Fler borde lyssna på andra – nu startar vi Debatt

Jag skulle kunna argumentera mig röd och blå över att förutsättningarna för åsiktsutbyten i Sverige har förändrats.

Länge sågs sociala medier och dess gigantiska plattformar som en ögonöppnare och frälsare. Ett forum där alla som ville kunde mötas, diskutera och argumentera, där alla fick en röst som var lika värd och där alla kunde publicera sig när och som de ville.

I dag kan vi nog konstatera att det nog inte blev så.

”Det saknas inte vittnesmål, ett tröstlöst debattklimat, medvetna eller omedvetna missförstånd och en känsla av att inte nå fram och faktiskt inte heller bli klokare av att lyssna på en debatt”, skrev Jan Helin, programdirektör på SVT, för inte alltför länge sedan.

Jag är mån att hålla med honom.

Sociala medier, eller mer rätt sociala plattformar, har inte blivit vad många hoppats. Några av jättarna verkar mer eller mindre skapade för att manipulera sinnen i jakten på ”happy life”, andra plattformar ser mest ut att ha blivit en megafon för argsinta och skrämt bort de resonerande samtalen medan en tredje har blivit exkluderande med sina grupper, där bara likasinnade är välkomna medan andra mottas i grind, eller rent tvingas utstå spott och spe.

Det är skrämmande, och kanske också lite tankeväckande, hur samtalet till stora delar ha kommit att handla om ”lajks”, ”frienda” och ”smileys”.

I forum efter forum har den uppretade massan tagit överhand. De som skriker högst eller är mest arga får också störst synlighet medan den ”positiva” och glada inte alls lyckas få samma fäste digitalt. Försvinnande få vågar numera gå emot den ”allmänna opinionen”, nästan ingen orkar stå upp i till synes oändliga bataljer. Inte sällan grupperas personer och får kanske rent av en svans av följare som hjälper till att banka in de ”rätta” svaren. Ju mer kritisk, upprörd och hånfullt man kan uttrycka sig, desto mer stöd får man i ”de argas parti”.

En konsekvens av det har – och detta är en egen spekulation – blivit att det offentliga samtalet kvävts. I olika sammanhang brukar jag kalla dem som står utanför det för ”den tysta majoriteten”. En del av dem är bekväma och orkar inte bry sig, andra vågar inte. Det är en stor och betydelsefull grupp av människor som har sunda, intressanta och kanske också viktiga åsikter som fler borde höra. Men de har väldigt få platser att uttrycka dem, det finns ingen naturlig hemvist för att föra samtal med andra eller argumentera för sin sak.

Förutsättningarna för opinion, diskussion och debatt har förändrats. Jag skulle rent av påstå att de har försvårats och skuffats undan.

Vad som däremot inte dött ut är intresset av samtal. Det finns där, runt oss. Brännheta frågor och åsikter. Strömmen av dem är lika lång som het. Jag skulle vilja jämföra det med en lavaflod. Något hett och strömmande – men ändå helande – som väntar på ett utbrott.

Jag och Johan Lindberg, tidigare generalsekreterare på ST, har haft flera samtal om det. Det har även jag och Niclas Andersson, tv-chef på TR Media.

Nu har vi bestämt oss för att försöka göra någonting åt det. Ingen av oss kan så klart ändra debattklimat, reparera det brutna samtalet eller konkurrera med globala plattformar. Det vore att få storhetsvansinne eller tappa fotfästet från stallbacken.

Nej, det handlar om att skapa ett forum där man kan lyfta aktuella, viktiga och intressanta frågor och lyssna på perspektiven. Poängen är inte alltid att vinna eller förlora. Faktiskt inte ens nära det. Snarare handlar det om att lyfta fram konstruktiva åsikter och lyssna på vad personerna faktiskt har att säga. Låta dem pröva sina bästa argument mot en meningsmotståndare utan att hamna i fejd. Eller vara rädda för att förlora.

För alla kan inte tycka lika.

Det vore förödande för samhället om det bara fanns ”en rätt väg”. Faktum är att det ofta, om man lyssnar tillräckligt nog, finns flera olika stigar för att nå samma mål. För Travronden finns det två saker som vi aldrig skulle tumma på, det ena är att ”vi vill få fler att älska trav” och det andra är ”hästens bästa”. Jag tror fler än en person i Travsverige skulle skriva under på dem. Om allt utgår därifrån finns det mycket vi kan göra.

Vad är då ”Debatt”? Jo, det är ett tv-program på prov, där vi lyfter fram högaktuella och brännande ämnen.

Det första handlar om skandalen där Alessandro Gocciadoros lärling använde körspöet som mattpiska på Zarina Bi, vilket slutade med en häxjakt. Något sådant är det inte tal om här, inte alls. ”Debatt” handlar om journalistik, demokrati och spänstiga samtal där man får tala till punkt. Likt i Travrondens ledare finns inga ambitioner om att sitta på facit eller veta bäst. Det handlar om att nyfikenhet, att ifrågasätta och faktiskt lyssna på varandra.

Jag hoppas du vill vara med och lyssna. 

Här kan du se pilotavsnittet på “Travronden Debatt” med Johan Lindberg och här kan du lämna dina synpunkter.

Premiär: Torsdagen den 14 maj kl 17.00: Travronden Debatt med Johan Lindberg.