ön hos Johan Wiman, sedan såg han att Ulf Stenströmer sökte personal. Det blev början på hans karriär som aktiv på Axevallas travbana, och han trivdes. 

– Jag fick ta mycket eget ansvar och sköta mig själv en hel del. Det var väldigt utvecklande och roligt.

Efter cirka två och ett halvt år hos Stenströmer hände det grejer runt omkring Jesper som plötsligt kastade om hans framtidstankar. 

– Mamma och pappa köpte en gård precis intill Axevallatravet. Dick Sjöberg var den senaste proffstränaren som höll till på den gården. De köpte den och tog med sig hästarna från Gotland. Det var nio till tio och jag hjälpte till att träna på min lediga tid efter jobbet.

Började jobba med egna hästar

Sedermera fick han frågan om han ville ta in en ettåring som Åbytränaren Hans Adler inte hade plats för. Det blev startskottet, sedan började det att trilla in fler hästar i stallet. 

– Det kom in några hästar och jag kände att det kanske blev lite mycket. Jag började jobba halvtid hos Anna Forssell på Axevalla och arbetade halvtid hemma med hästarna. Jag gjorde det i ett och ett halvt år innan jag tog steget och nu gör allt med våra egna. 

Nu har han arbetat som egen tränare i mer än ett halvår. Hans syster Mikaela Rydberg jobbar med honom på heltid, dessutom får han hjälp av sin sambo och sina föräldrar. 

– Det är jätteskoj så klart. Man får tackla många motgångar, vilket man inte behöver som skötare, men det är utvecklande och roligt även om det så klart är väldigt tufft med den ekonomiska biten. Det tycker alla mindre tränare i Sverige i dagsläget. Att vara en liten amatör är väldigt tufft, men än så länge är jag ung och frisk i alla fall. 

Drömmer om stjärnhästen

Snart ska han påbörja vägen till A-licensen. Förra året kunde han som tränare räkna in två V86-segrar och en triumf inom STL och stallet körde in närmare 650 000 kronor på 67 starter. På gården står runt 40 hästar, varav några inackorderingar, och det finns ett par yngre talanger. 

– Vi har sju till åtta nyblivna treåringar som känns fina. Jag hoppas att vi kan matcha fjolårets siffror. Det hade varit kul att ta sig över miljonen i år.

De senaste månaderna har för de allra flesta aktiva inneburit hårt jobb i både kyla och snålblåst. Då betyder de där drömmarna desto mer. 

– När man skrotar i stallet eller kör hästar hela dagarna drömmer man om att ta fram en riktig unghäststjärna eller en äldre stjärna. Att få känna att man har lyckats med hästen och att den gjort det riktigt bra. Det är det jag drömmer om.